Sista träning.

Då är vägen mot vintervila påbörjad. Känns såklart lite sorgligt men jag tror ändå att det är det bästa. Att det är rätt tid. Cindy har utvecklats så himla mycket sista två månaderna så nu känns det som om det måste få landa lite och sjunka in.

Hon kommer självklart att gå en hel del på maskin och så både för att hålla igång magen, hålla nere energinivån ett uns och för att inte tappa så mycket grundkondition. Skritt är verkligen ett bra sätt att ha en bra grund i hästarna. Och sen får vi se om vi i slutet på vilan vågar köra in henne på vatten lite grann.

Så i måndags väntade sista träningen för nu, planen är inte sista träningen för året utan planen är att vi ska starta upp sen efter vilan med dressyrkurs för Pelle om allt känns bra och hon är tillräckligt tam 😉

Hon gjorde en väldigt bra träning ändå även om hon tycker att vänsterskänkeln är ett uns onödig. Och när vi skulle introducera öppna lite så försökte hon skala av mig mot väggen.

Men emellanåt blir hon så fin i formen och orkar bära som en tävlingshäst man blir ju helt lycklig. Och i högervarv gjorde hon faktiskt några riktigt bra steg i öppna. Går inte att komma ifrån att man blir lite stolt över henne.

Hon har även blivit mycket mer ridbar för skänkeln vilket då såklart medför att det är lite lättare att få henne att gå åt sidan. Förr visste man ju inte riktigt om det verkligen var åt sidan hon tänkte gå när man la om skänkeln om man säger så.

Fortsatte sen jobbet även på tisdagen men då utan Pelles ögon och jobbade mycket på förlängda hörnlinjen. Vilken bra linje det är! Dock har jag en stund under passet aldrig ridit så mycket i höger varv fast jag var i vänster varv …. som sagt vänsterskänkeln har en stor uppgift framför sig. Att bli sams med Cindy. Än är dom inte bff.

Men mycket annat ger det så hon gjorde några riktigt bra fattningar efter att hon blivit lite upprörd över att vänsterskänkeln aldrig slutade göra sig påmind.

Så inget ont som inte har något gott med sig. Nu väntar några pass över helgen och sen börjar jullovet.

Annonser
Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

Lasse-träning.

Då äntligen har vi tränat för Lasse igen. Är nig 6 månader sen sist. Vilket kändes … Var faktiskt rätt jobbigt att träna den här helgen. Älskar egentligen att träna men ibland kommer jag in i ett ganska lågt mode och just nu är jag där. Jag blir extremt självkritisk och ifrågasätter lite faktiskt varför jag håller på med det här eller vad jag ska säga.

Inte det att jag vill sluta med hästar, absolut inte men ni vet när det känns som att man har kommit till en nivå. En nivå som man kom till för ändå ganska många år sen och sedan dess har det lixom inte skett någon utveckling alls. Inte någon avveckling heller utan snarare som en EKG kurva på en död person, det vill säga ett rakt streck. Och det är väl det som känns lite jobbigt.

Och jag tror att det är där någonstans som självkritiken kommer in, då blir jag självkritisk på en orimlig nivå. Klart man ska vara självkritisk, det är så man utvecklas. Att vara strukturerad och öva på sina svagheter. Men jag kritiserar mig själv på en nivå som om jag hade vunnit OS guld men senaste tävlingen jag red var typ LC … Så ja jag kanske ska sänka mina förväntningar lite till min egna nivå.

Det var två dagar som genomsyrades av rytmen som byggsten, normala galoppsprång i en jämn rytm. Två saker jag tydligen har rätt svårt för. Jag har väldigt lätt att ligga och fisgaloppera och gärna gå på ett extra språng på alla distanser. Där är jag kung. Men att galoppera i en normal arbetsgalopp och bara rida enkelt på normala språng är något som emellanåt känns absolut helt omöjligt. 1, 2 och 3 galoppsprång har man ju inte så mycket val på men när man sen kommer upp på 5,6,7 ja då kan man ju fresstylea helt… även om det inte rätt.

Så ja det har varit två rätt tunga dagar av att öva på att galoppera stort och gör jag det utan tryck på en häst som Gullis så käglar han ju ut bommarna, jag måste hålla fjädern spänd. Och början han kägla så ja då hamnar man lite i en ond spiral som är tung att ta sig ut. Konsten är ju att ha typ 20-30 cm längre galoppsprång hela tiden men med bakbenen under och kraft i avstampet. Så vi har väldigt mycket att öva på en månad nu innan Lasse kommer nästa gång.

Absolut ingen katastrof träning verkligen inte och absolut inget plockepinn heller men ibland handlar det om en inre känsla som inte blir ”tillfredsställd” och då är det ibland lite svårt. Och ja just nu är jag nog lite allmänt låg, jag hatar ju höst, regn och mörker så det i kombination med insikten att man är en duglig LC-ryttare gör inte direkt att solen inom en strålar.

Bjuder på ett axplock av båda dagarna som Annas snälla hästskötare filmade, sista rundorna varje dag kom inte med då hon sadlade upp häst nr 2 men början och mitten och det är inte så dåligt heller. Eller ja man kunde som sagt önskat mer av ridningen i sig men annars så, det är inte filmen man kan klaga på iallafall.

Idag blir det ännu mer träning men dressyr och för Pelle, men rätt skönt att ha fått hjälp nu i dagarna tre måste jag ändå säga så man kanske kommer upp lite ur spökhålet i hjärnan. Det är det som tyvärr är lite synd med mig, hur starka och fina hästar jag än har så är jag emellanåt väldigt svag mental och det verkligen bara förstör. Man kan säga vad man vill om mental träning men med den kommer man väldigt långt. Tyckte där när jag vann på Ryttis att jag kände mig ganska stark mentalt och även vid Botkyrkas tävlingar men som sagt i takt med mörkret ute så kommer mörkret inne. Nu är fokus bara på att gropen inte ska bli djupare och Lasse kommer som sagt tillbaka om en månad igen vilket ska bli väldigt skönt.

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

Hemmavid.

Cindy kämpar på nu fram till sin vintervila som känns som att den står runt hörnet och knackar på. Hon har verkligen utvecklats så mycket sista tiden så snart måste hon få landa och smälta vårt första år tillsammans ❤

Vet inte om ni minns hur äcklad Cindy har varit av trånga passager och att det i början inte ens gick att passera om det var för trångt. Det har verkligen blivit så himla mycket bättre och hon har blivit så duktigt när det kommer till tittiga saker.

Så jag tänkte passa att visa er hur duktig hon har blivit. Och avspänt hon löser uppgiften att gå vid banderollerna och mellan hindret och väggen. Nu finns ju ingen före film men jag kan lova er att det är stor skillnad!

Något som hon också har blivit en stjärna på är ju markarbete. I måndags måste hon verkligen ha gjort ett av sina bästa pass hittills! Vi red på en liten bock på åttvolt med byten och hon var bara helt magiskt bra! Så duktig, så avspänd och bara så himla bra!

Började med stor volt och rida rakt över bommen för att sedan göra det svårare genom att göra volten mindre och där med hoppa snett över bommen och landa in mellan hinder. Hon är verkligen en sån stjärna. Kan inte vara annat än omättligt stolt!

Tänk att jag dessutom gör detta i dressyrsadel! Det ni! Det trodde jag nog typ ändå aldrig. Med tanke på att hon senast i somras tappade mig på en lika hög bom när jag hade hoppsadel.

Och att hon håller linjen när jag kommer så här snett. Man blir ju helt varm i hjärtat ❤

I onsdags sen passade vi på att hoppa lite större hinder och hade ni frågat mig för 6 månader sen hade jag tyckt detta var högt men nu börjar det här jobbet verkligen kännas som markarbete också. Hon hoppar inte alls stöden ut längre, hon går på rätt antal galoppsprång och ja är bara så himla bra helt enkelt.

Men det var även i onsdag som jag tyckte att hon kändes lite matt och jag är tvungen att påminna mig om att hur kul det än är just nu så är det faktiskt tid att snart verkligen bara få bearbeta allt hon lärt sig.

Så jag tänker nog att hon bara får tuffa på nästa vecka också och sedan vila från mitten på november till mitten på december för att sedan både hinna träna på nya saker och kanske ha en microvila till innan tävlingssäsongen 2019 drar igång på allvar.

Och det ska verkligen bli så fantastiskt kul att starta henne nästa år! Med tanke på hur hon har tagit sig an det här korta tävlingsåret som nog ändå blev lite mer än vad jag hade vågat tro på ett tag med tanke på först hennes släng av streptokocker hon drog på sig och fick vila 2 månader och sedan vara lite väl försiktig för att tävling skulle vara aktuellt.

Men jag tror att hon kommer matcha dom andra bra nästa år och åka med dom på roliga turnéer i så väl hoppning som fälttävlan. Jag tänker ju att 2019 är året då jag ska åka på mitt första hoppmeeting i livet.

Banan hon fick hoppa var lite av en evighetsbana där alla hinder kunde hoppas åt båda håll, så vi gjorde en väldigt lång bana, bara för att hålla rytmen och nöta på och som sagt – jag är så nöjd med hur hon jobbar på nu! Diamanten börjar verkligen sakta men säkert blomma ut ❤

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

Höstmys.

Det är verkligen inte bara en själv som känner att mörkret inte är någon favorit såhär på hösten. Hästarna har också gått in i lite ladda energi mode och ligger gärna ner på kvällarna när dom kommer in. Super mysigt såklart men träningen blir kanske inte alltid som man tänkt sig. För ligger hästarna helt utslagna på kvällarna vilket dom gör emellanåt så är jag verkligen inte den som släpar upp dom. Utan jag antar att dom är så trötta av en anledning och faktiskt måste få vila lite. Kanske är jag bara knäpp men om det verkligen är så att vi måste träna av någon anledning så anser jag att tecknet på återhämtning inte kan bli tydligare.

Här har ni den pigga skaran ❤️ och som sagt sover dom så här hårt så låter jag dom faktiskt sova tills dom vaknar.

Annars myser vi mycket i ridhuset just nu tyvärr, det är ju den tiden nu när det fasen är mörkt jämt och ständigt …. så trist. Hann dock med uteritt i fredags när det var halvdag och sedan även i söndags morse innan vi åkte till tävlingen. Så det var super skönt! I fredags var det Cindy och Gullis som gick till golfbanan och i söndags var det Cindy som ännu en gång drog vinstlotten och fick komma ut och cantra i backe.

Elmer har börjat jogga lite igen efter sin höstlovsvila och han verkar vara mer än glad att komma in i träning lite igen efter några veckor med löslongering, lösgalopp, vibra och skrittmaskin.

Har sagt det förr men måste säga det att vibra känns verkligen som att den gör nytta. Kanske är det placebo men med placebo har man ju kommit långt … men hästarna verkar verkligen uppskatta det och dom känns hittills väldigt pigga och glada efter att dom vibrat.

Man kan ju vibra både innan och efter träning och jag är fortfarande i utforskningsfasen med mina hästar, så just nu vibrar dom ibland på sina vilodagar som återhämtning.

Jag försöker att rida väldigt mycket bommar och småhinder just nu. Målet är att markjobba minst en häst om dagen, så jag sprider ut deras hoppjobb och att jag får några små språng i kroppen varje dag. Jag behöver bli bättre på att hoppa igen, det är ju alltid min akilleshäl så det märks direkt när jag slarvar och rider hinder för sällan. Hur man nu kan rider hinder för sällan med tanke på dom fantastiska förutsättningarna vi fått.

Annars går hästarna just nu väldigt runda i formen och fokus på smidighet, avspändhet och lösgjordhet. Så får dom komma upp i tävlingsform lite senare och bygga styrka i den framåt december januari tänker jag. Planen är ju bara en hoppstart till i år för Liten och Gullis innan det är enbart träning på schemat.

Lasse kommer även både i november och december vilket känns som en evighet sen så det ska bli otroligt skönt. Önskar så att han kunde komma oftare. Hoppas på att det ska ge mycket, att jag kanske blivit lite bättre även om jag själv känner mig lite splittrad efter det här året.

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

En helg fylld med hoppning.

Denna helg fylldes med hoppning för så väl mig som Anndao. Gullis och Liten. Egentligen skulle jag åkt till Skåne för att fira världens finaste Malins på hennes 30 års fest men ibland går livet bara inte ihop sig… Så himla tråkigt att missa en kväll som verkade magiskt bra och jag hoppas att jag inte blir raderad ur vän skalan för detta och får fira henne många fler gånger framöver ❤

Anndao fick äran att låna Liten på lördagen och åka till Eskilstunaorten för att göra sin första start tillsammans. Och oj så bra dom var! Iallafall till en början 😉

Dom startade 90 och 100 klass för dagen och inledde med en dubbelt felfri runda och en så pass snabb tid att dom kammade hem 2:a placeringen! Så bra gjort! Heja!

Till andra klassen blev det tyvärr en miss på framhoppningen och Anndao ramlade av vilket gjorde att Liten och nog även Anndao blev lite spaka så där blev det tyvärr mer än 16 hinderfel, alltså en uteslutning i resultatet. Jätte tråkigt såklart men Liten är extremt känslig och jag har ju bara ramlat av henne en gång i hela hennes liv så för Liten blev det nog väldigt dramatiskt en stund att ha Anndao som hatt på huvudet.

Anndao fick en lite svullen hand men bortsett från det så mår båda bra!

Jag har aldrig varit på Eskilstunaorten förut men oj vilken bra tävlingsplats! Stor framridning (om man kan vara ute), stort tävlingsridhus, trevliga funktionärer och en helt sjukt snabb domare och banbyggare. Det enda man kan klaga lite på är väl att underlaget släppte lite i tävlingsridhuset så där hade man kunnat önska lite bättre.

Kommer absolut åka hit igen! Och tyckte just då att det var lite synd att jag inte hade med mig Cindy med tanke på dom stora ytorna, det hade passat henne bra men toppen att veta inför framtiden.

Jag tänkte att om jag nu blev kvar hemma så kunde ju jag också passa på att öva så Gullis fick bli min partner och vi styrde till Botkyrka på söndagen som är en av mina ändå favoritplats på något sätt. Mycket säkert för att jag är lite hemmakär men jag tycker alltid att folk är hjälpsamma och trevliga där och det är aldrig problem att åka själv för folk och funktionärer ställer alltid upp.

Gullis har ju inte startat sen Botkyrka förra gången vilket var 22 september så drygt 1,5 månad sen sist och första inomhusstarten på ett år. Så han var lite väl spänd i 105-klassen och fick med sig tre bommar så det var ju såklart super tråkigt. Jag försökte verkligen lätta i handen och hålla en bra position men han valde att dra in sina bakben under magen istället för att släppa dom bakåt och när han gör det är det väldigt svårt att påverka honom så att han inte blir ännu mer spänd.

Tycker annars att han ligger ganska jämnt i rytmen och på slutet blir han mer avspänd vilket man kan se i svängen runt till sista hindret att han blir lite rundare och andas lite mer.

Hade bästa supporterklubben på plats i form av Flippmo, Ava och Alicia. Så Alicia fick agera både hästskötare och beridare i det fina vädret vilket gick helt strålande. Vi passade på att ta en härlig skritt runda mellan klasserna och njuta av det fina vädret.

Till andra klassen la jag om strategin lite och la en längre framridning med mycket dressyrjobb innan där jag bara fokuserad på att ha honom rund och ihop framför mig hela tiden och att jag kunde öka och minska.

Och han var helt klart med avspänd till runda två och där tycker jag att han gör ett bra jobb även om han tassar lite i bommarna så känns han lydig och avspänd. Han blir lite stark för mig in på linjen 4 – 5 och då direkt faller två bommar. Och det är ju precis det där som är svårt med honom. Att ha honom på bettet men utan att ta bettet och bli spänd.

Men i övrigt tycker jag att jag håller rytmen bra och att jag inte rider lika mycket på och av längre, och att han känns lydig och fin. Det är bara in i kombinationen man kan ha lite mer att önska av min ridning och att jag hade placerat honom lite bättre istället för att behöva rida till. Det är kul att han är igång igen och han ska få gå en till start i år är tanken innan det bara är träning som gäller.

Rolig, solig tävlingshelg helt enkelt med lite blandade resultat men med bra erfarenheter med för framtiden. Och att Gullis var spänd i första klassen var kanske inte helt oväntat, tro det eller ej så är han ju en jätte känslig häst speciellt om jag sätter för mycket tryck innan han är avspänd för då blir han bara introvert och rädd. Även om han alltid är världens snällaste ❤

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

Cindy & Anndao.

Lite sen med rapporteringen men för en vecka sen styrde vi till Nilslund för att sova där en natt och krama på Mathias som fyllt 40 helgen innan och för att på lördagen ha lite närmare till ridskolan där sista omgången av div 4 skulle gå av stapeln.

Med oss hade vi Liten och Cindy och efter att ha stött och blött lite fram och tillbaka så föll det sen på att Anndao fick debutera Cindy på dressyrbanan.

Dom började med en förklass som gick i LC:1, dom gjorde en jätte fin ritt. Jag blev typ tårögd för jag var så stolt över deras insats! Haha var kom den här blödigheten ifrån? Åldern? Men jag tyckte verkligen att båda två var så duktiga! Cindy skötte sig strålande och Anndao gav henne en jätte fin upplevelse på hennes första start i så väl ren dressyr som inomhus.

Dom belönades med 62,963% och landade på en 7:e plats, mitten av klassen. Så nöjda med resultatet!

Alltså hur fin är hon inte ❤️

Hon var sedan en stjärna mellan klasserna och gick rakt in i trailern och förutom att hon alltid är så hungrig att hon typ offrar en höpåse varje gång så är hon så duktig. Hon har ju absolut inte varit svårlastad men hon har kunnat fråga frågan – är ni säkra på det här? Och då kan det ta 2-3 minuter at lasta men nu som sagt rakt in alla gånger hela dagen! Så duktig!

Vi trodde nog att hon skulle bli lite trött till klass nr 2 som var lagklassen och gick i LB:1. Men ack så fel vi hade, ju mer Anndao red desto piggare blev Cindy! Haha så söt!

Såklart ett litet ”orosmoment” då det var samma domare i båda klasserna och hon tyckte att hon var pigg redan i första klassen?! Så vi tänkte nog att det skulle landa på dryga 60% även om jag absolut tyckte att det var en fin ritt även om jag inte alltid kunde hålla mig för skratt när hon busade lite och la sig på.

Men ack så fel vi hade! 64,643% blev resultatet och vi kunde inte vara mer än såååå glada! Vilken prestation! En 8:e plats och mitten av klassen även denna gång.

Kunde verkligen inte bli en bättre första start i livet på dressyrbanan och det blev dessutom ett resultat att räkna med i laget vilket såklart var en jätte kul bonus!

Jag kan bara konstatera att jag är en så stolt hästägare och så stolt över Anndao’s utveckling det här året som verkligen tog fart här efter sommaren. Tror hon behövde en dålig ritt där i Muskö och inse själv att hon var lite tråkig 😉 för efter det har det varit allt annat än tråkigt! Och dessutom gett henne en 3:e och en 2:a placering på två olika hästar och sen dessutom ett PB på 68%

Ni förstår ju hur bra hon kommer vara efter vintern! Tacksam att hon är en del av hästarna och mig ❤️

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

pizzabun.

Det gör fortfarande bara ont.

pizza

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar