Efter träning kommer vila.

Bortsett från Gullis hovar så har ju hästarna gjort en fin vårsäsong måste jag nog ändå erkänna där alla tre har haft riktigt fina ljusglimtar och brudarna har verkligen varit väldigt duktiga.

Så det kunde ju inte passa bättre än att göra hästarnas tänder nu precis innan jag åkte till Falsterbo så hästarna har fått två lite lugnare veckor med vila, ute dygnet runt, lite tid utan ryttare på ryggen, uteritter och mys. Helt perfekt alltså att få mellanlanda lite.

Så nu har jag precis kommit hem och vi har börjat jogga igång igen vilket är så kul! Två veckor utan bästisarna skapar verkligen abstinens, och det i kombination med att spana på så väl fina hopp som dressyrhästar en hel vecka gör ju inte saken sämre. Än mindre när man dessutom har sina dressyrtränare i tältet bredvid. Då hinner helt klart byggas upp ett stort träningssug!

Hästarna har känts väldigt fina nu efter microvilan så det är jätte kul! Dom har både fått trimma och hoppa lite lätt och gör det med lätthet.

Köpte ett nytt bett i Falsterbo som jag provat lite på brudarna och än får det väl godkänt i sina tester. Men än som sagt bara lättare jobb än så länge.

I övrigt njuter hästarna av lite gräs några dagar och gigantisk hage så dom är mer än lyckliga och busar och äter för fullt! Paradiset helt enkelt!

Annonser
Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

Vargtänder

Då var det dags att avlägsna lite dolda vargtänder. Cindy har inte varit störd av dom alls men dom gör ju absolut ingen nytta och nu när vi åkte in till kliniken för att även gå igenom hennes överbett så passade vi på att plocka ut dom.

Jag ska ju dessutom vara nere i Falsterbo en vecka så två veckor bettlöst passar sig utmärkt i planeringen.

Hon har ju dessutom levt upp till alla förväntningar och varit väldigt fin i alla sina tävlingar så lite vila och smälta våren kan inte bli bättre.

Tänderna satt bra och var lätta att ta ut och tänderna slipades ner så mycket som det gick så nu är vi snart redo för vår 100 debut! Hoppas jag iallafall känns så overkligt att hon startade sin första H80 för mindre än ett år sen och att hon sedan dess varit felfri iallafall sina starter och kvalade på direkten till H100.

Med till kliniken var även Gullis för sin vanliga rutinkoll som han har var 6:e månad. Han börjar bli ”väldigt fin” i munnen nu så det känns jätte skönt!

Vi stod där och skojade lite om dolda vargtänder och hur kan man man missa dom? Och vips tro det eller, men vad tror ni att vi hittade i Gullis mun …? Jo mycket riktigt en dold lite vargtand! Den har alltså missats under alla år, och även om Elis varit den som gjort hans mun mest så har ju hon både varit gravid och föräldraledig och någon gång även sjuk så den har missats av precis alla som någon gång tittat honom i munnen.

Nu har den ju absolut aldrig någonsin stört honom och Gullis är nog en av dom absolut finaste hästar jag har ridit men självklart fick den nu åka ut när vi tillslut hittade den.

Så det fick helt enkelt bli 3 vargtänder mindre så där en helt vanlig måndagseftermiddag. Och två överbett fixade och tillsnyggade.

Alla tänderna satt bra så det blev väldigt små snittytor men hästarna får trots det vila sina munnar från bett nu i 2 veckor innan vi kör igång igen. Och sen är vi redo för resten av säsongen och så kör vi nästa koll i januari 2020.

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

dom.

I helgen hade vi även lyckan att mamma Cissi var med också, det vill säga Mias mamma och inte bara kusin Cissi. Så många Cissi kan man känna! Men medan kusin Cissi var groom så stod mamma Cissi bakom kameran och förevigade brudarna!

Tusen tack för alla fina bilder! ❤

IMG_1690.JPGIMG_1691.JPGIMG_1694.JPGIMG_1695.JPGIMG_1692.JPGIMG_1693.JPGIMG_1696.JPGIMG_1697.JPGIMG_1698.JPGIMG_1699.JPGIMG_1700.JPG

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

Fantastiska brudar

Vilken härlig solig lördag vi hade i Nynäshamn, jag, brudarna och Cissi. Det vankades tävling för Liten och Cindy som båda gick en H90.

Först ut var Cindy som fick en lite kort framridning till dressyren men vad gör det när man persar och levererar 67,39%?! Absolut ingenting helt enkelt. Eller kort och kort, red i 30 min men 20 min av dom var i skritt och resterande 10 min i trav och galopp. Det var ju väldigt varmt och alla tre grenar skulle gå på en och samma dag. Då behöver man verkligen inte rida ihjäl dom.

IMG_1677.PNG

Efter det så levererade hon en felfri banhoppning, något spänd men släppte fint på slutet som ni kan se på filmen då kameran tyvärr inte gick igång så det är bara dom 4 sista hindren med på film. Men väldigt nöjd med henne och väldigt kul att få ligga på sina dressyrstraff inför terrängen. Våra andra starter så har vi ju haft en bom ner i vardera som vi har lagt på vårt rutinkonto men nu satt äntligen nollan.

Jag har inte direkt varit orolig för att inte sätt nollan, Cindy är väldigt bra men också väldigt grön så vi har bara behövt lite övning. Och kommer såklart behöva ännu lite mer övning.

IMG_1679.PNG

Kort paus, brodda Liten och sedan byta häst och tillbaka ner till dressyrbanan. Jag tycker att Liten kändes bra, lite pigg men fin. Busade i första fattningen då det kom lite publik och ville visa upp alla sina konster som hon kan. Det kan man ju förstå när det kommer så mycket folk …. Det gäller ju att imponera!

Domaren tyckte dock att halsen blev lite kort där av en riktig bottennotering i % så det är såklart alltid trist. Men det är ju tyvärr lite så med Liten, är hon bra är hon skit bra!Är hon lite pigg blir det ofta lite mycket av allt och jag lyfte nog bara inte upp nosen lika mycket som jag brukar. Men är nöjd med känslan i övrigt bara tråkigt att gå ut med 61,96%

Men väldigt fina lovord och domaren gillade henne verkligen och skrev att det kommer bli så bra när hon hamnar rätt i formen. Och det kan man ju bara instämma med!

Hoppningen gjorde hon som alltid lekande lätt och levererade en säker nolla. Så ändå ett hyfsat bra utgångsläge inför terrängen där Cindy låg 4:a och Liten 10:a.

IMG_1676.PNG

Terrängen beskrivs väl bäst med ordet fantastisk! Cindy levererade sin livs runda och var så himla fin! Hoppas stort och lätt runt hela banan och hittade sin räcer växel så jag kunde till och med sitta lite lugnt in i mål på tiden 3:25 och optimaltiden var 3:38.

Kändes bara så sjukt jävla lätt och som att ytterligare en pollett har ramlat ner och hon bara självsäkert tog sig an alla utmaningar.

Är verkligen så lycklig för henne!

Liten gick sen ut och körde en räcer runda. Egentligen är det ju helt ”enligt plan”. Vi har ju gått ner i klasserna just för att hon ska komma tillbaka och göra allt lekande lätt och det gjorde hon verkligen den här rundan!

Så resultatmässigt lite onödigt att dra på sig 1,2 tidsfel för att man löste allt lite för lätt och trots att jag typ bromsade hela rundan runt … Så gick hon in på tiden 3:20. Men känslomässigt inte alls onödiga fel! Det är verkligen så himla skönt att hon nu börjar kännas så himla självklar igen och hon älskar det verkligen.

Men ska man se något positivt så räckte inte dressyren riktigt till idag för att vi skulle få pris så att vi kom 8:a istället för 6:a och det var 5 placerade så 😉

Cindy däremot som höll undan och för första gången landade på sina dressyrstraff fick med sig 3:e priset hem! Så jag kan inte vara annat än stolt!

Tänka att båda brudarna i år dessutom varit felfria i alla sina terränger på hinder och några med några få tidsfel och att dom varit placerade i alla utom 3 starter och då har dom varit precis utanför!

Mantorp H90 – Liten 2:a

Mantorp H90 – Liten precis utanför

Nynäshamn IT80- Cindy 2:a

Botkyrka H90 – Liten 4:a, Cindy precis utanför

Nynäshamn IT90- Liten 2:a

Nynäshamn H90 – Cindy 3:a, Liten precis utanför

Helt klart dumt att klaga på den här vårsäsongen! Nu får vi se vart resan går nästa gång men planen är iallafall stilterrängen hemma på Nilslund två onsdagar i Juli och då blir det nog Mathias i sadeln på Liten vilket ska bli spännande! Tyvärr missar vi Enköping då Falsterbo hägrar, men ja vem vet kanske åker vi till Boxholm 🙂

IMG_1673.jpg

Cowboys & Indianer

 

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

När en byggsten saknas.

Det har väl inte undgått någon att det som vållat störst problem för mig och Liten är gravar. Hon har hela sitt liv gått på talang och allt har varit extremt lätt, det var lätt att vinns breeders, det var lätt att vinna 100-klass, det var lätt att debutera internationellt. Men ja sen där någonstans så tog det stopp. Det är också lätt att vara efterklok. Och någonstans på vägen tappade vi en pusselbit. Avspändhet ledde till anspänning och sen gick det utför.

Nu har vi börjat om, jag har fått och får som alltid ovärderlig hjälp av Mathias som nu även ridit henne lite och ska rida henne lite till och planen är även att han ska få göra några starter på henne. Vilket jag tror kommer bli jätte bra!

Jag har jobbat mycket hemma både för hand och uppsuttet och nu sakta men säkert börjar det ge resultat! Nu springer hon på vattenmatten i alla gångarter och gör det helt avspänt. Så snart kommer er även läggas på ett litet hinder och hoppas på samma avspända känsla och fina resultat.

Att hon faktiskt trampar på mattan nu gör absolut ingenting, att hon skulle trampa ner i en grav i terrängen ser jag som en ytterst lite chans, och skulle det av någon anledning hända så skulle det absolut inte ha att göra med om hon kan gå på en vattenmatta eller inte. Utan snarare att hon av någon anledning inte uppfattade hindret. Men att Liten inte skulle se en grav ser jag som högst osannolikt 😉

Jag har även passat på att göra precis samma jobb med alla hästarna, Cindy i förebyggande syfte för att inte trampa i samma fälla som Liten. Och Gullis för att bara återvända till avspändheten. När vi tränade för Erik Duvander så påtalande han flera gånger hur viktigt det är oavsett hur stora klasser hästarna går, om än kanske viktigare ju större dom går att alltid komma ihåg att se till att dom alltid är avspända och aldrig blir skrämda. Inför och efter varje stor tävling skritthoppa gravar och nerhopp i vatten för att alltid återvända till grunden och lättheten.

Börjar med att ha hästarna för hand i repgrimma och longerlina och fickorna fyllda med godis för att bara ha det buskul. 

Sen sitter jag upp någon dag efter och fortsätter uppsuttet, dock leder jag dom över vattenmattan först innan jag sitter upp bara för att göra en liten kom ihåg. Och även nu ganska mycket godis i fickorna. Mutor har alltid funkat! 

Helt klart super nyttigt jobb för Gullis som faktiskt tro det eller ej var mest dramatisk av dom alla, så det här är helt klart ett jobb som vi kommer fokusera på ett tag framåt för att bli lika avspända som brudarna har blivit. Trots alla stora gravar han har hoppat i sitt liv så kan man inte vara helt säker på att inte bli uppäten av en vattenmatta 😉

 

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

Mantorp *2.

Vi har inlett säsongen med att åka två helger till Mantorp. Liten har fått mjukstarta och gått två stycken 90-klasser medan Gullis har ”gått” två stycken 2*-klasser.

Gullis har ju verkligen haft en kämpig start på säsongen och som ni vet känns det rätt tungt i hjärtat. Han har båda gångerna gjort fina dressyrer med 63,75% respektive 65,25%. Inga höjdar procenter men fina program.

Han har däremot inlett säsongen starkt i banhoppningen. Den är jag extremt nöjd med båda gångerna! Första helgen föll en bom tre hinder från slutet då han blev lite stark för mig och andra helgen satte han en felfri runda. Kan inte vara annat än nöjd. Nu när Lasse har flytt ”Norrland” tillbaka till Skåne när säsongen startat så har jag fått bra hjälp i hoppningen av Niclas vilket helt klart verkar ha gett resultat.

Terrängen däremot, som varit vår paradgren har inte alls fungerat… Extremt tråkigt och enbart väldigt ledsamt. Första helgen var han egentligen fin halva banan och gjorde ett fint jobb, jag red in lite som stålmannen på en distans så han hann inte riktigt med till B hindret. Det är ju allt annat än hans fel. När jag red bra gick han bra.

58596763_1246640945499594_548138921909813248_o

Tyvärr blev han sen rädd i mitten på banan och där valde jag att vända och gå hem. Han råkade stöta stenar på en plåtbrevlåda och det övertygade honom om att någon absolut försökte skjuta honom i skogen så han mer eller mindre bara skakade och vågade inte gå. Och i ett sånt läge är det ju ingen idé att spraka på det har inte gynnat någon han fick klappar och komma ner i stressnivå och sakta gå hem helt enkelt.

Och ja andra gången vet ni ju hur det gick, då sa fötterna upp sig redan efter hinder nummer ett och det är där vi står nu. Han har fått hoppa lite lätt två gånger hemma och så ser vi sakta när han mår bra igen.

Här hinder 7a-b, lätt som en plätt ❤

Liten däremot har startat desto starkare om än på en väldigt mycket lägre nivå. Hon har ju varit lite spänd i terrängen så vi har backat bandet och jobbar på avspändheten, stort och smal kan hon hoppa det är inga som helst problem. Så nu är det den viktigaste pusselbiten som måste falla på plats – avspändheten.

Hon har gjort två fina dressyrer med 68,04% respektive 67,82% vilket jag är väldigt nöjd med. Kür har ju annars legat henne väldigt varmt om hjärtat och det får man tyvärr inte alltid så mycket poäng för så det känns väldigt bra att börja kunna hålla oss till det faktiska programmat och därmed också börja närma oss 70%-strecket.

Hoppningen ska ju i teorin gå som ett rinnande vatten och första helgen körde hon en felfri runda i ljuset hastighet, dock var det blött i gräset till andra helgen och hon blev helt plötsligt über försiktig så tyvärr och onödigt föll en bom, som även kostade henne pris andra helgen. Så ja jag red lite på att jag trodde att hon skulle sätta fart som tävlingen innan än att faktiskt rida på det som sker. Dålig coachning av mig helt enkelt inget annat. Och då faller även dom lägsta hinder på en fantastisk hopphäst.

Terrängen har hon sen absolut briljerat i, något spänd första helgen på graven. Väldigt bra andra helgen och båda gångerna har det blivit felfritt och inom tiden.

57308698_1246640835499605_5898113965795311616_o57485521_1246640662166289_3118107219938246656_o59998168_1256569327840089_5233952571172847616_o

Första helgen räckte det till en fin andraplacering som jag såklart är jätte nöjd med! Och som sagt, andra helgen kostade bommen ner henne en 5:e placering. Så det var ju extremt onödigt. Men väldigt väldigt nöjd med henne att det börjar kännas enkelt igen efter våran lilla törn i terrängen under förra året. IMG_0380.JPG

Här har ni terrängen från andra helgen, fotografer och filmare under helgerna har varit Birgitta Englid, Micha Dziurla, Lovisa Pikthall, Sanna Gewert och Cissi Jöransson!

Sen är det några som ska nämnas alldeles speciellt och det är nämligen Mateusz Dziurla, Emelie Gedahl, Ronja Johansson, Lovisa Pikthall, Stina Aurosenius med familj och Sara och Ebba Liljekvist samt Elin Olsson och Birgitta Englid och självklart alla inblandade i tävlingen hos Mantorpsryttarna. Jag tappade nämligen däcket på lastbilen första helgen så där lite lägligt utanför tekniska verken i Linköping. Men med en extremt bra räddningsinsats, outstanding groomning och skjuts hem av så väl mig som hästar och utrustning och råddande i startlistor och fix så att båda hästarna kom till start så gick ju allt lysande!

Man kan verkligen skratta sig lycklig över att man för vara en del av fälttävlansfamiljen! Vad hade jag gjort utan er?? ❤

IMG_9869.jpg

IMG_9870.jpg

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

När det självklara är allt annat än självklart.

Jag har suttit på världens absolut bästa terränghäst, jag kan inte räkna hur många felfria rundor han har bjudit mig på i nu 10 år. Han är fantastisk och han har ett hjärta av guld! Men för två år sedan så fick han ont i fötterna…. Och detta är något som förföljer oss och som jag gör allt för att han ska få må bra men ibland oavsett hur mycket man gör så håller det inte ihop. Allt gör ont och jag är otröstligt ledsen.

Det som alltid varit så svårt, det vill säga banhoppningen, har nu fungerat bättre än någonsin. Han inleder säsongen med 4 + 0 fel. När nu ”allt” äntligen fungerar så har sista pusselbiten fallit bort. Det som varit en promenad i parken är nu det svåraste jag någonsin ställts inför.

För två veckor sedan var han egentligen fin! Men tyvärr blev han lite rädd och jag kunde inte stötta honom ordentligt i den situationen, jag blev lite svag i min position och det i kombination med en ”brevlåda som sköt skarpt” i skogen blev allt bara dåligt och vi gick hem. Otroligt onödigt såklart.

Denna helg hände det som inte fik hända. Det missades att fylla Gullis sulor med silicon i fredags när han fick nya skor. Man må tycka att det är en petitess men för honom är det tyvärr inte det utan för honom är det lite på ”liv och död”. Och man kan bara säga att – Ja både jag och Kalle är tyvärr bara människor även om jag gärna hade varit en superhjälte ibland. Nu missades det som inte fick hända. Och som många av er vet så har Mantorp en del stenar på sin framridning och har man en häst som är det närmsta släckt man kan komma med prinsessan på ärten så är det tyvärr ett problem.

Denna gång hoppade han bara hinder nr 1 och där efter ville han verkligen inte mer och han hade dessvärre märkbart ont i sina hovar.

Detta är verkligen extrem hjärtskärande och jag vill typ slita ut mitt hjärta för att jag utsätter honom för detta. Han gör verkligen ALLT för mig så när han säger ifrån så har han ont på riktigt. Så nu hoppas jag bara att denna extrema smärta inte sätter sig allt för djupt i hans minne och att vi efter att ha fyllt ut skorna kan få börja om på nytt… Men just nu känns allt ovisst tyvärr.

95531CC3-2564-43CA-BB0A-56010FDC08AE.jpg

Självklart gläds jag otroligt åt hoppningen som är långt ifrån någon stilhoppning men den är effektiv och just nu rätt för honom. Jag går på ett extra typ överallt men det gör också att han får spänst och kommer upp i luften.

Just nu passar vi på att mysa och så får vi se vart världen tar oss. Som jag älskar dig min Lillbulle.

 

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar