Som alltid längtar man lite efter att få tävla på Strömsholm även om fälttävlan nog är det dom absolut inte vill syssla med. Kaos varje år men det ingår på något sätt och ingen är förvånad. 

Terrängbanan har dock blivit jätte fin så det är väldigt kul! 

Bullen var först ut igår och jag tycker att han gör en godkänd dressyr. Han är inte mer än godkänd just nu så med 65% av Ulf Wilken är jag nöjd! Målet ska ju dock bli att en vacker dag charma Seppo Leine men dit har jag en bit kvar! Så med hans 61% lande vi på totalt 63% – 54,8 straff. 

Egentligen var Snorkan ut som nr 2 men hon hade tagit av sig en boots i trailern och fått typ världens mista sår som gav lite blodvite. 

Och som alla vet är Snorkan inte helt lätt att göra rent bakbenen på och än mindre på tävling och man vill ha livet i behåll. 

Så med lite blod och en veterinär som försökte röra hennes bakben och hon såklart viftar allt vad hon kan så tyckte veterinären att det var ett stort öppet sår och att hon hade jätte ont … 

kan väl säga att vi har lite olika syn där men veterinärstrykna blev vi och Snorkan hann bara med ett studiebesök på Strömsholm och 40 min longering …. 

Dressyr och hoppning byttes då ut mot lunch på markan innan Liten skulle få göra internationell debut! 

Bra beskrivning av henne är väl en atombomb blandad med en klick smör i en het stekpanna. Hon var helt galet i gasen och det i kombination med att jag inte kan bokstäverna tydligen och placerade en diagonal fel fick vi endast 59,6% – 60,5 straff. 

När hon blir sådär het så har hon ju taktkänsla likt ingen annan i traven och i galoppen var hon så laddad att svansen gick som en helikopter och känslan av att lyfta från marken var överhängande. 

Otroligt kul att hon tycker att det är så kul att tävla vi ska bara hitta ventilen för att få ut kolsyran! 

Kvällen bjöd sedan på hoppning där Liten egentligen var helt fantastisk! Fortfarande het och bara den och hon sköt rygg genom hela framhoppningen vilket jah var glad att hon inte gjorde väl inne på banan sen. 

Tyvärr hamnade vi helt mitt emellan fram till hinder nr 7 och missförstod varandra totalt så hon landade på en bakbom för första gången i hennes liv vilket resulterade i att hon helt förståligt blev lite rädd. 

Vi fick då med oss ett stop på hinder nr 8 och jag kan inte klandra henne, hon är en otrolig hoppar som är väldigt försiktig av sig så att hon blev spak var inte konstigt! Tog då god tid på mig så att hon blev avspänd och hon avslutade sedan säkert och felfritt på de sista 3 hinderna. 

Internationellt är ju dock tid satt väldigt snålt vilket jag vet om men jag vill rida min häst för framtiden och inte den enskilda tävlingen så 8 fel på hinder och 20 för tid är ju ett ganska tungt resultat att lämna en hoppbana på på en häst som har varit felfri hela säsongen. 

Sist ut och närmare 21 på kvällen var Gullis. Och vad ska jag säga … när han hoppar bra hoppar han jätte bra. Blev dock ännu en gång något spänd och kniper bak. Och dessutom har jag ett jätte problem just nu överlag även i dressyren att hålla trycket uppe. Mista halvhalt så är det som att sticka hål på en balkong det finns lixom ingen ventil alls … 

så efter Botkyrkas hoppning med ett ner och en enkelt känslan går vi ut med en känsla som känns så svår och det blir ingen terräng för oss idag. 

Det är verkligen jätte tråkigt och jag känner mig just nu helt idélös på hur jag ska få till det.

Bettet har ju nu blivit lite för skarpt då han inte alls blir så stark för mig längre utan har blivit väldigt lydig i hoppningen så det i kombination med avsaknad på ventil på tycket gör det helt klart svårt. 

Så det var en väldigt tung tävlingsdag igår och man lär sig snabbt att vara ödmjuk mot sina framgångar. 

Idag blir det bara Liten som åker med för att gå en skolrunda i terrängen och fylla på sin hinderbank inför framtiden! 

Bryt ihop. Bit ihop. Kom igen.