dom.

I helgen hade vi även lyckan att mamma Cissi var med också, det vill säga Mias mamma och inte bara kusin Cissi. Så många Cissi kan man känna! Men medan kusin Cissi var groom så stod mamma Cissi bakom kameran och förevigade brudarna!

Tusen tack för alla fina bilder! ❤

IMG_1690.JPGIMG_1691.JPGIMG_1694.JPGIMG_1695.JPGIMG_1692.JPGIMG_1693.JPGIMG_1696.JPGIMG_1697.JPGIMG_1698.JPGIMG_1699.JPGIMG_1700.JPG

Annonser
Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

Fantastiska brudar

Vilken härlig solig lördag vi hade i Nynäshamn, jag, brudarna och Cissi. Det vankades tävling för Liten och Cindy som båda gick en H90.

Först ut var Cindy som fick en lite kort framridning till dressyren men vad gör det när man persar och levererar 67,39%?! Absolut ingenting helt enkelt. Eller kort och kort, red i 30 min men 20 min av dom var i skritt och resterande 10 min i trav och galopp. Det var ju väldigt varmt och alla tre grenar skulle gå på en och samma dag. Då behöver man verkligen inte rida ihjäl dom.

IMG_1677.PNG

Efter det så levererade hon en felfri banhoppning, något spänd men släppte fint på slutet som ni kan se på filmen då kameran tyvärr inte gick igång så det är bara dom 4 sista hindren med på film. Men väldigt nöjd med henne och väldigt kul att få ligga på sina dressyrstraff inför terrängen. Våra andra starter så har vi ju haft en bom ner i vardera som vi har lagt på vårt rutinkonto men nu satt äntligen nollan.

Jag har inte direkt varit orolig för att inte sätt nollan, Cindy är väldigt bra men också väldigt grön så vi har bara behövt lite övning. Och kommer såklart behöva ännu lite mer övning.

IMG_1679.PNG

Kort paus, brodda Liten och sedan byta häst och tillbaka ner till dressyrbanan. Jag tycker att Liten kändes bra, lite pigg men fin. Busade i första fattningen då det kom lite publik och ville visa upp alla sina konster som hon kan. Det kan man ju förstå när det kommer så mycket folk …. Det gäller ju att imponera!

Domaren tyckte dock att halsen blev lite kort där av en riktig bottennotering i % så det är såklart alltid trist. Men det är ju tyvärr lite så med Liten, är hon bra är hon skit bra!Är hon lite pigg blir det ofta lite mycket av allt och jag lyfte nog bara inte upp nosen lika mycket som jag brukar. Men är nöjd med känslan i övrigt bara tråkigt att gå ut med 61,96%

Men väldigt fina lovord och domaren gillade henne verkligen och skrev att det kommer bli så bra när hon hamnar rätt i formen. Och det kan man ju bara instämma med!

Hoppningen gjorde hon som alltid lekande lätt och levererade en säker nolla. Så ändå ett hyfsat bra utgångsläge inför terrängen där Cindy låg 4:a och Liten 10:a.

IMG_1676.PNG

Terrängen beskrivs väl bäst med ordet fantastisk! Cindy levererade sin livs runda och var så himla fin! Hoppas stort och lätt runt hela banan och hittade sin räcer växel så jag kunde till och med sitta lite lugnt in i mål på tiden 3:25 och optimaltiden var 3:38.

Kändes bara så sjukt jävla lätt och som att ytterligare en pollett har ramlat ner och hon bara självsäkert tog sig an alla utmaningar.

Är verkligen så lycklig för henne!

Liten gick sen ut och körde en räcer runda. Egentligen är det ju helt ”enligt plan”. Vi har ju gått ner i klasserna just för att hon ska komma tillbaka och göra allt lekande lätt och det gjorde hon verkligen den här rundan!

Så resultatmässigt lite onödigt att dra på sig 1,2 tidsfel för att man löste allt lite för lätt och trots att jag typ bromsade hela rundan runt … Så gick hon in på tiden 3:20. Men känslomässigt inte alls onödiga fel! Det är verkligen så himla skönt att hon nu börjar kännas så himla självklar igen och hon älskar det verkligen.

Men ska man se något positivt så räckte inte dressyren riktigt till idag för att vi skulle få pris så att vi kom 8:a istället för 6:a och det var 5 placerade så 😉

Cindy däremot som höll undan och för första gången landade på sina dressyrstraff fick med sig 3:e priset hem! Så jag kan inte vara annat än stolt!

Tänka att båda brudarna i år dessutom varit felfria i alla sina terränger på hinder och några med några få tidsfel och att dom varit placerade i alla utom 3 starter och då har dom varit precis utanför!

Mantorp H90 – Liten 2:a

Mantorp H90 – Liten precis utanför

Nynäshamn IT80- Cindy 2:a

Botkyrka H90 – Liten 4:a, Cindy precis utanför

Nynäshamn IT90- Liten 2:a

Nynäshamn H90 – Cindy 3:a, Liten precis utanför

Helt klart dumt att klaga på den här vårsäsongen! Nu får vi se vart resan går nästa gång men planen är iallafall stilterrängen hemma på Nilslund två onsdagar i Juli och då blir det nog Mathias i sadeln på Liten vilket ska bli spännande! Tyvärr missar vi Enköping då Falsterbo hägrar, men ja vem vet kanske åker vi till Boxholm 🙂

IMG_1673.jpg

Cowboys & Indianer

 

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

När en byggsten saknas.

Det har väl inte undgått någon att det som vållat störst problem för mig och Liten är gravar. Hon har hela sitt liv gått på talang och allt har varit extremt lätt, det var lätt att vinns breeders, det var lätt att vinna 100-klass, det var lätt att debutera internationellt. Men ja sen där någonstans så tog det stopp. Det är också lätt att vara efterklok. Och någonstans på vägen tappade vi en pusselbit. Avspändhet ledde till anspänning och sen gick det utför.

Nu har vi börjat om, jag har fått och får som alltid ovärderlig hjälp av Mathias som nu även ridit henne lite och ska rida henne lite till och planen är även att han ska få göra några starter på henne. Vilket jag tror kommer bli jätte bra!

Jag har jobbat mycket hemma både för hand och uppsuttet och nu sakta men säkert börjar det ge resultat! Nu springer hon på vattenmatten i alla gångarter och gör det helt avspänt. Så snart kommer er även läggas på ett litet hinder och hoppas på samma avspända känsla och fina resultat.

Att hon faktiskt trampar på mattan nu gör absolut ingenting, att hon skulle trampa ner i en grav i terrängen ser jag som en ytterst lite chans, och skulle det av någon anledning hända så skulle det absolut inte ha att göra med om hon kan gå på en vattenmatta eller inte. Utan snarare att hon av någon anledning inte uppfattade hindret. Men att Liten inte skulle se en grav ser jag som högst osannolikt 😉

Jag har även passat på att göra precis samma jobb med alla hästarna, Cindy i förebyggande syfte för att inte trampa i samma fälla som Liten. Och Gullis för att bara återvända till avspändheten. När vi tränade för Erik Duvander så påtalande han flera gånger hur viktigt det är oavsett hur stora klasser hästarna går, om än kanske viktigare ju större dom går att alltid komma ihåg att se till att dom alltid är avspända och aldrig blir skrämda. Inför och efter varje stor tävling skritthoppa gravar och nerhopp i vatten för att alltid återvända till grunden och lättheten.

Börjar med att ha hästarna för hand i repgrimma och longerlina och fickorna fyllda med godis för att bara ha det buskul. 

Sen sitter jag upp någon dag efter och fortsätter uppsuttet, dock leder jag dom över vattenmattan först innan jag sitter upp bara för att göra en liten kom ihåg. Och även nu ganska mycket godis i fickorna. Mutor har alltid funkat! 

Helt klart super nyttigt jobb för Gullis som faktiskt tro det eller ej var mest dramatisk av dom alla, så det här är helt klart ett jobb som vi kommer fokusera på ett tag framåt för att bli lika avspända som brudarna har blivit. Trots alla stora gravar han har hoppat i sitt liv så kan man inte vara helt säker på att inte bli uppäten av en vattenmatta 😉

 

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

Mantorp *2.

Vi har inlett säsongen med att åka två helger till Mantorp. Liten har fått mjukstarta och gått två stycken 90-klasser medan Gullis har ”gått” två stycken 2*-klasser.

Gullis har ju verkligen haft en kämpig start på säsongen och som ni vet känns det rätt tungt i hjärtat. Han har båda gångerna gjort fina dressyrer med 63,75% respektive 65,25%. Inga höjdar procenter men fina program.

Han har däremot inlett säsongen starkt i banhoppningen. Den är jag extremt nöjd med båda gångerna! Första helgen föll en bom tre hinder från slutet då han blev lite stark för mig och andra helgen satte han en felfri runda. Kan inte vara annat än nöjd. Nu när Lasse har flytt ”Norrland” tillbaka till Skåne när säsongen startat så har jag fått bra hjälp i hoppningen av Niclas vilket helt klart verkar ha gett resultat.

Terrängen däremot, som varit vår paradgren har inte alls fungerat… Extremt tråkigt och enbart väldigt ledsamt. Första helgen var han egentligen fin halva banan och gjorde ett fint jobb, jag red in lite som stålmannen på en distans så han hann inte riktigt med till B hindret. Det är ju allt annat än hans fel. När jag red bra gick han bra.

58596763_1246640945499594_548138921909813248_o

Tyvärr blev han sen rädd i mitten på banan och där valde jag att vända och gå hem. Han råkade stöta stenar på en plåtbrevlåda och det övertygade honom om att någon absolut försökte skjuta honom i skogen så han mer eller mindre bara skakade och vågade inte gå. Och i ett sånt läge är det ju ingen idé att spraka på det har inte gynnat någon han fick klappar och komma ner i stressnivå och sakta gå hem helt enkelt.

Och ja andra gången vet ni ju hur det gick, då sa fötterna upp sig redan efter hinder nummer ett och det är där vi står nu. Han har fått hoppa lite lätt två gånger hemma och så ser vi sakta när han mår bra igen.

Här hinder 7a-b, lätt som en plätt ❤

Liten däremot har startat desto starkare om än på en väldigt mycket lägre nivå. Hon har ju varit lite spänd i terrängen så vi har backat bandet och jobbar på avspändheten, stort och smal kan hon hoppa det är inga som helst problem. Så nu är det den viktigaste pusselbiten som måste falla på plats – avspändheten.

Hon har gjort två fina dressyrer med 68,04% respektive 67,82% vilket jag är väldigt nöjd med. Kür har ju annars legat henne väldigt varmt om hjärtat och det får man tyvärr inte alltid så mycket poäng för så det känns väldigt bra att börja kunna hålla oss till det faktiska programmat och därmed också börja närma oss 70%-strecket.

Hoppningen ska ju i teorin gå som ett rinnande vatten och första helgen körde hon en felfri runda i ljuset hastighet, dock var det blött i gräset till andra helgen och hon blev helt plötsligt über försiktig så tyvärr och onödigt föll en bom, som även kostade henne pris andra helgen. Så ja jag red lite på att jag trodde att hon skulle sätta fart som tävlingen innan än att faktiskt rida på det som sker. Dålig coachning av mig helt enkelt inget annat. Och då faller även dom lägsta hinder på en fantastisk hopphäst.

Terrängen har hon sen absolut briljerat i, något spänd första helgen på graven. Väldigt bra andra helgen och båda gångerna har det blivit felfritt och inom tiden.

57308698_1246640835499605_5898113965795311616_o57485521_1246640662166289_3118107219938246656_o59998168_1256569327840089_5233952571172847616_o

Första helgen räckte det till en fin andraplacering som jag såklart är jätte nöjd med! Och som sagt, andra helgen kostade bommen ner henne en 5:e placering. Så det var ju extremt onödigt. Men väldigt väldigt nöjd med henne att det börjar kännas enkelt igen efter våran lilla törn i terrängen under förra året. IMG_0380.JPG

Här har ni terrängen från andra helgen, fotografer och filmare under helgerna har varit Birgitta Englid, Micha Dziurla, Lovisa Pikthall, Sanna Gewert och Cissi Jöransson!

Sen är det några som ska nämnas alldeles speciellt och det är nämligen Mateusz Dziurla, Emelie Gedahl, Ronja Johansson, Lovisa Pikthall, Stina Aurosenius med familj och Sara och Ebba Liljekvist samt Elin Olsson och Birgitta Englid och självklart alla inblandade i tävlingen hos Mantorpsryttarna. Jag tappade nämligen däcket på lastbilen första helgen så där lite lägligt utanför tekniska verken i Linköping. Men med en extremt bra räddningsinsats, outstanding groomning och skjuts hem av så väl mig som hästar och utrustning och råddande i startlistor och fix så att båda hästarna kom till start så gick ju allt lysande!

Man kan verkligen skratta sig lycklig över att man för vara en del av fälttävlansfamiljen! Vad hade jag gjort utan er?? ❤

IMG_9869.jpg

IMG_9870.jpg

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

När det självklara är allt annat än självklart.

Jag har suttit på världens absolut bästa terränghäst, jag kan inte räkna hur många felfria rundor han har bjudit mig på i nu 10 år. Han är fantastisk och han har ett hjärta av guld! Men för två år sedan så fick han ont i fötterna…. Och detta är något som förföljer oss och som jag gör allt för att han ska få må bra men ibland oavsett hur mycket man gör så håller det inte ihop. Allt gör ont och jag är otröstligt ledsen.

Det som alltid varit så svårt, det vill säga banhoppningen, har nu fungerat bättre än någonsin. Han inleder säsongen med 4 + 0 fel. När nu ”allt” äntligen fungerar så har sista pusselbiten fallit bort. Det som varit en promenad i parken är nu det svåraste jag någonsin ställts inför.

För två veckor sedan var han egentligen fin! Men tyvärr blev han lite rädd och jag kunde inte stötta honom ordentligt i den situationen, jag blev lite svag i min position och det i kombination med en ”brevlåda som sköt skarpt” i skogen blev allt bara dåligt och vi gick hem. Otroligt onödigt såklart.

Denna helg hände det som inte fik hända. Det missades att fylla Gullis sulor med silicon i fredags när han fick nya skor. Man må tycka att det är en petitess men för honom är det tyvärr inte det utan för honom är det lite på ”liv och död”. Och man kan bara säga att – Ja både jag och Kalle är tyvärr bara människor även om jag gärna hade varit en superhjälte ibland. Nu missades det som inte fick hända. Och som många av er vet så har Mantorp en del stenar på sin framridning och har man en häst som är det närmsta släckt man kan komma med prinsessan på ärten så är det tyvärr ett problem.

Denna gång hoppade han bara hinder nr 1 och där efter ville han verkligen inte mer och han hade dessvärre märkbart ont i sina hovar.

Detta är verkligen extrem hjärtskärande och jag vill typ slita ut mitt hjärta för att jag utsätter honom för detta. Han gör verkligen ALLT för mig så när han säger ifrån så har han ont på riktigt. Så nu hoppas jag bara att denna extrema smärta inte sätter sig allt för djupt i hans minne och att vi efter att ha fyllt ut skorna kan få börja om på nytt… Men just nu känns allt ovisst tyvärr.

95531CC3-2564-43CA-BB0A-56010FDC08AE.jpg

Självklart gläds jag otroligt åt hoppningen som är långt ifrån någon stilhoppning men den är effektiv och just nu rätt för honom. Jag går på ett extra typ överallt men det gör också att han får spänst och kommer upp i luften.

Just nu passar vi på att mysa och så får vi se vart världen tar oss. Som jag älskar dig min Lillbulle.

 

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

Utomhushoppning.

Äntligen är sommaren här för en sekund. Våren missades och sommaren kom men vi alla vet ju att den bara luras och snart är det kallt en sväng till eller två minst. Det vet vi ju tyvärr alla.

Men oavsett vad så är lyckan total när man kan hoppa ute igen. Både jag och hästarna njuter till fullo och man får absolut hålla i sig lite extra emellanåt ….

Gullis fick hoppa en 5,50 här om kvällen vilket han gjorde riktigt bra även om det kom som en ”chock” för honom att Annie höjde oxern två gånger …. rimligt att missa att den blivit ett snäpp större. Men när han hade ställt in rätt höjd så hoppade han riktigt väl. Till och med så han öppnade ett uns bak.

Och uppenbart hoppade han mig lite ur sadeln …. tänk att man aldrig tränar så mycket att man eventuellt skulle få en acceptabel position i sadeln …. Öva. Öva.

Men absolut ett angenämt problem när han hoppar upp sig såhär. Han får gärna alltid hoppa såhär.

Liten har fått hoppa två dagar i rad där dag nummer ett verkligen var så bra. Hon var så avspänd och rytmisk. Jag kunde stå i lättsits och bara rulla runt lite ”planlöst” på de hindren som kom i vår väg. Väldigt nöjd!

Tänkte göra om samma lika igår men ja, nej. Då var myrorna i brallan oöverstigliga och det var väldigt svårt att hålla sig i skinnet. Då hamnar man ju lätt i en lite lätt handbroms hela tiden vilket aldrig blir bra … hon hoppar ju inte dåligt men hon kan ju alla dagar i veckan hoppa bättre och med en lite najsare känsla.

Hon blev tillfälligt sinnesförvirrad också och kunde helt plötsligt inte hoppa stora vattnet på utebanan. Hon som gjort lilla torrgraveb så bra …. men vi slet på och till slut hoppade hon stora graven avspänt. Men man vet ju tydligt vad hennes hemläxa är nu. Hon kommer att få hoppa den mer eller mindre varje dag nu ett tag och bara göra det enkelt och avspänt.

Skrittade av upp till andra graven men den gjorde hon i skritt på lång tygel i sömnen så det var skönt.

Ska leta upp en trimmer också, det är ju inget man äger när man bor i lägenhet tyvärr. Så jag kan klippa fram även de andra gravarna som är lite större så hon får ännu mer hjärngympa. Helt perfekt verkligen att vi har fyra olika gravar i olika storlek plus ”stora” vattnet på hoppbanan.

På Cindy behövdes bälte en stund eftersom hon nu har lärt sig att busa i fart vilket absolut är skönare än hennes snabba stopp. Det enda man är lite nervös över är ju att det ska komma ett stopp-bus direkt efter ett fart-bus för då kommer man sitta lösare än innan ….

Men skönt att ha hoppat henne några språng så debuten för våren är gjord. Hon var väldigt glad och när jag vågade släppa lite på säkerhetslinan också blev hon väldigt fin! Hon känns verkligen bra just nu! Hon gjorde även en super träning för Pelle i måndags. Det är verkligen så himla kul att jobba med henne! Även om jag fortfarande är lite livrädd i själen för årets första terrängträning haha.

Underbart helt enkelt med sol, varma plusgrader och vår underbara ridbana. Kan nog inte bli bättre!

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

Hopphelg.

I fredags var äntligen Niclas här igen så vi kunde träna på att bli bättre! Så kul och så bra övningar! Vi alla fick verkligen kämpa på för att hitta ett jämt flow och leverera likadana språng hela tiden. Eller iallafall ett försök till likadana språng hela tiden.

Vi började med en klassiker, tre bommar, 16 m, rida först 5 jämna, sen 4 jämna och sist 4 + 5 jämna. Ja redan där någonstans känner man ju att det finns mer att önska av sin ridning. Klart det går absolut men det tar lite för många testskjutningar innan man är fantastisk. Detta är ju något man borde vara fantastisk på direkt.

Sedan hade vi både en serie på långsidan och en på medellinjen som vi sedan helt klart verkligen fick slita på!

Vi började på långsidan där vi hade bom, räcke, bom, 4 lite så tillbaka språng till bom, oxer, bom. Denna övning hoppade vi åt båda hålla så både då med räcke ib och oxer in.

Riktigt riktigt bra övning! För lugnet, för positionen och för att få hästarna att ta i precis lika hela tiden. Rycker verkligen att Gullis kämpade på bra med denna!

När vi slitit på bra på långsidan så bytte vi till medellinjen. Där hade vi bock, plank, bom, två spång även där lite så andas till bock, planka bom.

Tanken är ju att rida mellan ben och hinder inte mellan hand och hinder. Jag vill ju dock vääääldigt gärna ta den där sista lilla avstämningen i handen för att ”verkligen vara säker” istället för att skapa ett tryck med mina ben i form av en stark samlad galopp som kan ”poppa upp” i luften så vill jag försöka spänna bågen med handen. Blir helt klart bättre resultat om man använder benen istället.

Övningarna var ju så himla bra så jag lyckades lura med mig mamma ut på lördagsförmiddagen och trots att det i teorin var skottpeng på att rida inne så fick det bli hoppning för brudarna. Ville passa på att hinna med att öva med dom också även om mamma inte riktigt går att jämföra med Niclas på marken. Men hon är duktig på att film, höja och sänka hindren samt lyfta upp en bom om den bom förmodan skulle ramla ner om man hamnade lite mellan röven och skogen eller helt enkelt bara hoppade lite för lågt eller lite för kort. Eller vad det nu kan vara som ställer till det lite 🙂

Sjukt imponerad av Cindy som ännu en gång går in och löser övning första – gången med en liten fundering, väljer gärna att ta lite extra tid på sig och travhoppa till att man andra gången man styr på säger – Jaha! Var det så här den här övningen skulle göras.

Tycker att hon var super fin och jätte bra! Hon är verkligen inne i en utvecklingsfas just nu vilket är så himla kul!

Liten var galet het på gröten och väldigt lycklig över att få lufta sig! Övningarna var ju rätt slitiga för hästarna och jag tror att alla hästarna som var med för Niclas och även dom som hoppade denna själva kände av det i kroppen. Men inte Liten! Hon hade lika mycket energi i början som i slutet av passet och galopperade med stuns i bakbenen hela vägen. Väldigt roligt dock att hon är så himla på hugget!

Väldigt bra övning för henne också där hon måste hoppa på styrka och inte bara flasha runt med sin talang som hon lätt gör ibland när hon klättrar upp på hybrisberget. Väldigt bra egenskap dock som hon har men ibland är det ju kul att få åka med också 😉

På Söndagen sen tänkte jag först egentligen bara öva på bommarna för att få det mer befäst och rida en jämnare galopp hela vägen. Men för att citera Malin som var med i ridhuset – När det gick som en räkmacka och hon som ”extramamma” var hinderpersonal så fick jag lite feeling och passade på att hoppa igenom övningarna ännu en gång med Gullis om än lite lägre och inte lika många repetitioner.

Så om ni undrar över fluffdamaskerna så är det bara att planen ändrades lite under passets gång från markjobb till hoppning 😉

Gullis har ju som ni vet lite speciella tänder och han har varit lite mindre musklad i käken på vänstersida och han rids därför en hel del på hackamore till vardags just nu för att han ska bli mer liksidig igen. Och nu har jag fått låna ett med längre skänklar från Annie som funkar så bra!

Riktigt nöjd med hur han jobbar på det här bettet och han blir inte alls tung som han kan bli lite på det lilla hacket när han tycker att vi myser och rider i grimma… Utan här tycker jag att han blir riktigt lätt och fin i handen och jag har även plockat bort martingalen vilket är jätte skönt att det funkar så bra.

Jag har ju levt i tron att jag inte behöver martingal tills den gick sönder i Enköping och jag provade att rida utan för er som minns. Haha jag lagade den fort till terrängen om en säger så.

Men på det här bettet är han riktigt bra utan, även om vi än så länge varken har hoppat högt eller banor utan bara lättare markjobb. Men snart kommer vi nog ställa upp en öppen bana hemma eller om jag hittar någon bra pay & jump att iallafall prova en gång på. Oavsett så känns det som ett väldigt bra komplement till vardagen och för hans tänder.

Riktigt rolig helg med fyra riktigt bra hopp-pass i ryggen! Ikväll kommer Pelle och drillar oss och skapar lite ordning igen innan jag och Anndao på tisdag styr mot Göteborg och Horse Show! Hur kul!

Dessutom sommartid, sol och en utebana som har torkat upp! Ibland är livet helt klart lite bättre! Ps. Blev världens längsta inlägg, alla hästarna finns med på film men det får helt enkelt komma i ett eget inlägg!

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar