Ute helg.

Äntligen vårkänslor med plusgrader och uppehåll. Klart det hade varit roligt att tävla i söndag så men istället bytte jag ut det mot uteritter både fredag och söndag för hästarna och i fredags dessutom i strålande sol. Hur härligt?

Cindy fick gå två ordentliga galoppjobb med mycket backträning i fredags och 6 vändor upp för backen innan vi fortsatte runt golfbanan. Och vi följde sedan upp med en tur runt golfbanan även på söndagen med bara en gång upp för backen men däremot galopp nästan hela rundan istället.

Så med två härliga och svettiga pass i ryggen kändes hon ändå väldigt nöjd med helgens jobb. Hon till och med bockade lite mellan att hon såklart övade vändningar och slidestopp. Det är ju alltid med livet som insats man rider ut Cindy och hon kommer helt klart att kunna ha en karriär inom western om hon vill det.

En annan som också bockade vill jag lova är det där Liten. Henne går det absolut inte att rida utan förbygel och helst också gärna säkerhetsbälte. Jävlar va elektrisk hon är. Man klämmer inte åt någon bensax om den magen det kan jag lova er! Men att ha vårystra hästar känns ändå lite som ett lyxproblem.

Även Gullis är så pigg att han typ 20 meter efter att jag hoppat upp var lite sugen på att bocka rakt ut på asfalten. Tur att han ändå går att lugna lite enklare än dom där andra två trots att han är satfläskpigg han också.

Han är ju så pass snäll att man sen kan låta honom bocka lite när man rider, det kan jag lova att det uppmuntrar man I N T E dom där andra två till. Dom rider man gärna lite lätt över tygeln.

Men vi hade verkligen ett så himla härligt avslut på vecka! Och nu sitter jag faktiskt på ett plan som ska ta mig till andra sidan havet för att jobba lite och sen ha lite semester. Ska bli så himla roligt! Hästarna kommer att tränas förstklassigt av Sjöbacka och Rebecca under tiden och sen självklart av mamma och Cissi som är hästvakt. Så jag håller er uppdaterade om hur hästarna sköter sig jag lovar. Sagt det förr men säger det igen. Det är verkligen få förunnat att ha så fantastiskt folk omkring sig så man kan åka bort och hästarna typ kommer vara i bättre form när man kommer hem än innan man åker.

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

Onsdag med bommar.

Onsdagen bjöd på bommar för Cindy. Hon var lite mer som en svart fara så det var absolut spännande …. hennes elektriska jag sitter i så hon vände, sprang iväg, stannade och ja ni vet hur det är …

Hade ett väldigt enkelt markjobb framme med tre lite upphöja travbommar och sedan en liten sockerbit på medellinjen. Men jag kan lova att det var absolut tillräckligt svårt!

Bara att komma över tre travbommar avspänt var mer eller mindre en omöjlighet för dagen, att jag dessutom var lite tidspressad då jag kom till stallet sent gjorde verkligen inte saken lättare. Alltid svårt tycker jag när man måste rida med en tidsram. Då känns verkligen avspändheten omöjlig …

Blev absolut bättre men att säga att det blev bra skulle vara att ljuga för sig själv … men jag vet ju själv att jag inte var mitt bästa jag så det kan jag inte skylla på henne.

Trav och galopphoppade den lilla bocken på mitten och både red kvar i samma varv som att byta varv. Att byta till vänster gjorde hon bra. Lite sämre till höger då hon var tvungen att runda travbommarna i landningen och dom tittade hon ju absolut på så hon vill helst alltid vara lite på väg till vänster istället för till höger. Blev bättre när jag gick över i galopp och hoppade en liten åttan. Sämre i traven då vill hon helst alltid landa i vänster. Så där har vi lite att öva på och behålla fokus trots att vi är tittiga.

Hur fin är hon inte i den här färgen förresten?

Note to self – tid avslappnat även fast tiden är knapp.

Note to us – fokus på rätt saker.

Som sagt älskar hennes räv bakom örat men det gäller alltid att kunna använda energin på rätt sätt och inte att den hittar på för mycket hyss på vägen.

Gullis har logerats denna vecka också förutom vattenband. Det gäller att jobba mycket uppbyggande nu innan säsongen drar igång och det är ju ett tag kvar så då passar det perfekt att göra allt det här markjobbet nu istället för att ta det när säsongen väl är i full gång. Och eftersom jag dessutom är borta nästa vecka behöver som inte ridas ihjäl just nu.

Som en vis tränare på Täby sa till mig en gång – det svåra är inte att träna hästar. Det svåra är att veta när som inte ska träna.

Och jag tycker att det ligger en hel del i det! Inte för att longering inte är träning för det är det absolut men just nu är det lite mer lågintensiv träning än högintensiv. Jag försöker ju ge hästarna såna här perioder då och då istället för att köra järnet och sen vila helt så växlar jag lite oftare mellan hög och lågintensiv träning.

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

Träning, vatten, fysio.

Det var så vi kickade igång den här veckan. I måndags stod Pelle-träning på schemat som sig bör jämna måndagar. Ännu en gång var det Cindy som fick vara den som tränade och med tanke på hur hot hon var så kändes det som att hon var sugen på att träna. Hon kändes helt klart lite väl explosiv men det gick att rida på energin och hon blev riktigt bra.

Sen är hon ju som alltid när hon är hot lite väl snabb i att byta riktning eller stanna eller hitta på något annat när hon tycker att det passar, haha. Och det spelar absolut inte någon som helst roll om det är i början eller slutet på passet. Hon har alltid en liten räv bakom örat.

Hon blir lite stor i galoppen nu och framförallt så trycker hon på lite väl mycket med sina bakben så vi jobbade ganska mycket på att försöka få henne att ta lite kortare kliv bak och böja lite mer på benen och där med bära lite mer. Man behöver ju tråkigt nog enligt Cindy inte bara påskjutande kraft men måste även ha bärande kraft.

Men hon jobbade väldigt bra så det var ett riktigt roligt pass som alltid med vildvittran. Även om jag absolut ibland blir lite trött på henne när hon är i sitt esse och vänder och far mest hela tiden som också kan hända så är hon trots det alltid lika rolig att rida. Mitt lyckopiller.

Liten har passat på att sova in veckan lite. Både hon och Gullis är ju lite av liggare. Dom gillar att mysa på kvällarna och lägger sig mer än gärna för en tupplur när dom kommer in från hagen och har ätit sin eftermiddagsmat. Det är så skönt att vi har sån lugn och ro i stallet att hästarna kan vila mer eller mindre hur mycket dom vill.

Mina hästar har ju dessutom en ägare som absolut inte väcker dom när dom sover. Låter kanske lite slappt av mig men jag tränar ju inte hästarna om dom är trötta. Jag tänker att dom är lite som oss, behöver dom vila så gör dom det och då måste man låta dom återhämta sig även om man själv är ridsugen. Sen kan dom ju ha vaknat under kvällen och då kommer dom såklart ut. Men just i det läget får hästarna absolut bestämma själva.

Gullis han har fått vattenträna och skött sig strålande utom att han alltid blir så himla pratig när han är inne i rehabet. Han kan ju absolut gnägga 20 gånger under ett träningspass … sjukt rimligt ändå …

Jag själv har också varit duktig den här veckan och varit hos en fysio. Tack vare Cissi ska vi tillägga! Det är tur att jag har henne som på alla sätt försöker hjälpa mig och hästarna till vårt bästa. Så vi styrde ut till Janne som fick klämma igenom min kropp och släppa på ett helt gäng spänningar. Himla skönt! Ländryggen är fortfarande lite trött och stum i sin muskulatur men jag ska med lite tur tillbaka om två veckor så ska vi se om det går att få loss allt då.

Så vi alla har haft bra start på veckan så nu laddar vi om för sista halvan av den här veckan.

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

Hopp-lördag och sabbats-söndag

Ännu en härlig helg är förbi och vi har redan kommit in i mars! Helt galet, fatta att vi om lite mindre än 30 dagar avverkat första kvartalet på 2020. Hur kan tiden gå så fort?

Lördagen bestod av hoppning efter fredagens lite väl spännande pass. Som Marie alltid upplyser mig om – dom håller oss ödmjuka. Kan bara hålla med! Och jag skulle aldrig vilja ta bort hennes karaktär någonsin. Jag vill bara inte ramla av Hahah.

Men säga vad man vill men hon är ju absolut den bästa investeringen för min sits. Min sits har aldrig utvecklats så mycket som när hon började tappa mig. Överlevnadsinstinkt är helt klart något bra som vi har kvar i våra reptilhjärnor.

Hoppade lite högre än på fredagen och hon kändes lite mindre vild men fortfarande sådär härligt het och med lite luft i sprången. Banan låg kanske på runt 100 eller så och det känns verkligen plättlätt vilken känns så himla skönt. Det som förr kändes lite som en utmaning för oss känns idag som en lätt vardag.

Nu ska jag bara ta tag i det där med att komma ut och pröva våra vingar efter en vinter med träning. Men jag har ju inte ens löst licens än … så galet långsam när det kommer till det. Men snart så!

Är ju lite nervös för framhoppningen om en säger, än mer första starten när hon dessutom som vi alla känner till är lite mer vild än vanligt. Och nu när kylan kom så lär ju Botkyrkas utebana inte vara igång utan allt kommer vara i lilla ridhuset så möjligheten att rasta henne kan eventuellt vara begränsad … men ja vi får se! Helt klart sugen!

Fortsatte lördagen ute i ett uns av sol och snö innan jag sedan styrde bilen till Nilslund för att ännu en helg hänga med dom bästa jag vet ❤️ Robban fyllde år så det blev en härlig kväll med god mat, bubbel, bästa vänner och drinkar. Bara saker man gillar helt enkelt och som man gärna har mer av alltid. Iallafall dom där bästa vännerna ❤️ hoppas verkligen att vi kommer tävla mycket ihop den här säsongen för det har absolut varit lite för lite av det som här senaste två åren när Gullis har haft lite ont i fötterna för då har vi ridit på så olika nivå att vi inte riktigt kunna synka våra tävlingsplaneringar.

Söndagen blev sen en riktig mysdag. Jag och Sofia hängde kvar på Nilslund och kollade på film och myste hela förmiddagen innan vi avslutade vår vistelse i julita med pizza och sen åkte åt varsitt håll.

I stallet blev det sen en fixar söndag, låg så sjukt mycket efter med smörjningen … helt galet och så inte okej! Man måste ta hand om sin utrustning både för den och hästarnas skull. Så hästarna fick faktiskt skritta på maskin medan jag passae på att putsa upp och så för att få ordning allt till nya veckan startar. Man vill aldrig starta veckan på minus så att säga.

Alltid så himla skönt när allt är uppe på väggen igen, snurrat och i ordning. Målet den här veckan är att vara klar med stallsysslorna lite tidigare om kvällen så att inget släpar. Helst vill man ju hinna med att göra det där lilla extra, jag har bland annat lite tvätt att ta vara på och så. Jag var själv i stallet typ nästan hela förra veckan, inte för att det är ett försvar och jag hör ju själv att jag låter fortfarande som ett bortskämt ensambarn 33 år gammal. Men det går inte att komma ifrån att man hinner lite mer när mamma är med och kan hjälpa till med lite småfix. Det handlar ju egentligen bara om att man vill hinna med det där lilla extra och göra lite mer. Inte att jag ska få avlastning för att jag inte orkar ta hand om mina hästar.

Hästarna har annars myst och haft en bra helg så nu kickstartar vi veckan med träning för Pelle vilket ska bli super kul! Känner mig riktigt taggad och hoppas kunna rida bland mitt bästa. Det vill man ju alltid såklart men det är ju inte alltid som man lyckas. Annars i veckan blir det att jobba undan och göra klart all moms och dyl som ska vara klart nästa vecka egentligen men då är planen att jag ska befinna mig på andra sidan det stora havet 🙂

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

Livet med Cindy.

Livet med Cindy är då aldrig tråkigt. Jag var ju som sagt lite sugen på att tävla nästa helg och jag kan glatt erkänna efter dom senaste Stefan-träningarna att jag absolut nog har haft lite hybris och jag har inte varit helt säker på vilka klasser jag vill rida i så fall nästa vecka.

Efter någon vecka med hoppvila för Cindy och en dos med minusgrader så blev fredagshoppningen absolut rejält spännande. Hon var verkligen så himla nära på att på riktigt dänga av mig igen …

Hon kändes ändå rätt tam när jag red fram, kanske ett uns mycket tryck när jag började hoppa fram sen och då börjar jag ändå med att travhoppa ett kryss även om Stefan säger att jag ramlar av mindre med mer fart så kände jag att trav var en lagom gångart. Och vi brukar ju såklart travhoppa mycket med fart menar han ju såklart att hon ska vara framme för skänkeln. Inte att jag ska rida som om jag stulit hästen. Men att jag ska vara noga med att hon svarar fram efter hindret och inte blir för slow innan. Det är ju typiska varningssignaler för att ramla av.

Fortsatte sen att hoppa samma kryss i galopp och red sen en mjuk sväng upp till en oxer. Hon kändes fortfarande rätt tam även om hon absolut hade lite höjd i sina språng. Klart man vill ha höjd i sprången men på Cindy kan för mycket höjd i sprången generera en något snabb och ofrivillig avstigning ganska i direkt anslutning till landningen bakom hindret.

Skulle sen bara lägga på en oxer till på nästa diagonal innan jag skulle hoppa den lilla banan och där kom bronko fram vill jag lova! Hon har verkligen inte alls bronkat i landningarna nu sen jag minns typ i när? Sist jag ramlade av var ju i Hofors men då stannade hon mer för publiken typ. Så sist hon dängde av mig var nog för Niclas i somras som ni nog alla kommer ihåg haha.

Igår passade hon även på att följa upp sitt bronkande med att klättra en sväng på bakbenen så det var väldigt effektfullt en stund. Frida som fick se kalaset trodde nog absolut att jag skulle bli tvungen att bjuda på tårta. Men tack och lov så klarade jag mig.

Så nöjde mig med att bara hoppa runt banan lite lågt sen några varv för att få ur den mesta av raketbränslen så får hon helt enkelt hoppa även idag så kanske vi är ett uns mer rastade och avspända.

Hybrisen om vilken höjd jag ska rida i så fall nästa helg känns ju snarare som att 60 cm känns lockande för jag kan ju tillägga att hindren igår var typ 70 cm …. Max … och det var spännande!

Känner verkligen inte alls att Cindy var i behov av snö och kyla faktiskt. Hon är lagom vild en varm sommardag med lite flodhäst mage …

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

Och så var veckan slut.

Tiden bara springer iväg, känns som att det var nyss jag kom hem från Göteborg men det har ju gått en hel arbetsvecka sen dess. Man skulle ju kunna hoppas på att med tanke på hur tiden springer att även våren hade blommat ut. Men snarare så är det vintern som nu har kommit, det ligger ett tunt lager snö på marken och minusgraderna är ett faktum …. inte alls det man önskar sig.

Om vi nu har klarat oss så här länge så klarar jag mig gärna fram till kanske november seller så. Nu vill jag ju träna terräng och galoppintervaller ute. Helst av allt börja min utomhussäsong innan inomhussäsongen ens har börjat. Kanske är det så att jag någon gång måste prova på livet på sunshine tour.

Den här veckan har ju bjudit på en ojämn onsdag så det betyder Rebecca-träning och den som fick träna var Cindy. Känner att jag börjar bli ett uns av tjatig men hennes utveckling går verkligen spikrakt uppåt. Det är så himla himla kul! Hon har blivit så mycket starkare, formen har kommit upp och fram ett snäpp till och hon är bara allmänt så himla fin.

Hon är ju fortfarande en dam med humör såklart, det kommer hon nog vara hela livet och hon hatar ju att bli tillrättavisad. Och med tillrättavisad så menas typ en ditt med fartpinnen bara för att hon typ ska ta i det där lilla extra eller så. Och inte för att hon inte vill ta i det där lilla extra för det är verkligen inget fel på hennes arbetsmoral det är bara det att hon H A T A R när man lite snällt påminner henne om det.

Man får absolut luft i sprången när man ber om det …

Så det kan ju låta lite konstigt men vår hemläxa är att vi ska kunna använda spöt. Fattar att det kan låta lite brutalt men det handlar ju inte om att jag ska öva på att slå henne. Det handlar ju om att vi ska öva på att hon inte ska gå i luften så fort den lilla flärpen längst ut på smiskan nuddar hennes välfyllda rumpa. Nu räcker det ju med att en fluga landar på henne så bjuder hon ju på ett luftsprång så det är det vi ska försöka jobba bort lite.

Men annars som sagt är det bara så himla kul varje dag att rida henne. Och hon har ju fått en vecka med bara skritt nu när jag varit borta efter all träning den här vintern och trots att man i teorin borde vara livrädd för att sitta upp så är hon lixom ett snäpp ännu bättre efter återhämtning så trots absolut hoppsadel första dagen efter vila.

Min egen träning däremot … den har typ helt dött. När vädret visar sig från sin, enligt mig, sämsta sida så är det verkligen svårt att hitta motivationen. Det är absolut inte så att jag inte vill vara i form och kunna matcha hästarna med min egen träning men det har verkligen varit två tunga veckor nu. Göteborg bjöd ju på storm och även om det gamla dagisfröken frasen absolut funkar i mångt och mycket så är det ändå bara så jobbigt.

Det finns inga dåliga väder bara dåliga kläder. Absolut kan hålla med men när man på 4 minuters promenad hinner slakta ett paraply för det stormar så för jävligt är det svårt att känna, jag går ut och springer, blir kall in i märgen och sedan ställer sig på en mässa en hel dag. Ni får mer än gärna kalla mig klen! Och nu när jag kom hem kom ju snön …. kanske skulle prova att springa med icebugs trots allt för att inte tappa det helt …

Däremot så försöker jag ju gå lite mer med hästarna nu då istället så att jag iallafall får promenader varje dag. Inte för att det väger upp utebliven springtur men det väger iallafall upp soffhäng i min ensamhet på kvällen. Och ger mig steg i stegräknartävlingen 😉 för den är ju såklart igång även om jag inte springer.

Men jag hoppas att motivationen snart kommer tillbaka så att jag snart kommer in i gamla rutiner igen. För det går ju inte att komma ifrån att både kropp, knopp och själ mår bättre av att röra på sig. Tills dess unnar jag mig lite ensamtid med hästarna och går en 20-40 min promenad om dagen iallafall för att inte bara sitta still. Så även om det kan verka som att jag har energi så det räcker och blir över och någon form av karaktär så stämmer inte det alltid tyvärr. Men med lite tur är det så för alla att allt inte alltid kan vara perfekt.

En annan som lever mycket life just nu och njuter av att sova är Gullis. Han har verkligen tagit njutning till en ny nivå och han tar verkligen jätte gärna en powernap när han kommer in från hagen på eftermiddagarna. Och kanske är det just det jag ska göra, ta en powernap för på honom hjälper det verkligen. Han är så himla busig just nu. Han stod till och med på bakbenen två gånger i helgen med mamma. Haha så himla knäpp och han bockar gärna lite och skakar på huvudet helst varje dag just nu så han om någon börjar verkligen få vårkänslor.

Så härligt såklart att han är så glad nu när han dessutom i tisdag fyllde hela 15 år! Hur är det möjligt? Jag tyckte att han låg i Lillpizzas mage nyss och vi spånade på namn om vad han skulle heta. Helt galet hur mycket jag har fått uppleva dom här 15 åren tack vare honom. Allt känns typ som igår. Och han är verkligen min perfect match ❤️

I övrigt så har hästarna även fått vattenträna lite och idag ska jag nog unna mig en hopp-fredag då vi har en bana uppställd i ridhuset just nu och jag börjar ju som sagt få lite sug efter tävling och det lutar lite åt att jag efteranmäler mig till Botkyrka nästa söndag för att sätta fart på det här året 🙂 måste bara bestämma mig för hur modig jag ska vara och vilka klasser jag ska rida, men ska hänga med Mathias i helgen så som den storebror han är får han vägleda mig till rätt beslut helt enkelt. Alltid skönt att låta honom bestämma lite även om jag precis som en lillasyster är inte alltid lyssnar på honom och går min egen väg även om jag har frågat vad han tycker 😉

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

Den gamla dängan.

Borta bra men hemma bäst ni vet. Det är verkligen så sjukt kul att göra mässorna tillsammans med Equito. Massa häst, massa härliga människor och kunder, massa snygga produkter och ibland hinner man ju även se ett gäng fina hästar däremellan och få med sig massa inspo hem.

Men sen är det samtidigt så himla härligt att komma hem till dom finaste jag har ❤️ ni vet när dom står och tittar förväntansfullt när man kommer och lägger huvudet i famnen på en. Då inbillar i alla fall jag mig att dom har saknat mig precis lika mycket som jag har saknat dom ❤️

Mamma följde det med till stallet igår för trots hur mycket man har saknat dom är man rätt sliten efter en mässvecka med lite för lite sömn. Men just under veckan är det ju så värt det 😉

Så jag och hästarna började veckan lite lugnt med mycket skritt och rykt och mys. Bara ta igen lite förlorad kvalitetstid. Och ni som känner mig vet ju att jag älskar att rykta, tvätta ben, olja hovar, kvällsmocka och pussa på dom jag älskar mest. Så trots lite trött start på veckan ändå så perfekt.

Nu har jag unnat mig drygt 9 timmar sömn så nu startar vi gång veckan fast på en tisdag istället och imorgon väntar träning igen vilket ska bli jätte kul!

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar