2022 är igång och vi har hunnit med ett helt gäng med bra träningar för Rebecca, Stefan och Lasse. Liten och Cindy har hunnit få lite kärlek av Ele och Sverker. Och vi har även hunnit med att rida 3 tävlingar, 6 starter och 3 rosetter.

Hästarna känns väldigt fina och det känns som om vi öppnat upp det nya året starkt. Självklart har vi massor av jobb kvar och mycket vill alltid ha mer. Men det känns verkligen som att vi klivit upp ett litet snäpp på vår lägstanivå vilket alltid känns så skönt. Jag är kanske konstig där för det är verkligen superkul att utveckla hästarna och känna att man kan mer eller vad jag ska säga. Men det bästa är nog ändå att känna att sin lägstanivå hela tiden blir högre och att man kan börja där man slutade för någon månad sen. Att kunna jobba på mer detaljer och känna hur ens fokus flyttas från något man ”kanske tyckte var viktigt förr” till att man får en ”ny känsla” och helt plötsligt känner nya saker man vill bli bättre på i ridbarheten av hästen.

Vi startade upp året med en 110 i Södertälje där båda hästarna var väldigt laddade och dom kändes väldigt glada över att få vara ute igen. Cindy var ju ute en sväng i december även då på Södertälje i en 110-klass men bortsett från det har dom inte varit ute sen september och tävlingarna på Åby.

Hästarna hoppade runt felfritt på ett enkelt sätt och det var väldigt kul att vara ute igen! Cindy kändes verkligen väldigt bra! Liten var lite väl laddad vilket man kan förstå så hon fick gå på något språng extra på någon distans då hon var lite väl ”luftig” i sin galopp.

Två veckor senare styrde vi till Eskilstuna för ännu en 110-klass. Den blev inte resultatmässigt lika lyckad som Södertälje och som vi alla vet är det väldigt enkelt att rida – det är bara att göra resultat på rätt tävlingar. Men jag tycker egentligen att båda hästarna bjöd på väldigt fina rundor och var lite mer rastade och avspända än på Södertälje.

Liten fick en lite dålig resa på sista språnget på framridningen då det blev en liten miss i kommunikationen mellan mig, funktionärer, en medhjälpare som gick bakom oxern och en klocka som inte gick på samma tid som inne i tävlingsridhuset. Det är ju sånt som händer, än mer när man är först ut i klassen. Inget att grämas sig åt alls bara att konstatera att jag råkade hamna lite utanför min bubbla och Liten blev lite spänd.

Så hon landade på bakbommen på ettan då hon blev lite snabb och inte hoppade ut ordentligt, tittade till på tvåan så även den föll och sedan avslutade vi med att riva näst sista. Så ap-tråkigt resultat såklart med 3 ner i en 110-klass som hon egentligen kan leka runt baklänges. Men i övrigt så kändes hon extremt mycket mer ridbar men då har jag lite svårt att spänna bågen i henne så här har vi en del att jobba med för att kunna behålla en bra höjd i sprången och samtidigt vinna mark i galoppen.

Cindy gjorde en väldigt fin tävling och kändes super! Även hon tittade på tvåan dock så pass mycket att styrfarten tog slut och vi fick göra ett omtag. I och med omtaget satte jag en jävla sprutt till nummer tre så där hann vi inte riktigt upp i luften. Bortsett från den lite mellan röven och skogen ridningen 2-3 så vill jag ändå säga att vi gjorde en riktigt bra runda! Tog det väldigt lugnt vid omtaget och även efter nummer tre för att vara få en fin upplevelse så det resulterade även i 4 tidsfel i resultatet så båda hästarna slutade denna tävling på 12 fel vardera av dock lite olika karaktär.

Så inget att skryta med så men vill ändå säga att jag har en bra känsla med mig för kommande starter och nästa blir 20 februari då vi är tillbaka på Södertälje igen för ännu en 110-klass. Känner inget behov just nu att hoppa högre utan utvecklar hellre ridningen här och nu och gör det bra så kan vi ta nästa höjd lite senare.

Dressyr har vi också hunnit med och även det i Eskilstuna då dom bjöd in till en kvällstävling förra veckan. Perfekt med dessa kvällstävlingar tycker jag, synd att vi här uppe i landet inte har ett större utbud av det.

Vi red en LA:3, vilket även var Cindys LA-debut. Och hon debuterade med den äran! Hon levererade en fin ritt med några mindre missar så det finns absolut plats för förbättringar vilket känns kul men det belönades med fina 69,429% vilket höll sig från start till mål och hon kammade därmed hem den blågula rosetten! Väldigt roligt!

Liten gjorde även hon en riktigt bra säsongsdebut, hon kan ju vara lite väl mycket på cirkus första starten på året men icke! Hon skötte sig utmärkt och bjöd på en jätte fin ritt med mer eller mindre inga missar. Lite vinglig skritt vilket domaren slog väldigt hårt på och gav oss 5 för att vi tappade linjen. Skritten är ju det svåraste alla kategorier att rida på Liten så det var ju lite olyckligt att hon fick lite för mycket feeling på vägen och att jag inte riktigt vågade styra med benen och hamna på rätt köl. Men som sagt på det stora hela belönades vi med 66,571% och landade på en 4:e plats.

Så vi har verkligen haft två riktigt roliga månader som vi har startat 2022 med så nu ser vi fram emot vad resten har att erbjuda. Vi tränar på och kämpar på att bli bättre och längtar sakta ut på terrängbanan igen.

Vi har hunnit med att träffa våra fälttävlanskompisar en sväng då vi i januari träffades med European cup laget för att träna tillsammans. Himla kul! Och sen ses vi ju i Stockholmsgänget när Lasse kommer så det mildrar abstinens ett uns.

Vi har startat mars med träningar för Rebecca och Lasse och nu till helgen kommer Stefan så det blir helt enkelt toppen! Och nästa vecka följer Sverker upp behandlingen för 3 veckor sen på brudarna så att dom är fit for fight om jag får feeling och åker till Skåne snart 😉