Älskade Gamlis.

Han gör mig verkligen så lycklig ❤️ gamla knasiga älskade häst! Igår när regnet smattrade lätt på taket valde jag faktiskt att gå in i ridhuset och trimma lite och efter en vecka med uteritt, skritt, vila och löslongering kan jag meddela att någon helt klart var träningssugen! Han är verkligen så knäpp den här gamla hästen! Satte på spotify i fick för jag gillar att trimma till musik och man märkte att det var länge sen Elmer trimmade till musik för han rivstartade när jag tryckte på play och musiken strömmade ut ur telefonen. Haha och sen vill jag lova att han var på hugget. Han trodde nog helt klart att vi var på tävling igen 😉

Trimmade ca 30 min, vill fortfarande inte rida honom så mycket i ridhus trots att vi både har stort och bra underlag så känns det bättre att rida rakt ut så mycket som möjligt innan vintern kommer. Men ingen var nog lyckligare än Gamlis att ”få visa upp sig

Och det går inte att sluta le åt att han fortfarande är den piggaste hästen i stallet.

Känns helt klart som att jag är lite blödig men jag är så tacksam för alla dagar jag får med honom och varje gång han får mig att skratta! När han busar iväg eller är rädd för dörren … Lika tröttsamt som underhållande. Han kommer verkligen i sinnet aldrig att bli gammal ❤️

Så länge sen han har fått glänsa här så ni får stå ut med lite bildbomb för det tycker jag att han är värd. Och frågar ni mig är han så fin, har jag dock alltid tyckt och kommer alltid att tycka. Min sockersöta, knäppa, knasiga lilla ponny!

❤️ Om någon undrar hur K Ä R L E K stavas så stavas det såhär! ❤️

Annonser
Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

Aj.

Är det inte det ena så är det det andra … Och alltid är det något känns det som just nu.

Liten provade ju att ramla på knäna förra söndagen när jag red ut och travade på grusvägarna och med hem fick vi två små skrapsår, inget mer än så om än en liten svullnad på ena knät men det är ju inte så konstigt när man druttar i marken. Så hon har joggat på lite lätt och skrittat mycket och läget har känts under kontroll. Sjävlkart har hon fått tvättade ben och vi har sprungit med henne varje dag och tempat henne för att se så att allt är i sin ordning.

Men i fredags kväll så tyckte jag helt plötsligt att hon såg sämre ut och mycket riktigt svullnaden hade nu krupit ner lite mot kotan och hon var plötsligt rejält halt. Hade dock lite is i magen, tvättade såret, bandagerade och lindade henne för att titta på henne på lördag lunch.

Men då hade svullnaden börjat krypa uppåt och var ännu större så då fick det bli ett expertsamtal och beslut om röntgen på måndagen, det vill säga igår.

På mindre än 24 timmar hade sedan benet svullnat upp rejält när vi kom till lördag eftermiddag och en eventuell fraktur kändes tyvärr som ett möjligt scenario…

Måndag vid lunch schamponerades hela Liten och gjordes i ordning för sin tur mot kliniken. benet såg ett uns bättre ut och helt plötsligt så kom det ur en liten vargegga, då började man ändå se lite ljus i tunneln även om man inte vågade hoppas på något, jag hade ju schamponerat hela henne så att hon skulle vara extra ren utifall dom skulle behöva operera henne. Nej jag är inte alls hypokondrisk och drömmer mardrömmar…

Efter röntgen och man kunde konstatera att allting var helt började resan mot att göra rent såret och när hon var rakad och fin och Gola tvättade av henne så poff så släppte trycket och en stråle av var sköts ur såret! Vilken lättnad!

Det har alltså blivit ett litet ödem av slaget i backen och det i kombination av vårt varma väder har gjort att det mognat till en rejäl varböld som nu är tömd och spolad. Hon har en liten ficka på utsidan av knät som ska masseras nu några gånger och så får hon lite penicillin och metacam på traven. Men oj så skönt att det inte var något värre!

Som alltid med ett snygg bandage designat av Beata är vi nu hemma och kurerar oss och hoppas på att vi snart är tillbaka igen. Tråkigt nog missar vi Muskös fina fälttävlan som vi vann förra året så det blir ingen favorit i repris men jag får istället coach Anndao och Gullis till seger! Och så kommer vi tillbaka till slutet av säsongen och rider några tävlingar hoppas vi!

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

Tävling.

Är det sant att om man mår bra så går det bra? En av mina favoriter när det kommer till mental träning är Kjell Enhager och igår ”tog jag med” mig honom på tävling.

Det har ju gått sådär ett tag nu så i fredags kväll bestämde jag mig för att rida en lite lättare tävling igår så sagt och gjort. Anmälde Gullis till en H100 i Enköping.

En häst, en lättare klass och fullt fokus. Lyssnade på en timme av Kjell i bilen på vägen till tävlingen för att komma in i fokus för att sedan kunna prestera i ösande regn.

Det blev 68,10% i dressyren vilket jag är rätt nöjd med. Han kändes fin och lydig och skulle väl säga att jag inte direkt hade några missar. Han blev något förböjd i skänkelvikningarna så det var ju onödigt av mig … Det är ju allt annat än hans fel. Tog inte galoppökningarna på böjt spår heller fullt ut med tanke på det väldigt hala underlaget.

Tyvärr fick jag sedan med mig 8 fel i banhoppningen efter att martingalen gick av strax innan start. Inget att hetsa upp sig för utan bara att rida sitt bästa men tyvärr la jag honom mellan röven och skogen på en distans så en bom föll och sedan fick vi lite kommunikationsproblem i brist på martingalen så ett stopp. Förutom det hoppade han super!

Jag har alltid trott att jag kan plocka bort martingalen och att den inte gör någon nytta så det var ju med den feelingen jag red in på banan men sen så här efter så måste jag erkänna att jag har den faktiskt av en anledning och inte bara för mitt huvud. Men jag bestämde mig för att det inte skulle störa mitt fokus och det tycker jag inte att det gjorde heller. Utan jag tycker att vi försökte kriga oss tillsammans genom en snorhal banhoppning i ösregn.

Lagade sedan martingalen med buntband till terrängen som vi red felfritt i ett lerigt underlag så 2,8 straff för tiden men ändå väldigt nöjd med honom!

Var lite nervös innan start faktiskt då Gullis blev lite spänd på framhoppningen och stannade faktiskt en gång på en liten låda. Han är ju väldigt känslig när det blir för halt och med tanke på att jag i största möjliga mån vill undvika att tappa skor vill jag ju inte heller brodda honom till tänderna.

Men på ett sätt tror jag det var en bra framhoppning rent mentalt för mig. I ihållande regn skrittade jag mot start fast bestulen om att rida med mycket ben hela vägen runt oavsett samtidigt som jag upprepade för mig själv – är det sant att det går bra när man mår bra! Och tvingade mig själv att le för att programmera hjärnan att vi faktiskt mår vårt bästa trots att det gick att vrida ur kläderna och jag frös hur mycket som helst.

Red väldigt beslutsamt och han bjöd på fina språng hela banan runt förutom hinder nr två där jag tröck honom lite i botten. Allt annat enligt skolboken!

Totalt 42,7 straff och en 6:e placering. Skönt att leverera mer eller mindre en hel tävlingsdag och hålla fokus. I slutänden är det ju det det handlar om.

Och ja, det är sant. Det går bra om man mår bra!

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

feeling.

Sitter du där och väntar på att du ska få en uppdatering på min facebook att jag har bloggat, jag visste väl det 😉 Men nu när jag fått lite feeling igen och försökt vara duktig och blogga lite så är det så illa att facebook inte längre tycker om wordpress så du kommer att få vänta i all oändlighet och lite till… Om du helt enkelt inte bara tittar in här av ren egen vilja vill säga det går ju det också har jag hört.

wordpress

Och jag lovar att jag ska bli lite bättre på att blogga, inte för att jag hade tänkt byta yrke till influencer det är jag nog alldeles för ointressant för, men det är ju ändå rätt bra att ha koll på sig själv och vad man hittar på tillsammans med dom bästa jag har. Och tro det eller ej , jag har faktiskt anmält mig till tre tävlingar inom en ganska snar framtid så sakta men kanske säkert kommer jag tillbaka lite nu när säsongen börjar ta slut efter ett år i stiltje..

Annat som är på gång är att städa sadelkammaren, frisera Gullis, kanske kränga av lite saker (som jag skulle behöva göra det) och lite annat sånt små pill och fix. Sen försöker jag filma lite övningar och så som jag gör för att visa er lite vardag. Och däremellan ska jag skämma bort cirkusaporna med godis. Inte svårare än så faktiskt.

img_3100

Det här är ju ändå livet, Dags att ta tillbaka det. 

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

Kusin vitamin.

Det var väl en sådär 20 år sedan och på Caleja som vi red tillsammans sist men igår var det äntligen dags igen! Det är ju nämligen Cissi’s och även Eva på landets fel att jag håller på med det jag gör idag. Hade dom aldrig slängt upp mig på Pelle i den där hagen när jag var sisådär 4 år, ramlade av och sen var helt fast så hade man nog inte haft ett stall fullt med hästar idag. Men oj så tacksam jag är för det!

Så igår kom alltså Cissi med ut till stallet så vi tog oss en tur ut i skogen på grabbarna och travade och galopperade på grusvägarna. Cissi på Gullis och jag på Elmer. Skönt ändå att Gullis 13 år är säkrare än Elmer 23 ….

Härlig kväll med sol och mycket prat! Mamma var med och gjorde stallet och lät brudarna skritta en timme.

Planen är ju att detta ska bli en vana vilket jag så ser fram emot, ni anar inte hur mycket jag har tjatat på Cissi under alla dessa år att hon ska följa med till stallet och rida!

Här har ni henne – Caleja f. 81 e: Callaghan – Magnat. Bilden är från 92 med hennes föl Elidora e: Eloge. Caleja blev 30 år ❤️

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

Serier.

Temat med serier fortsätter och igår blev det lite hoppning för Liten och Gullis. Först ut var Liten och hon fick mest markjobba lite på lägre hinder då hon fortfarande är lite svullen i sitt ena knä efter att sprang som en myrslok på grusvägen när vi red ut i söndags… Smidigheten själv…

Istället för 5 räcken som i lördags så var det nu travbom in, litet räcke, följt av tre galoppbommar innan ett kryss, ett galoppsprång till en oxer.

Efter oxern låg sedan en bomkorridor rakt fram som jag gjorde halt i de gånger jag valde att rida rakt fram, annars kunde jag välja att rida 5 språng ut till höger respektive vänster på ett plank eller en oxer. På Liten red jag dock 4 språng ut till planket och 5 språng till oxern. Säger kanske lite om hur eftergiven hon var för respektive skänkel..

På henne är det dock nästan svårast att rida rakt fram och göra halt där blir hon lite väl ålig och spårar inte helt perfekt, hon blev väldigt lydig så det gjorde hon bra däremot kan man önska en högre kvalité i det man gör. Steg ett är ju kanske att lyckas få till en halt, och det steget har vi ju passerat för länge sedan. steg två är att spåra hela vägen in och gör en eftergiven halt. Där har vi mer, mycket mer, att önska.

Näst på tur var Gullis och han fick hoppa ett uns större än Liten och gjorde det väldigt bra om jag för säga det själv. Det kändes väldigt lätt han kändes väldigt fin och lydig. Om man skulle önska något så är det väl så att man kunde önska lite mer av min position efter serien, där känner jag mig lite svag och att jag inte riktigt blir klar fram till räcket respektive oxern.

Så där är det bara att öva och bli starkare, utnyttja att jag faktiskt tar både kettlebell, träningsband och step bräda hemma för att bli lite starkare i min egen kropp, för det är ju faktiskt inte Gullis fel att jag har dålig kroppskontroll.

Men som ni kan se, väldigt nöjd med hur han hoppade och att han tar i lika mycket på båda bakbenen och hoppar rakt över hindren, det är ju något vi har slitit med ganska mycket då han har tendens till att vilja trycka lite höger när han börjar ta i.

Cindy har lite vila just nu för att återhämta sig så hon kom ut på en kort promenad på asfalten innan vi löslongerade det kortaste medans mamma mockade boxen. Tycker det är skönt med lite ”aktiv” vila där dom ändå får röra lite på sig även om dom såklart går i hagen hela dagarna och dessutom i flock så dom står ju absolut inte still 24/7 men ändå.

Elmert däremot fick en heldags vila efter flera dagars jobb, han och Gullis körde dock löslongering i hagen på dagen och hade travat runt på volt lite lugnt och sansat i flera minuter så han hade löst rastningen på egen hand.

För övrigt har jag en ny mobil nu efter att ha dödat den förra å det grövsta så skärmen såg ut som ett svart lakan från missoni… Därmed också råkat taappa typ helt galet många sms så om någon tycker sig sakna ett svar så skicka igen, mina senaste meddelanden är typ från 31 mars… Men åter till saken -> visst blir det bra bilder! Gillar skarpt! 🙂

Och fasen va solen har skinit denna sommar! Min kolsvarta häst är ju chokladbrun!

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

Prima ballerina.

Pelle-träning igen och det var prima ballerinan som fick ställa upp och träna. Även nyttigt att få hjälp med en bebis som henne så att det blir rätt från början, lättare så än att lära om sen. Både för henne och för mig. Dock har hon tränat på lite hårdare igen vilket känns på henne, hon är lite trött i sina muskler och då blir hon ett uns bitsk och tycker inte riktigt att det känns nödvändigt att springa åt sidan eller fatta galopp från en lugn trav i en stadig form.

Och jag blir nog helt klart även lite för försiktig i min ridning ibland också eftersom att jag vet hur returerna kan kännas om man klämmer med benen på henne. Så ibland blir hon känslig på ett okänsligt sätt eller vad jag ska säga och jag blir inte helt tydlig i mina signaler. Vilket vi helt klart måste öva på tillsammans.

Ändå en väldigt bra träning såklart och vi övade väldigt mycket på fattningarna, dom är verkligen så svåra! Hon är ändå väldigt stadig i sin form i så väl trav som galopp och jobbar jätte fint, men just när man ska byta gångart är det som om alla benen och hela kroppen slår knut på sig själva. Och hon vill gärna dessutom ta lite fart in i galoppen.

Bjuder på ett långt klipp från träningen så ni får se lite hur vi jobbar med fattningar, från stor och liten volt. Jobba på att ha henne på ytter tygel och att få henne att spåra på ett bra sätt. Träningen är ju 30 min och klippet är nästan 12 min så ja ni får mer eller mindre halva träningen och mer eller mindre helt oredigerad.

För det är ju ändå så vardagen är, hur fina bilder man än lägger upp eller bra små videoklipp så är ju vardagen helt oredigerad och ibland springer dom över tygeln eller pillar ner en bom eller något annat som man inte hade tänkt sig.

Men som sagt emellan övergångarna har hon utvecklats väldigt mycket och med tanke på att hon nog helt klart hade lite träningsvärk efter en fullspäckad vecka där hon på 8 dagar hunnit med två dressyrträningar, en uteritt, ett markarbetes pass, ett trimpass och en hoppning av serie så tror jag helt klart att det var den största boven dramat till den lite bitska inställningen.

Men vet att hon inte är helt nöjd när hon lägger öronen rakt ut och skakar på huvudet 😉

Så på slutet bjöd hon även på ett blandat småhopp för att visa hur tjatiga hon tyckte att vi var med alla dessa jäklans fattningar man skulle göra!

Nu väntar några lugnare dagar med återhämtning och smälta lite de två senaste lite intensivare veckorna innan vi till helgen rullar igång igen och övar vidare. Tycker det är rätt effektivt framförallt på dom yngre att köra på lite för att sedan ge dom lite microvila och tid för att smälta det man har försökt lära dom för att sedan starta upp igen.

Och tro det eller ej men jag har faktiskt anmält henne till en tävling om ca 1,5 månad, sen om vi känner oss redo då när vi väl är framme återstår att se men planen är i alla fall att våga oss ut utanför vår trygga vrå och visa upp oss för allmänheten inom en framtid … Men jag är ju varken den första eller sista ryttaren som har fått kalla fötter så den som lever får se!

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar