Stefan har varit här.

Förra veckan avslutades med ett helt gäng träningar för Stefan. Planen var egentligen att rida två hästar och valet hade fallit på Gullis och Liten. Men Stefan ville se alla hästarna så så fick det bli.

Extremt lyxigt där jag red privatlektion med både Gullis och Cindy. Jag gillar att träna i grupp så man kan se och lära av alla. Men det är också väldigt skönt att rida själv ur den synvinkeln att man kan jobba lite extra på just det respektive häst är svag på.

Och eftersom Gullis haft ont i ryggen och han är ju i träning igen men jag anpassar gärna träningen till honom nu när chi ändå haft ett avbräck så kan man göra allt väldigt ordentligt. Ska man ju alltid göra såklart! Men ni fattar vad jag menar, säsongen är slut, vinterträningen har börjat och det finns lixom inget att ”springa efter”.

Blev en bra träning med honom där vi egentligen genomgående övade på att få ut galoppen mera och att han ska våga ta för sig mer igen och även att jag ska börja tro på det igen och vilja rida framåt. Det är ju inte bara hos hästen det sätter sig i huvudet. Det sätter sig ju även lätt i sitt eget huvud att man på ett lite negativt sätt känner efter lite för mycket.

Så vi hade bara en liten serie med bom, ett språng, räcke, två språng med bommar till en oxer. Sen två diagonaler en med räcke – räcke, en med oxer – oxer. 22 m mellan. Så dom hoppade vi i lite olika konstellationer.

Antingen diagonal – diagonal. Eller dogleg – dogleg. Bara fokus på stor galopp och smidighet. Väldigt bra.

Liten gick tillsammans med Carro o LC så att vara två är ju så nära man kan komma en privatlektion utan att vara det. Vi gjorde egentligen exakt samma övning som Gullis men allt lite högre.

Med Liten har jag ju lite bettproblem då hon har blivit så himla lydig, i-landsproblem. Men allt känns lixom för skarpt, provade att rida på terrängbettet för jag har ju varit väldigt nöjd med det i just terrängen. Och ja nej i terrängen perfekt! Inomhus med en matte som gärna rider på en sisådär åtta galoppsprång extra – inte så bra. Men efter två dagar med Stefan har vi kommit fram, till hör och häpna, det revolutionerande att vi ska prova ett eggbett. Har varit inne på det men inte riktigt kommit till skott. Ni vet ju hur det är när man googlar på bett och inser att det mest vardagliga bettet som finns får man slänga upp 1200-2000 spänn för. Sjukt motiverande ….

Men med härliga vänner omkring sig har jag nu kommit över ett för 400 så det är ju perfekt. Så ska vi rida in oss och öva på tills Stefan kommer igen om drygt en månad.

I övrigt så var hon fin första dagen, jag har kommit in igen i att jag blir lite stressad när jag håller galoppen ute och blir lite obekväm när hästarna inte känns lydiga. Det är ju verkligen min akilleshäl jag vet det. Jag måste våga jobba hästarna generellt i vardagen i ett högre tempo.

Sist ut första dagen blev Cindy som då även hon fick gå en privat träning vilket var perfekt för hon var så sjukt laddad och en titt i marken kunde inte kännas närmare så jag fick verkligen bra hjälp med att komma till ridning på henne när hon är sådär laddad. För i dom lägena blir jag ju v ä l d i g t försiktig och lixom väntar ut henne tills hon känns mottaglig. Istället för att rida henne till mottaglighet.

Så hon fick göra en lite annan framridning än dom andra två med mer bommar och småhinder innan vi sen avslutade med samma övning som de två andra.

Cindy blev verkligen så bra och var så fin! Hon bekräftar för varje dag som går att hon får priset som årets komet.

Riktigt härlig och intensiv fredag med så mycket bra hjälp!

Även om det för självkänslan är lite jobbigt att inse att man aldrig blir av med sina gamla laster i handbromsverkan.

På lördagsmorgonen sen red jag bara Liten då Gullis bara går varannan dag och Cindy skulle åka och täcka upp i div 4 laget.

Då fokuserade vi mer på banhoppning och jag får väl sammanfatta det som att vi blandade och gav lite. Ibland red jag ändå rätt bra. Men däremellan låg jag lite väl mycket mellan röven och skogen. Och det blir lite mer att jag åker gokart än rider en stor galopp… att åka gokart när man rider har ju egentligen aldrig varit ett vinnande koncept. Snarare något man inte ska utöva.

Annonser
Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

En dag utan ryttare.

Gullis jobbar ju just nu varannan dag med ryttare och varannan dag utan ryttare. Så när han går utan ryttare blir det mycket träning med fokus på hans rygg. Så vi klättrar en hel del i backen bakom stallet.

Ser kanske inte så brant ut man kan absolut intyga att det är den. Nu har vi kommit upp i att klättra 5 vändor. Helt klart jobbigt säger Gullis. Och jag kan bara hoppas på att det kommer ge mig själv en bakdel likt Beyonce.

Efter det ordentliga skrittjobbet så fick han sedan trava lite upphöjda bommar i enbart grimma för att balansera sig själv och få en hel del core träning.

Så såhär kan en dag se ut när han får jobba för hand. Han skrittade även en timme på morgonen så att han får mycket rörelse i kroppen.

Jag försöker ju att skritta mina hästar så mycket som möjligt. Då mycket med maskinen till hjälp absolut men jag tycker att den är ett väldigt bra komplement till den dagliga träning. Den ersätter inte något eller vad jag ska säga. Utan mina hästar har det både som aktiv vila och sen ”daglig” motion. Nu går dom inte varje dag men jag försöker att dom ska skritta flera gånger i veckan. Tror helt klart att det är bra för dom.

Och dom rids även dom dagar dom skrittar. På helgen till exempel skrittar dom väldigt ofta innan dom går ut i hagen, sedan hage på dagen och därefter rids dom.

Samma sak på tävlingsdagar så skrittar dom ofta innan vi åker. Om vi inte åker i ottan såklart. Och även emellanåt när vi kommer hem från tävlingar.

Så här ser Gullis ut efter jobb i backe och på bommar, han kommer upp mycket med med sin rygg och är inte lika fattig bakom bogbladen eller hur jag ska beskriva det.

Avslutar varje dag med lite yoga. Tycker om att göra det efter ansträngning så att han är varm i kroppen och musklerna. Och yogan göra han varje dag just nu för att hela tiden se till att hals och rygg är elastisk.

Så där har ni en dag för oss när vi jobbar lite alternativt. Sen får han som sagt även gå på band och vatten lite. Lösgalopp, longering, men i hans fall är det bättre med dubbellounge så man har en yttertöm att balansera lite med.

Så ja där har ni oss just nu i vardagen.

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

Tumme upp.

Gullis fick ju göra en vetcheck för två veckor sedan då han inte kändes som sig själv. Och då visade det sig att han hade väldigt ont i ryggen så han fick sig en rejäl behandling av Caroline och sedan äta metacam några dagar och har nu jobbat utan ryttare i 14 dagar.

Nu har ju jag fantastiska möjligheter hemma då Sjöbacka verkligen har allt man kan tänka sig för så väl friskvård som rehabilitering av hästar. Självklart kostar det en slant men oavsett så är det billigare att ha en frisk häst än en sjuk häst. Och att ha en sjuk häst känns inte som ett alternativ för någon.

Så under dessa två veckor har vi blandat träning med vattenband, lösgalopp, löslongering över bommar, longering i pessoa, backträning, promenader och skrittmaskin.

Så igår var det dags var återbesök hos Carro för att se hur han tagit träningen utan ryttare och hur ryggen mådde.

Vi fick fantastiskt betyg med en enorm skillnad på så kort tid! Så jag kan bara bud och bocka åt Annie och Emeli som har hjälp mig enormt mycket dessa två veckor då som både kört honom på maskinerna samt hjälpt till med lösgaloppen så han har kunnat galoppera innan ridhuset sladdas.

Hatten av för att ha så kunniga människor om mig som också är väldigt intresserad av vad Carro säger och rekommenderar för att sedan hjälpa till att få ihop ett så optimalt träningsprogram som möjligt.

Sen kom jag på den tanken att jag på ett mycket icke vetenskapligt plan tänkt ett antal gånger under hans liv att han nog mår väldigt bra av att backträna. Detta kom jag på lite sent kan man tycka på dessa två veckor men vi har ändå hunnit med lite både så väl för hand som i maskin. Och det har gett väldigt bra resultat!

Det är ju också så perfekt för vi har typ ”ett berg” precis utanför dörren så vi kan klättra väldigt enkelt och det är dessutom helt gratis om man nu vill ha tips på vad man kan göra själv. Den enda uppoffringen man får göra är ju att man just måste klättra själv också men det skadar ju oftast inte 😉

Att tänka på när man klättrar själv är ju att man måste gå nerför också det är ju svårt att stanna kvar på toppen. Där kommer ju bandet såklart in som väldigt bra då dom slipper nedförsbackarna.

Men som sagt det var enorm skillnad så nu får jag börja rida igen, vi ska börja med varannan dag och fortsätta med träningen från marken precis som vi gjort för att sedan trappa upp träningen mer igen.

Väldigt skönt att vi åkte in så tidigt, ja jag skriver vi för jag hade lite ångest för jag kände ju att han inte mådde bra så Annie tog tag i att sparka till mig ordentligt i baken. Jag tycker ju att det är väldigt jobbigt med Gullis att vi inte riktigt fått honom att funka fullt ut. Det känns lite som ett misslyckande allting och då när han tydligt går sönder, ja nej han var inte halt så tydligt och tydligt, men tydligt för mig så gör det ont och är jobbigt.

Men nu känns det som att vi fått lite bukt på vissa saker, ändrat lite och ska prova att träna honom lite ”annorlunda” i vinter jämfört mot annars. Inget revolutionerande men väldigt mycket klättring helt enkelt och se hur han mår sen. Vill ju inget annat än att allt ska vara som vanligt och att 3* känns som en dag i parken igen.

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

Det ska vara ”tråkigt” att tävla dressyr.

Då har vi varit iväg för att öva lite på att rida program igen. Det är ju något som vi måste öva rätt mycket på för att vi inte ska tycka att det är för kul att komma bort.

Ni hör ju. Man kan helt klart säga att det är ett i-landsproblem att ha en häst som tycker att det är för kul att tävla. Där har vi Liten. Hon kommer ju it på varje tävling och ser absolut ingen begränsning alls och enligt henne finns det ingen häst som är finare än henne. Dessvärre så tycker ju domaren ibland att det finns hästar som absolut kanske inte är finare det hör ju till tycke och smak men däremot som håller sig lite mer till programmet än vad Liten gör. Och det är ju dessvärre det dressyr går ut på att hålla sig till ett program.

Så denna helg har vi ridit LA:3*2 och sedan faktiskt debuterat MsvC. Och debuten var mest en check inför vinterträningen för att se vad vi ska öva på.

I lördagens klass som även var allsvenskans andra omgång av div 2 tycker jag att hon började bra. Men sen har vi en av hennes Akilleshälar. Ryggningen, ibland tycker hon att det är en djup inskränkning i hennes personliga svär och så blev fallet i lördags …. och det är ju dåligt. Det slår ju hårt både på just den punkten och på framåtbjudningen där nere.

Blev sen lite spänd i andra galoppen då hon såg en piska som låg slängd mellan banorna så då två stora kostsamma missar till med ett avbrott och ett omslag. Så ja där var vi helt borta. Man har inte riktigt råd med missar alls i dessa lägre klasser. Alla är lite för bra. Så ynka 61,14% la oss drygt i mitten av klassen.

Och även denna gång blev det en andra plats för laget. Men nu börjar Gnesta ändå kännas lite närmare. Dom har varit så himla bra men nu ligger vi ändå med dom även om dom vann med stor marginal men dom har en ryttare som sticker ut men tittar man på övriga ryttare hade dom 64,64,63 och vi hade 64,62,61. Så snart så!

På söndagen var hon lite mer ridbar, valde att lägga framridningen ute i stället för inne vilket passade henne bättre men lördagen bjöd ju på ihållande rejält regn så det kändes inte så mysigt att lägga hela framridningen ute men med facit i hand hade det kanske varit bättre.

Hade samma miss som på lördagen med ett avbrott efter mellangaloppen, hon känns väldigt lydig nu fram och tillbaka men då glömmer jag lite ben när hon kommer tillbaka så fint så då fick vi en kort trav där det inte skulle vara en kort trav om en säger.

Och när man ligger i 6,5 träsket som man kan säga att vi gör lite nu så slår det hårt såklart med en sån miss. Så 63,85%

Sedan var det dags för oss att göra vår msv debut. Och jag tycker nog verkligen att detta program var det som hon var mest ridbar i i traven och även i galoppen.

Hon gav väldigt bra känsla emellanåt och gav många fina svar och gjorde fina övergångar och var ”lydig”. Men sen kommer vi till menet … hon valde mer eller mindre att göra ett MsvC:2 program utan skritt …. man kan absolut tycka att skritt är en onödig gångart än mindre när den inte sker som fram eller avskrittning. Iallafall när man frågar Liten. Så ja hon visade helt enkelt knapp upp någon skritt alls.

Jag vet ju att det är sånt som kan hända med henne och jag hoppades nog att hon kanske skulle vara lite mer avtaggad när vi kom till klass tre på helgen men icke …

Så resultatmässigt nära att lägga hästarna på hyllan när man ser 59,88% det är ju allt annat än okej! Men sen om man tänker att det är ett program utan skritt så känns det ju inte så långt till att det faktiskt kan bli bra även i msv om vi bara visar upp alla våra gångarter.

Nu har vi slängt oss ut! Så nu har vi att träna på! Vi har finalen av allsvenskan kvar men i övrigt är det bara träning som gäller!

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

Smärtsamt uppvaknande.

Igår fick vi lyxen att köra en träning med Roman Livaja. Kul såklart. Smärtsamt absolut. Mentalt totalt förkrossande.

Jag är verkligen i mitt L I V S S Ä M S T A form. Vill skämmas ögonen ur mig. Och ett pannben av bomull.

Jag tycker att jag oftast annars har ett okej pannben. Igår var det obefintligt. Sen absolut gick han rakt på mina absolut svagaste sidor. Den vill säga mina knän. Dom är ju inte riktigt som alla andras knän och det ena är ju opererat för 15 år sen. Knän i kombination med en liten lätt förkylning som jag inte tänkte skulle påverka så mycket, säg när är man inte snorig just nu? Men nej lungorna rymde typ 2 liter luft och att inte få luft är verkligen det absolut värsta jag vet. När det kommer till att jag känner mig trängd i min andning så är pannbenet noll. Jag får verkligen nära en ångest attack. Jag vet ju att det sitter i mitt huvud men ja nej det där hjärnspöket är enormt. Enormt och fruktansvärt.

Var såklart en jätte bra träning igår men jag presterade verkligen under all kritik. Men ja ett tydligt uppvaknande. Om jag nu vill att hästarna ska vara i håll käften form efter vintern så känner jag en till som har lite att stå i ….

Nog för att jag visste att formen var sämre men så här …. det är under all kritik ….

Tur att Roman var taggad iallafall. Han om någon borde nog kunna få mig i form. För er som inte vet vem han är så kom han 4:a på OS i Sidney i taekwondou och driver idag gymmet :DITT Performance Center på Birger Jarlsgatan 70 (balettakademin).

Sprang iallafall om en kort, 3,5km, i tisdags så jag det är väl bara att ta tag i förvandlingen. Som sagt det är svårt att skylla på hästarna eller kräva saker av dom om man själv bara är mjuk och kramgo utan ork.

Har pratat med några i stallet också så vi ska kanske försöka styra upp en lättare intervallträning typ en gång i veckan tillsammans vilket vore toppen! Bra för alla och ibland är det väldigt skönt med en sparringpartner när pannbenet sviker.

Som sagt att formen var dålig. Absolut. Så här dålig. Det är bara att börja. Omgående. Allt är bättre än inget.

Och som sagt det tog 24 min att springa runt sjön. 24 min kan man faktiskt klämma in i sina dagar. Det finns även ännu kortare träningsprogram som man kan göra hemma när man kollar på tv. Så steppa upp.

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

Ibland är man väldigt sugen på pris.

Åkte verkligen till årets sista tävling hos fina Åby Gård med prissmak i munnen. Var verkligen så sugen på pris efter att lite snöpligt missat både segern och pris på ryttis. Och även för att hästarna verkligen förtjänar det. Dom har gjort en så fin säsong! Dom har utvecklats enormt och jag kan inte vara annat än stolt. Och löjligt glad.

Men ibland blir det inte alltid som man tänkt sig. Lördagen inleddes med Cindy som ännu en gång dansade igenom dressyren på 68,26% och då känns utvecklingspotentialen oändlig. Absolut inte missnöjd med henne på något sätt men man känner bara att vi är så himla långt ifrån vår bästa nivå och att då dansa runt varenda start på runt 68% känns otroligt bortskämt!

Hon bjöd sen verkligen på en magisk hoppning. Tror nästan att det var hennes bästa hoppning någonsin. Hon missade att det var en trippel och inte en oxer och hon försökte verkligen sträcka på sig i luften men fick med sig bakbommen. Det är ju tråkigt ur den synvinkeln att det påverkar resultatet med en bom ner men i övrigt så är hon bara magisk. Hon vill vara felfri och hon hoppar så sjukt lätt från backen. Framtiden känns magisk!

Näst ut var Våfflan som för dagen blev lite traktor och monoton. Vi har ju inte ridit in oss än så ingen skugga över Våfflan alls. Jag har ju som sagt bara ridit henne två gånger innan och det var ju lördag och söndag förra veckan.

Hon blev väldigt bra på framridningen men vi hamnade lite i ett sånt läge när man är klar förtidigt om ni förstår vad jag menar. Så orken tröt lite i programmet, dom låg lite efter tid vilket jag missade så jag skulle lagt min återhämtningspaus unset senare så vi kunde hålla ångan uppe i programmet.

Enkel ekvation – tryter orken lite blir poängen därefter. Och lite samma sak blev det i hoppningen. Hon bjöd på några riktigt bra språng på framhoppningen men blev sen lite stor för mig inne på banan. Inga konstigheter egentligen mest osynk. Har som sagt hoppat henne lite lätt hemma en vecka tidigare så svårt att lägga någon skugga på Våfflan. Hon är ju dessutom väldigt olik mina hästar. Så tre ner vilket kändes som något för mycket.

Sist ut på lördagen var Liten som verkligen gjorde en M A G I S K värmning till dressyren. Hon kändes verkligen så himla bra! Blev lite het inne på banan så hade en miss precis i ingången på första travökningen där jag fick ett galoppinslag.

Domaren i fråga uppskattade henne dock inte alls. Så absolut inga poäng alls blev resultatet. Har faktiskt inte lagt jätte stor vikt i det. Hon har gjort så många bra starter nu, hon har utvecklats enormt. Och att man får ett dåligt resultat det kan hända men det kommer för dagen inte påverka min fortsatta väg att utbilda henne. Vi har ett system som utvecklat henne enormt och vi kommer stanna kvar vid det trots att en människa har en annan åsikt. Man måste vara trygg i det man gör och inte jaga efter att alla ska tycka om en.

Hoppningen blev en riktig stolpe ut bara. Hon var sjukt lydig, och jag blev lite långsam på att supporta det. Onödigt av mig kan man tycka när hästen hoppar väldigt väl. Så fick faktiskt ett stopp på hinder tre när jag låg helt mellan röven och skogen och provade att klämma allt vad jag kan med benen. Det kunde man ju tro att jag hade lärt mig vid det här laget. Hon H A T A R människor som klämmer henne runt magen. Kom i ett bättre läge utan kläm och ja så hoppar hon ju som inget annat. Blev sen lite spänd till sista hindret – är jag spänd – blir hon spänd. En bom ner. Det har varit lite vår grej ett tag att ta sista bommen. Ni hör ju själva vem som har problem med det. Inte är det Liten iallafall ….

Så en blandad kompott under lördagen med Cindy nära prisläge men övriga två fick se sig som borträknade redan efter första dagen. Tråkigt såklart att inte kunna visa hästarna från sitt absolut bästa när det gäller men kan inte vara missnöjd med hästarna. Inte alls! Snarare att det sporrar mig att bli skickligare på dom missarna jag hade.

Söndagen var sen terrängdag och ja nej den lite ”stolpe ut” känslan som infunnit sig under lördagen fortsatte lite i samma mönster.

Cindy värmde super, gick ut från start super, hoppade jättestort på hinder nr två och slår sig lite när hon landar. Hon råkar sparka sig själv och blir såklart lite spänd efter det. Så hon blev lite ”ramsne” och gick inte riktigt att styra. Det i kombination med spändheten blev att vi tittade en gång på dom två första vattnen. Oerhört tråkigt att avsluta året med hennes ”sämsta terräng någonsin” men hon var ju självklart inte bara dålig! Absolut inte. Det som hon tittade på förra gången, alltså uthopp till spets löste hon plättlätt! Att besvikelsen känns så stor är ju både såklart att hon inte kändes som sig själv och hon har ju hela hennes aktiva karriär som varit ungefär ca 365 dagar från debut i 90-klass till där hon är idag bjudit mig på magiska rundor. Och sedan såklart för att jag verkligen med hennes utveckling tyckte att hon förtjänade ett pris i 100-klass. Rent emotionellt bara.

Näst ut var Våfflan som efter att hon sett grisarna var ännu större än hon redan är och jag mest satt som en liten minion uppe på ryggen och åkte med en stund på framhoppningen. Men när vi kommit överens om att Filippa inte skulle släppa ut grisarna jagande efter henne så jobbade vi lite mer ihop.

Efter lite taktiksnack med Joanna så kom vi fram till att ”skit i tiden” och rid bara en bra runda. Och om det är något så kommer hon vara för långsam. Sagt och gjort. Jag satte inte på min klocka utan gick bara ut för att göra en bra runda.

Och vilken runda hon gjorde! P L Ä T T L Ä T T ! Lekte hon runt där ute och inget kändes svårt. Väldigt nöjd med rundan och det här med att hon inte skulle gå på tiden …. nja Våfflan satte väl dagens absolut snabbaste tid och gick in 28 sekunder under tiden …. Så ja jag kanske skulle satt på klockan trots allt. Men det kändes verkligen inte fort. Hon har så extremt stor galopp och vinner så himla mycket mark så ja det kändes som en dag i parken att dansa in felfritt på den tiden! Stor guldstjärna till Våfflan! Och tänk att det var första gången vi hoppade terräng ihop! Man kan inte känna annat än att det både är tråkigt att säsongen är slut och att hon ska säljas.

Sist ut på söndagen var precis som lördagen Liten och ja hon var så fin! Och så duktig! Hon tittade en extra gång på stora uthoppet i vattnet, enligt mig iallafall. Hinderdomarna säger ett stopp och 4 sekunder senare säger dom två stopp. Jag har alltså inte ens hunnit vända ifrån uthoppet för att göra en ny anridning … hon hann inte ens få kolla på kanten och uppgiften som hon ställdes inför. Bara oskönt dömt enligt mig av hinderdomarna men med ett stopp i bagaget spelar det lixom ingen roll för resultatet man är borta oavsett. Det ser bara så himla tråkigt ut med 60 straff i resultatlistan och inte alls rättvist för henne. Och inte alls utbildande för sporten. 100-klass är en lätt klass och en utbildningsklass. 4 sekunder är allt annat än utbildning.

I övrigt bjöd hon på en super runda och hon har verkligen blivit avspänd och börjat galoppera genom kroppen så hon gick trotts titten på vattnet in en sekund över tiden.

Såklart att det inte är ett mål för mig att rida så snabba terränger jag kan, vilket det kanske låter som. Men nej jag låter mina hästar galoppera efter sin förmåga och jag har alltid levt efter den devisen att när dom med lätthet går på tiden är som tillräckligt avspänd och i god kondition för att ta nästa steg i sin karriär. Självklart rider jag med klocka men inte mot klockan. Det är två olika saker. Sen så ska Liten inte gå 2* igen just nu på ett tag det är lite trygghetsfrågor som ska bli 200% säkra först men att veta att hon fysiskt är i god form för det känns väldigt bra!

Så inget pris med hem, men hästar som är bättre innan dom åkte dit är givet. Dom har avslutat året väldigt font, jag är väldigt nöjd. Att Cindy slog sig var väldigt otur men hon mår prima nu så det är jätte skönt!

Vill så gärna egentligen bara fortsätta att tävla är så H I M L A taggad men det ska också blinda himla kul att gå in i vinterträning. Jag är sjukt taggad på att komma ut håll käften bra till nästa säsong!

Bakom kameran i terrängen har vi fantastiska Malin Larsson och malinphoto. Alla hennes bilder finns i webbshopen på Equipe och dessutom typ gratis så löp och köp!

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

Bottenskrap.

Efter två tävlingar i bottenskrapet och inte alls en känsla som kände sig lik så styrde vi i tisdags till Stav för att dejta Fleming och göra en lite tidigare höstkoll än planerat.

Planen var ju egentligen att rida en tävling till innan säsongen var slut men ja nej Gullis har ju inte varit i närheten av sig lik i tävlingarna i Örebro och Ryttis så då la vi om planen.

Fleming tyckte dock att Gullis var bland sitt fräschaste så det var ju verkligen skönt! Jag blir ju alltid väldigt ångestladdad över dessa checkar. Oavsett om jag har en bra eller dålig magkänsla innan jag åker hemifrån. Och jag har ju åkt dit med en häst och åkt hem med ett tomt släp så ja jag vet hur den värsta känslan i världen känns.

Han var fin i hull, päls och muskler. Kom av lite, lite dåligt på sitt vänster fram men den hoven har dragit iväg lite och blivit större än höger. Men Kalle kommer nästa vecka så då blir det fixat. Man kan tycka att det kanske känns ”töntigt” men ni som har hängt med oss ett tag vet om vår akilleshäl. Hovarna. Så det är extremt viktigt hur dom mår.

När vi ändå var inne så hade vi självklart bokat en tid för Carro. Det var F Ö R länge sen! Jag vet det. Men det är det där livet som ibland kommer emellan hur mycket man än älskar sina hästar. Och där blir det så påtagligt att man bara är människa även om man helst vill vakna som superhjälte varje dag.

Och TUR var väl att vi hade en tid bokad för där hittade vi boven till varför han inte varit sig själv!

Efter två tävlingar i regn och halka så var ryggmusklerna rejält påverkade! Han hade verkligen så himla ont! Troligen sträckte han sig i ryggen när han halkade i Örebro för tre veckor sen. Det i kombination med regn och att det har blivit kallare var helt klart dåligt för honom.

Men nu har han fått hjälp både av Carros magiska händer, el och lite samt metacam i några dagar. Det i kombination med ett bra träningsschema utan ryttare i två veckor hoppas vi kommer göra susen inför vinterträningen. Tillsammans med daglig stretch av rygg och hals.

Går inte att komma ifrån att jag även är galet lyckligt lottad som har Annie och Emeli hemma i stallet som hjälper till med ett perfekt anpassat träningsschema för Gullis med vattenband, skrittmaskin, lösgalopp, longering och tömkörning blandat. Få förunnat att ha allt på hemmaplan för att verkligen kunna ge hästarna de bästa förutsättningarna för så väl rehab som friskvård.

Gullis känns redan så mycket gladare och piggare och ryggen har kommit upp igen så det känns som att vi är på väldigt rätt väg!

Jag tänker även att Emeli ska få hjälpa mig lite nu under vintern för att Gullis ska kunna vara sitt absolut bästa. Jag vill ju verkligen så innerligt att han ska funka helt fantastiskt igen! Även om Liten och Cindy kommer fint underifrån så kommer Gullis alltid att vara Gullis ❤️

Visst är han fin trots lite björnpäls 😍 kan inte säga det nog många gånger. TIB Horse produkter i kombination med borstar från Liestner är den enda framgången till en skinande häst. Och sen självklart rykt varje dag. Helst med ryktborsten Pik As! Notera att han inte är badad på tre veckor! 🌟

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar