Då var vi redan inne i mars.

H U R kan tiden gå så snabbt? Både så härligt för det kan betyda av vi snart snart snart ska få säsongsdebutera självklart är läget extremt ovisst just nu för så väl hästar som människor så vi fortsätter träna på i bra takt och avvaktar lite hur allt ter sig med omvärlden. Men lika härligt som det är, lika stressat är det ju för snart är det ju upp till bevis för vår vinterträning. Och ni vet ju hur jag är. Jag känner mig aldrig färdig oavsett hur väl förberedd jag är. Jag har gärna både hängslen och livrem nu för tiden för att verkligen kunna göra mina hästar rättvisa.

Men vi har hunnit med ett gäng träningar sen sist där båda brudarna har gått två dagar för Lasse vilket dom gjorde väldigt bra! Dom känns riktigt fina och så länge jag håller fokus så känns allt väldigt lätt.

Mitt svåra just nu är att jag lätt kommer ur rytmen lite om jag får vänta en stund. Ofta precis i slutet på träningen när man kanske ska hoppa banan eller övningen sist och då lite högre. Har jag då stått still ett tag (läs skrittat runt) och sen ska starta upp igen så tappar jag lätt mitt koncept och typ måste ta en bom med pannan innan jag hittar tillbaka till min bra ridning igen … så det är verkligen något jag måste jobba med mentalt. För det kan ju lätt hända även på tävling att man är klar med sin framhoppning och så råkar någon ramla av, man måste snabbt lägga in en paus för att sladda banan eller vad som helst och då måste jag kunna stanna i bubblan och bara rida precis som innan men det är helt klart min svagaste länk just nu om man ser till mig som ryttare.

Även om det såklart rent ridtekniskt också finns massor att öva på och bli bättre på. Men om jag även lite osvenskt ska ge mig själv ett uns av beröm så har jag utvecklats väldigt mycket i min ridning på det här senaste året så grundridningen håller väldigt mycket högre kvalité av mig nu än innan. Så den mentala biten släpar lite och måste jobba ikapp.

Men dagarna för Lasse var som sagt galet roliga och hästarna super fina! Och det som var skönt var att jag kunde hålla kvar den ridningen till Stefan-träningen som var i veckan sen. Då var det bara Cindy just den träningen men ikväll blir det båda brudarna igen under Stefans vakande öga.

Stefan-träningen var riktigt nyttig och Cindy kändes väldigt fin även denna träning. Hon känns lätt från backen, lätt att reglera och mjuk i kroppen. Jag ska bara tänka på egentligen på båda hästarna att ha med mig galoppen hela tiden utan att stressa hästarna utan ha en bra grundgalopp och bara kunna låta hindren komma till mig. Men Stefan var nöjd med utvecklingen och tyckte att hon var mycket bättre än träningen innan vilket jag bara kan hålla med om! För förra träningen var vi faktiskt inte vårt absolut bästa.

Gullis då? Han har briljerat för Pelle måste jag säga. Han har gjort en S Å bra träning där han kämpade på helt otroligt fint, vi lekte lite med en stor sax, arbetspiruetter, serier faktiskt ner till vartannat. Och sedan lekte vi lite med traven och takten i den.

Han känns verkligen också så fin och det är så kul! Han känns pigg och glad och väldigt stark i kroppen så det är jätte kul! Och Pelle var nog faktiskt både ett uns överraskad hur fin han var och väldigt nöjd med honom. Tyvärr så är detta ju enbart tomt skryt för såklart finns inget på film, bristen på lite filmer i år beror helt enkelt på att mamma inledde 2021 med att på nyårsnatten trampa i ett potthål på vägen på landet i mörkret och bröt helt enkelt foten. Så hon opererades den 1:a januari och blev precis av med gips och kryckor så jag hoppas att hon snart är tillbaka i stallet igen. Inte bara för filmerna såklart utan för allt runt omkring det är just aldrig kul med en bruten fot oavsett vad.

Så vi kämpar helt enkelt på i det tysta jag och alla hästarna och nu när plusgraderna har kommit och så även ett uns av vårkänslor, tinade grusvägar och alla tre hästarna har fått komma ut och galoppjobbat både i backen och på golfbanan så känner man helt klart ett lite lite sig efter de där vita ridbyxorna. Och framförallt så längtar vi hur mycket som helst efter att få hoppa terräng igen!

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

Lösgalopp i snö.

I helgen fick hästarna komma ut i stora hagen och busa och man kan säga att dom absolut uppskattade det och busade i dagarna två. Så härligt för dom ❤️ och dom har känts riktigt fina att rida efter så det var nog absolut gött jobb för deras kroppar.

I övrigt har denna vecka bestått av trim och lite markarbete. Känner att jag sitter lite fast i kort galopp träsket. Jag hamnar ju väldigt gärna där … det är ju lite av min favorit gångart och det kan man absolut tycka är ett problem …

Och trots att jag vet det så utmanar jag mig inte riktigt utan sitter glatt still där och guppar … måste få alla tre hästarna lite starkare av backen utan att det gör det genom att vara långa i kroppen. Utan lång hals – ja! Kort kropp – gärna. Höjd och styrka i galoppen – önskvärt.

Men det är väl som alltid. Nu kan man ju nästan börja räkna ner lite till tävlingssäsongen och då blir jag lite nervös för en stund och då kommer jag in i ett lite – bäst att bara rida bekvämt mode innan jag ger mig själv en liten lätt välplacerad lavett och inser att jag måste fortsätta att utvecklas och träna målinriktat för att både kunna bli bättre och för att kunna uppfylla årets mål.

Samtidigt som jag är så himla sugen på att komma igång och tävla så känner jag mig samtligt så otroligt oförberedd på samma gång. Även om jag i teorin tror att hästarna är bättre än förra säsongen så vet man det ju inte förrän man kastar sig ut och provar. Och något man kan vara säker på är ju att himmelen kommer inte ramla oavsett hur det går men jag har verkligen med åren blivit mycket mer sån att jag bara vill tävla när jag känner mig 200% förberedd. På gott och ont skulle jag säga. Jag tror att en blandning av mitt gamla jag – jag tar starten som den kommer och mitt nya jag – jag vill vara topp 3 för att känna att jag gjort mina hästar rättvisa, skulle vara den perfekta mixen. Ibland måste man helt enkelt våga även om man inte är 200% säker men sen behöver man inte ha hybris allt för länge så att säga.

En och en halv månad har gått på året och jag känner mig lite stressad med vad jag har gjort med den tiden … men ska bli jätte skönt med avstämning tillsammans med Lasse i helgen för den fortsatta träningen. Och sen kommer Pelle på måndag. Och jag vet att jag alltid kan bolla med människor i min närhet så som Emeli och Rebecca så rent teoretiskt borde jag vara lugn. Jag har aldrig haft bättre förutsättningar än nu med så kunniga och engagerade människor runt mig. Men samtidigt har det nog aldrig känts som att jag kan så lite som nu.

Men det är väl så det är med ridning. Ju mer man lär sig desto mer inser man hur lite man kan.

Nedräkningen har börjat. Drygt 6 veckor kvar till säsongen sparkar igång. Och med tanke på hur fort årets första 7 veckor har gått känns det nästan som att det är tävling imorgon.

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

För långa i kroppen och för korta i galoppen.

Det är alltid tur att någon plockar ner en från hybrisberget när man har klättrat upp på det. Det är ju väldigt skönt att klättra upp där för då känner man sig ju jävligt bra för en stund och hästarna känns väldigt fina. Men sen som sagt är det tur att någon snabbt och enkelt plockar ner en igen så man inser att det bara är att öva ännu mer för att bli ännu bättre.

I torsdags kväll körde vi som sagt två pass för Stefan på distans, men han klagade nog inte på att få sitta inne i värmen till skillnad från oss i ridhuset. Vi var inte klara förrän runt 22 och då kändes det som om antalet minusgrader var det samma. Kall som tusan trots att man ridit så ska Annie verkligen ha kredd för att ha stått still och filmat båda passen och var jag kall kan jag bara ana hur kall hon var.

Hästarna då? Jo det var absolut en klassisk Anna. Det vill säga att jag åker runt med lite härligt långa tyglar i världens kortaste galopp och med världens längsta hästar. Sen gammalt är ju inte det den optimala hopphästformen …

Så jag fick öva mycket på att pricka mindre och galoppera mer. Det brukar ju nämligen gå lite hand i hand det där. I en dålig galopp har man ju bara ett val om man ligger mellan röven och skogen och det är ju full fart framåt likt en attack under andra världskriget. Medan om man galopperar genom svängarna så har man ju typ 1000 alternativ till att välja på innan man är framme vid hindret. Och dessutom brukar alla dom 1000 alternativen vara bättre än full attack.

Men efter att vi hade övat på en hel del blev det faktiskt väldigt mycket bättre på båda hästarna även om det känns som om vi har hur långt som helst kvar innan vi är i mål. Om man någonsin kommer i mål? Det är väl lite mer oklart. Men vi har i alla fall galet mycket utvecklingsmöjligheter.

Jag ska bara få min hjärna att koppla bara också att kort tygel inte betyder hård hand och lång tygel betyder mjuk hand. Utan man kan rida med korta tyglar och en följsam hand men just nu är det total kortslutning för min hjärta att snappa upp.

Sen vet ni det där me att rida lite tvärtom. Stor galopp till ett nära avsprång. Inte en kort galopp till ett stort avsprång. Lättare sagt än gjort om ni frågar mig. Så det är bara att öva vidare helt enkelt.

Vi hade en ganska svår bana som vi avslutade med på båda hästarna och jag tycker ändå att både dom och jag skötte oss helt okej när vi hoppade banan och det kändes relativt lätt eller vad man säger. Alltså lätt för dagen men svårt för utvecklingen. Är det så man sammanfattar det? Det vill säga jag gör det ganska okej men jag vill göra det så mycket mer än okej så det är det vi jobbar på nu. Om en vecka väntar Lasse-träning så det ska också bli riktigt kul! Hoppas att hjärnan och jag har kommit en bit på vägen i att galoppera och hålla i tyglarna tills dess.

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

En flott liten häst.

Då har även Cindy gått årets första dressyrträning. Och ja det stämmer vi är inne i februari och har då alltså inte tränat dressyr sen i december. Helt korrekt uppfattat. Vi har helt enkelt kämpat på på egen hand och försökt öva på alla dom byggstenarna vi har fått med oss sedan tidigare. Slöseri med tid kan en del säkert tycka – hur kan man vara så oansvarig att inte träna på 1,5 månad? Men jo vi har ju faktiskt tränat en del hoppning för både Emeli och Lasse så vi har absolut haft ögon på oss. Och jag kan lugnare er, vi fick mycket bra betyg efter måndagens träning med Pelle för det jobbet jag har lagt ner själv nu.

Jag fick ju den där mardrömsläxan av Rebecca som vi alla minns, få en längre hals. Låter självklart såklart men uj vad det inte har varit kul att jobba med den så kan vi säga och det arbetet är ju absolut inte klart på långa vägar än! Men det har varit nyttigt för mig och hästarna att jobba på lite i det tysta och bara bli bekväma(re) i den nya ridningen. För i början var det lite som öppet hus på ridskolans dag där ni vet ens föräldrar fick prova på att rida på någon snäll ridskolehäst. Liten den känslan hade jag varje dag i drygt en månad. Super härligt … om man trodde att man eventuellt kunde rida ett uns så gick det över under den perioden det kan jag lova!

Sen har vi som sagt mycket jobb kvar där fortfarande framförallt på Liten som fortfarande när hon blir het och glad gärna kryper in lite bakom och lägger i sin jag kan själv växel. Och då måste jag hela tiden påminna mig om att jag vill inte dra i tygeln utan jag vill fortsätta vara konsekvent och bara jobba hela tiden på att få ut halsen och få en distinkt takt i traven.

Det jobbet har ju varit lite lättare på Cindy ur det avseendet att hon absolut inte är en het häst. Där blir det ibland lite motsatt effekt att jag upplever henne lite slow och jag då blir lite väl ivrig i mitt driv att hon ser lite stressad ut för hon trycker då inte på utan blir bara slösnabb då istället. Slösnabb är ju ett farligt läge för den som sitter på upplever ju just delen slö medan den som tittar på upplever just den del snabb. Typiskt obra kombination.

Men just den delen fick vi väldigt mycket beröm för nu att jag har blivit mycket lugnare i hela min ridning och sitter lite mer rakt upp och ner på hästen och med hästen. Och Cindy fick beröm för att hon nu rörde sig mer genom kroppen och med en större gång och att hon det väldigt mycket mer flexibel och steglös ut i sina växlar.

Jag har även fått in bakbenen mer under henne i galoppen även om jag såklart fortfarande måste fortsätta med jobbet att tänka uppförsbacke och att jag ska sitta på hennes bakben. Men hon har ju alltid haft en väldigt bra galopp men hon har haft lite svårt att använda sina bakben ordentligt hon har lixom haft lite för mycket kraft i dom i förhållande till hur mycket styrka hon har haft i kroppen så då har dom hamnat lite bakom henne. Men nu är det jobbet som sagt mycket bättre både i dressyren och hoppningen vilket är jätte kul. För allt blir ju så mycket bättre då även om man har känt på henne lite i hoppningen att hon blir lite matt fortare i passen just nu ett tag men det är ju för att det andra börjar bli så mycket bättre så orken tryter lite då rent kvalitetsmässigt i sprången ibland men det ska bli så kul när alla dom bitarna är på plats!

Men vi fick som sagt mycket beröm i måndags på träningen, Pelle tyckte att hon har utvecklats jätte fint och han tyckte att det skulle bli kul att se var procenten landar i år när hon nu är så mycket mer ridbar än förra året. Det låter kanske lite drygt jag köper det men jag ser också fram emot i år och hur hon kommer vara på banorna för förra året blev det lite att åka häst fortfarande medan nu känns det verkligen som att jag kan rida henne för mina ben. Alla minns vi ju hur mycket jag har ramlat av och senast i oktober precis innan vi skulle åka ner och debutera internationellt och hur jag laddade upp med en vecka att sitta i spagat på henne. Så ja det här ska verkligen bli så sjukt kul!

Lite som Pelle sa det är ju lite med livet som insats du har lagt ner det här jobbet men hon börjar bli så fin nu!

En flott liten häst!

Super nöjd som sagt med henne så jag längtar verkligen efter att rida varje dag, längtar såklart efter att rida alla mina hästar varje dag, dom är alla så fina just nu!

Imorgon väntar onlineträning med Stefan på båda brudarna så det ska bli sjukt spännande och då kul. Men vi får se om han är lika imponerad av oss och vår utveckling. Han har inte heller sett oss sen gärds så det kan ju bli en kalldusch och tillbaka till skolbänken en stund. Tur att vi har lite tid på oss att träna ändå för jag är fasen alldeles för frusen för att tävla just nu. Hua det ska mycket till innan jag kliver ur min Michelin outfit på ett tag känner jag.

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

Winter wonderland.

Vilken helg vi har haft! Kallt absolut! Men ändå så härligt! Solen har visat sig, dagarna är längre och snön har varit ridbar så alla hästarna har fått komma ut och slippa ridhusets fyra väggar. Är e v i g t tacksam för vårt ridhus det ska verkligen sägas! Men det har varit väldigt kul att komma ut och få se solljus. Jag är ju verkligen en solmänniska så hela jag blir verkligen lycklig när den visar sig.

Så i lördags fick Liten komma ut och skritta och trava på galoppbanan och hon hade nog drygt en miljon myror i brallan och var egentligen så sugen på att bara få explodera ut all sin energi speciellt när hon själv ansåg att hon var glatt påhejad av barnen som åkte pulka i backen sen att dom tjoade av sin lycka och inte av Litens lycka brydde inte hon sig om alls faktiskt utan hon tog åt sig hela äran.

Gullis fick komma ut på skogsvägen i stället och där var underlaget lite bättre för däst hade ingen ridit innan så han fick faktiskt komma ut och både skritta, trava och galoppera. Verkligen super härligt! Flå red absolut inte utan höll mig till 35 min och det fick bli 4 vändor trav, 4 vändor galopp och avsluta med 2 vändor trav innan vi skottade hem igen sen.

Härligast av allt kanske att jag faktiskt red samma lika pass både lördag och söndag och typ exakt samma tid också det vill säga vid 17. Det är kanske bara vi hästmänniskor som fattar kärleken i detta. Men att kunna rida ut mellan 17-18 (absolut snön hjälper till) det är ändå ett av dom säkraste vårtecken som finns!

Söndagen fick sen både Cindy och Liten komma ut på skogsvägen och göra samma lika pass som Gullis. Perfekt med 35 min pass i snön med lagom trav och galopp. Brudarna har ju lagom svårt att hålla sig i skinnet om man jämför med allt som oftast traktor Gullis. Han är ju värst av alla när han bestämmer sig för det inte att förglömma men 99% av dagarna så är ju han den man kan lita på.

Men brudarna ska ändå få beröm helt klart. Ingen av dom tappade mig och båda höll sig hyfsat på vägen. Det är inte alla dagar i veckan som man har skyhöga krav på sina ridpass om en säger 😉

Så vi har verkligen haft en riktigt härlig helg med mycket mys, uteritter och bus. Jag är väldigt tacksam ska vi tillägga för mina hela chaps från TIB Horse och även min monsterjacka från nobis. Utan den fashion week outfiten hade jag inte klarat mig i denna kyla. Tveksamt om någon känner igen mig i den och det ser ut som om jag snittar en kroppsvikt på drygt 150 kg vilket är lite opassande till mina 166 cm av kroppslängd men jag är nog ändå en av frontfigurerna i våga vägra frysa.

Har för övrigt köpt ett oss vantar på granngården från equipage som är typ i ett softshell material och dom är lite så tunnare men tjockare än ett par roeckl och dom ska faktiskt hyllas! Dom har verkligen hållit mina händer varma typ sen jag köpte dom så de kan jag varmt rekommendera och dom kostade typ en bråkdel av liknande high end kopior. För jag har inte landat i trenden med plasthandskar under vantarna ännu. Kanske att jag kommer dit en dag men än så länge får mina equipage handskar en stor tumme upp!

Publicerat i Uncategorized | 1 kommentar

Då var februari i full gång.

Inte alls tråkigt när veckan startar med paket. Och faktiskt så avslutades förra veckan också med paket. Jag är verkligen lyckligt lottad känner man. Men förra veckans paket får ni se ett uns senare för den kräver ett uns av administration men däremot ska jag såklart visa er veckan paket 😍

Equitos nya marinblå tröja med matchade schabrak till! Hur fint? Och som jag har längtat efter den marinblå tröjan. Ja ni som känner mig vet ju att jag älskar blått! Och den här har dessutom loggan på armen så den kommer synas fint på alla terrängbanor Sverige runt även när jag har säkerhetsvästen på mig. jag rider ju alltid terräng i Equitos tröjor och jag kan verkligen rekommendera dom till alla! Finns dessutom i ett gäng med färger nu så alla kan absolut hitta något ni gillar.

Jag kommer ju dock ha den här mer än i terrängen såklart och invigde den direkt i tisdags när jag hade packat upp den. Jag tycker som sagt att Equitos tröjor är super sköna så jag har dom nästan varje dag, nu när det är kallt så har jag dom såklart under något men sen så fort det blir varmt har jag dom som dom är.

Här i en lila variant

Och för den nyfikne så har ni här en sneakpeek på den andra presenten ❤️ frågar ni mig är den S Å fin och jag är säker på att jag kommer älska den!

Hästarna då? Dom inleder februari lite lugnare med lite vila, lite lätt jobb, Calle har varit här och sett till att fötterna är fina och super snabba och även Janne har varit här och gett både dom och mig lite kärlek vilket verkligen behövdes iallafall för mig kan man säga. Nog för att hästarna absolut behöver få kärlek för att dom ska kunna må på topp men med tanke på hur det lät om min kropp så kan man också verkligen förstå om dom har svårt att prestera på topp för det var mycket som var komprimerat i den här lite väl otränade kroppen för tillfället och dessutom en något sne höft så det var verkligen skönt att få hjälp med det.

Man glömmer ju ofta bort sin egen kropp och jag är ett livs levande exempel på det men man måste någonstans där inne komma ihåg att är jag ranglig, sne och kompakt så kommer det till slut påverka hästen oavsett om jag vill eller ej.

Så lite kärlek på många fronter helt enkelt får man väl säga att februari bjuder på och vad jag vet kan man aldrig få för mycket kärlek.

Jag passade även igår kväll på att titta när Emeli tränade på distans för Stefan nu när det är lite meckigt att flyga i världen och det gick verkligen riktigt bra. Det är ju ändå lite galet och verkligen en så fantastisk utveckling att man förtiden faktiskt kan träna för någon som i det här fallet sitter i Tyskland. Så nu är planen att vi ska få igång onlineträningar en gång i veckan vilket bara känns så otroligt kul! Det kommer verkligen bli så bra för mig och hästarna! jag känner mig laddad!

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

Bara 6 månader kvar

Då har vi redan avverkat en månad av 2021. Det innebär nu att det bara är 6 månader kvar till årets stora milstolpe för oss. Eller vår planerade milstolpe. Sen kan ju allt hända på vägen såklart! Men mål måste man ha oavsett om dom är stora eller små. Det är ju trots allt dom små målen som till slut tar oss till dom stora målen.

6 månader kan ju kännas som super lång tid men jag tycker att den här första månaden på 2021 har gått galet fort! Så det gäller absolut att ha en bra plan för att kunna använda tiden maximalt och ha en hög kvalité på sin vardagsridning och vardagsträning.

Januaris sista vecka så har hästarna fått gå blandat jobb med årets första dressyrträning för Pelle vilket var sjukt kul! Liten var den som fick vara först ut i att trimmas och hon gjorde det väldigt bra även om hon var galet het och på hugget. Men så kul att vara igång!

Vi har även jobbat mycket markarbete med galoppbommar som vi fått i läxa av Emeli från senaste träningen. Framförallt för Cindy men även Liten har fått göra lite av det jobbet. Cindy har varit väldigt mycket Doris i veckan men det har ju även blivit ett uns kallare så det kan absolut bidra till hennes lite förvirrade alterego.

Har även passat på att hoppa öppen bana på alla hästarna på lite låg nivå men mest bara för att öva på rytm och jämnhet. Hoppa högt kan vi göra sen just nu gäller det att vara grymma på lite lagom höjd så vi sen bara kan ta med ridningen och rida större sen.

Jag har som sagt lagt om ridningen lite på Liten framförallt så det är ju något som måste befästas hos mig och sen jobbar jag med detaljer på alla hästarna som jag gärna vill få på plats och då behöver jag inte fokusera på att jag eventuellt skulle tycka att något hinder är högt eller så utan på faktiskt dom saker jag har att jobba på med mig själv och min egen ridning så att det blir befäst först så lägger vi på byggstenar efterhand.

Sen har hästarna även kommit ut lite i snön vilket såklart är härligt! Är snön perfekt att rida i så är det ju härligt med snö det tycker ju även en fryslort som jag. Sen måste man ju vara lite försiktig att rida i snö tycker iallafall jag. Man har ju sett hur hur många som helst varit ute och galopperat i snön i helgen och det är ju som sagt galet härligt men det är ju viktigt att komma ihåg att det är en annan typ av träning för hästarna så mina har faktiskt än så länge bara fått skritta och trava i snön, både för att underlaget inte varit helt perfekt under snön men även för att vara lite försiktig med att vänja in dom.

Så med härligt och bra jobb avslutar vi helt enkelt januari och går nu in i februari vilket ska bli galet kul! Känner att jag kanske är ett uns positiv men jag gillar verkligen mina hästar, att hänga i stallet, är så sugen på att bli ännu bättre på att rida och att utveckla mina hästar till deras bästa. Och jag har ett grymt team bakom mig som jag är så galet tacksam för och som hjälper mig att utvecklas så att både jag och mina hästar kan bli vårt bästa och nå våra mål.

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

Sluta luras vädret.

Vädret spelar en ändå ett spratt det får man väl ändå säga även om ni alla kommer säga – svensk vinter. Ja jag vet! Men jag gillar ändå plusgrader, sol och mjuka grusvägar så mycket bättre än 10-15 cm snö …

Men jag och Anndao hann iallafall ut på en tur i lördags och red lite i backarna runt gården. Liten hade en av sina bästa dagar i livet och visade upp alla sina konster medan Gullis var lite mer måttligt imponerad. Än mindre imponerad när Liten körde krakel spektakel bredvid honom …

Men det var riktigt härligt att komma ut lite även om jag själv tycker väldigt mycket om vårt ridhus så går det ju inte att komma ifrån att varierad träning är den bästa träningen hur klyschigt det än låter. Och när vädret visar sig från sina bättre sidor så finns det ju inget härligare än att komma ut och ge hästarna ordentliga galoppjobb i skog och mark. Även om vi just i lördags faktiskt enbart höll oss till skritt och trav.

Men redan på söndagen var det ju minusgrader igen och i måndags vräkte snön ner … så osugen på just det även om det fortfarande bara är januari men ändå. Är så sugen på terrängträning och galoppjobb nu så det finns inte.

Cindy fick inte komma ut på tur i helgen utan hon får fortfarande hålla sig lite i ridhuset, hon är ju inte helt stabil när det kommer till uteritter och absolut då bör man öva på det, det håller jag med om men jag tycker att det är lite väl dumdristigt när det fortfarande är rätt isigt på sina ställen för jag vill verkligen inte riskera att hon skadar sig även om det kan hända när som hur som så kan man iallafall försöka undvika att göra en westernspinn på en isfläck.

Men nu har det ju kommit ett helt lass med snö och även blivit väldigt mycket kallare igen så vem vet nu blir underlaget kanske lite ”bättre” för uteritter även på vildvittror.

Men med lite tur kommer det även att gå att rida lite på vår ridbana också i snön men det återstår att se. Hur som haver, tro mig! Jag längtar så efter att få komma ut och galoppjobba alla mina hästar. Och även om jag absolut uppskattar en snögalopp så har jag hellre mjuka grusvägar helt klart. För det är ju trots allt så att vi nu för tiden har alldeles för dåliga vintrar för att man faktiskt ska kunna rida ordentligt i skog och mark.

Och jag längtar så efter att få prova runstens nya allvädersbana också. Ska bli galet spännande och jag hoppas helt klart att det ska ge oss ett uns av förutsättningarna för att komma ikapp skåningarna lite även om jag i min plan i år har att jag ska åka ner lite mer till Skåne för att jag faktiskt ska kunna vara med och vara lite slagkraftig mot resten av det bra gänget vi har i Sverige idag.

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

Mys fredag.

Blev en så mysig och pillig fredagkväll i stallet, kom strax innan 18 och hade bara en häst att rida innan kvällsfodringen så då hann man med lite annat mys och pill.

Brudarna har haft en jätte bra vecka med jobb och dom var ju som sagt super på Lasse-träningen förra helgen men när jag red för Emeli i torsdags så kände man på båda två att dom var lite lite trötta kroppsligt. Dom var verkligen inte dåliga men vi jobbar ju på massa saker just nu och förändrar för att bli bättre så Cindy galopperar mycket bättre men det gör att hon blir lite tröttare lite fortare när hon både ska galoppera annorlunda och nu hoppar hon även mycket mer genom kroppen så det tar också på henne just nu innan det är befäst.

Samma med Liten, henne jobbar vi mycket med att hon ska använda sin kropp i hoppningen och nu kommer hon både upp väldigt bra i luften och öppnar upp bättre genom bak. Och samtidigt jobbar jag hela tiden på att hon ska bära sig i en bättre grundform så då känner man det i kroppen helt enkelt på dom ibland. Cindy blir lite markgående och Liten blir lite som en radiostyrd bil. Så båda dom fick faktiskt bara skritta och återhämta sig så då hade jag bara Gullis på ridlistan helt enkelt.

Och ja mina hästar får absolut vila helt också men jag tycker att det är skönt för dom att komma ut och skritta när dom just kroppsligt känts lite trötta så att dom får gå ur sig lite slagg och inte stå inne och lagra på det.

Längre hals och lättare sits. Vårt vardagsjobb.

Men Gullis då. Han fick trimma en timme på kandaret och han blandade och gav lite men när han gav så var han riktigt bra! Gjorde några riktigt bra byten, han har mycket bättre balans och styrka nu och inte bara häver sig på framåt och blir stark utan orkar komma in, byta och komma ut i samma takt, form och tempo på ett mycket bättre sätt nu.

Övar mycket övergångar och tempoväxlingar med just en känsla att han inte ska hamna i framvikt när vi gör det utan att han faktiskt ska hålla kvar balansen och bära sig. Och just nu när jag ökar så försöker jag tänka kanske lite tvärtom mot vad en del andra övar men jag försöker få honom mer uppåt än framåt eller vad jag ska säga. Just för att få lite känslan av att han hamnar i bättre uppförsbacke och lite så känslan av att inte nudda mark.

Han var som sagt lite ojämn i jobbet man vissa saker var däremot riktigt bra och han avslutade med en väldigt bra trav på slutet där han kändes lätt i fronten, vann bra med mark men hade inte en pony trott. Alltså man vinner ju inte mycket mark med en pony trott man vinner bara snabb mark om man har otur. Men här travade han på fint fram och var inte stressad. Gullis är ju en sjukt känslig häst det kan man kanske inte tro men man måste verkligen rida honom med fina hjälper och sits annars bära det av i den minsta och snabbaste trav ni någonsin varit med honom. Så det är absolut en svår balansgång att hålla honom positivt anspänd så att han utnyttjar sina gångarter ordentligt.

Men jag är nöjd med hans utveckling och det är ju bara att traggla på så att säga, vara målinriktad och fokuserad i sin träning och jobba på sina svagheter så att de till slut blir ens styrkor.

Rena hästar. Finns det något bättre?

Efter passet som för övrigt var svettigt sa Gullis så passade vi faktiskt på att vårbada lite. Så himla skönt! Hur mycket har man inte längtat efter att få bada hästarna? Eller är det bara jag? När det är som kallast försöker jag undvika att bada dom även om vi har varmstall men nu när det bjöds på plusgrader så kände jag att det var dags att ge Gullis lite extra kärlek. Så härligt!

Passade sen även på att putsa två av sadlarna ordentligt, mina stövlar och kandaret såklart. Huvudlag och bröstor putsar jag alltid efter användning men stövlar och sadlar putsas inte lika ofta. Stövlarna dock oftare än sadlarna. Stövlarna blir iallafall några gånger i veckan. Sen putsade jag även av mina short chaps och lite så. Och hann med en tvättmaskin där dressyrgjorden, dressyrpadden, schabrak och ländtäcke fick bra rent.

Ännu ett av mina lifehacks. Värm smörjtvålen 30 sekunder i micron. Dock inte varje dag såklart!

Så himla skönt att ha lite extra tid och hinna med just lite extra vård av hästar och utrustning. Klart att jag absolut gärna hade lagt en eller två timmar till i sadeln. Jag älskar att rida och träna. Men jag tror att det är super viktigt att också vara lyhörd, nu kändes brudarna lite lite matta, ja nej hur mycket jag och mitt ego då än vill rida o h hur mycket jag än vill öva på så måste det stå åt sidan så hästarna får återhämta sig och sedan komma tillbaka och kännas starkare och bättre än någonsin.

Och då passar det ju ändå perfekt att jag gillar att pilla, fixa och pyssla för då blir man aldrig sysslolös även om man inte fyller sin tid med ridning. och hur härligt är det inte med skinande utrustning? Eller rena grejer över lag. Dessutom så tror jag någonstans där inne att man rider lite lite bättre om man ser hel och ren ut. Och dessutom så håller ju ens utrustning längre om man tar hand om den och ger den kärlek ❤️

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

Det där med att rida rakt.

Jag har nog alltid försökt att vara duktig på att rida rakt. Eller alltid är kanske att ta i men jag har under väldigt många år måste jag nog ändå säga tänkt på det. Jag tänker ofta på att placera framdelen på bakdelen och rider ofta med en svag känsla av shoulder in. Framförallt när jag rider övningar och transportsträckor längs fyrkanten. För just på fyrkanten tycker jag ofta att det är ganska enkelt att känna vart hästen placerar sina ben. Jag är mycket sämre fortfarande när det kommer till volterna även om jag verkligen försöker tänka på det så har jag låååååångt kvar.

Om vi återgår till fyrkanten så tänker jag kanske än mer på det när jag just transporterar mina hästar längs den att just inte bara åka med och gärna låta dom springa som små bananer med bakdelen innanför spåret. Utan att hela tiden påverka dom oavsett om jag står upp eller sitter ner men att jag inte bara skänker bort långsidan till bättre behövande.

Och jag tänkte verkligen på det när vi var i väg i helgen när man lite mer rider på led och ser varandra bakifrån så blev det så uppenbart hur viktigt det är att tänka på det här jämt och alltid och att väldigt många hästar faktiskt inte är raka.

Något som jag jobbar mycket på för Rebecca är att sänka min höger axel och i markjobbet kan jag ändå tycka att jag är rätt rak.

Jag har den här vintern ridit så sjukt mycket övergångar på rakt spår, jag har absolut fuskat ibland och då ridit lite nära väggen för att ha den som lite stödhjul. Framförallt på Liten som blir het. När Liten blir het, vild och flaxig är det skönt att kunna komma in lite i en trygg zon och få henne att jobba rätt även om stödhjulet är på.

Men här kan man helt klart se att jag har en bit kvar på det jobbet över hinder …

Medan om man jämför med Cindy eller Gullis, dom blir ju mer vingliga av att dom kanske saknar lite styrka, det gör ju Liten också men Liten väljer ju att explodera i en oklar gångart för att lösa situationen. Dom andra två kanske mer vinglar till och byter spår och övergången blev inte helt 100% spikrak.

Samma här, mina axlars position i sprången har en bit kvar innan man får känna sig nöjd. Det hänger ju lite ihop, det är svårt för hästen att vara rak om den på ryggen är sne …

Så jag har jobbat på samma saker men lite olika med dom då Liten är i ett bättre workmode när hon inte hetsar upp sig och gör seriebyten inkluderande blandade bocksprång. Så henne får man varva med fyrkantspår och kvartslinje medan de andra två kan jobba mer kvartslinje.

Men sen är det ju såklart jätte svårt det säger jag inget om än mer om hästarna är som Cindy igår när hon är sitt allra största Doris alterego och inte ens minns att hon varit inne i ett ridhus eller gått över en bom. Då blir det ju skitsvårt att rida trav och galoppbommar på kvartslinjerna och samtidigt rida dom raka när det enda Cindy helst vill är att vända och springa åt andra hållet.

Då är det absolut mer än knivigt att rida fyra raka korta språng på 12 + 12 meter så totalt 8 korta språng, 3 små skutt över bommar och samtidigt vara helt spikrak och helst inte vara redo att ta till flykten i okänd riktning. Dessutom gärna ha halsen lång och ute. Och när man sen klarat av det kunna vända i galopp komma upp på nästa långsida, bryta av till trav på kvartslinjen, pricka tre travbommar nu istället och sedan fatta galopp på kvartslinjen för att komma ut på nästa långsida igen och de tre galoppbommarna.

Som sagt man kan öva på det i oändlighet och aldrig för mycket, såg att ridely lagt ut en ny övning nu med Annsie om just rakriktning och små bockar på medellinjen. Jag ska helt klart ta med mig den och öva på! Så variationen kan som sagt göras oändlig.

Och det jag egentligen ville komma till i detta flummiga inlägg var att jag tror att typ mer eller mindre alla skulle behöva öva på att rakrikta sina hästar mera. Och att ta med sig det i sin uppvärmning, på sina transportsträckor, över bommar, i sina galoppombyten etc. Det behöver ju inte bara vara för jobbet i hoppningen utan för allt jobb. Jag tycker dock att bommar oavsett om man är hopp eller dressyrryttare absolut är till hjälp. Det blir ganska svart på vitt hur mycket man är ute och flaxar.

Ta hjälp av hinder och och bommar även om du inte vill hoppa som här om dagen när jag red byten på medellinjen på Gullis så utnyttjade jag hindren som stod i ridhuset så att jag helt enkelt måste kunna vända från långsidan in i serien så att jag inte kan sladda in till mitten av ridhuset för då skulle jag behöva en knäprotes efter att ha skalat av mitt egna knä mot ett hinder. Utan ordning, reda, kunna vända upp. Vi hade 3 m och 6,20 m mellan och så tjock är inte en häst oavsett vilket hål man väljer. Sedan red jag bytet på mitten och hade sedan ett hinder på andra långsidan som jag då såg till att ha på min nya innersida för att inte bara välta över i bytet och vara ute i andra varvet. Utan byta rakt, rida rakt, runda hindret och komma ut i andra varvet.

Jag tror verkligen att detta är sjukt viktigt för allt man gör och är det något alla borde lägga lite mer tid på nu i Corona-tider och brist på tävlingar så tycker jag absolut att detta borde bli din motivation.

Och tittar vi på bilderna från helgen på Liten och hennes travhoppning så tycker nog ändå jag att hon travar rätt rakt, trycker av rätt rakt och landar i galopp rätt rakt. Så det ger absolut resultat.

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar