Lite träning. Lite koll. Lite blandat.

Veckan efter årets första fälttävlan har bjudit på en mängd av varierande träning och aktiviteter. Brudarna har fått tagit det lite lugnare denna vecka efter att ha tränat på ganska ordentligt inför Hermanstorp och även om Cindy inte gick terrängen så har planen med lugn och ro ändå stått fast då träningen innan har varit lika intensiv oavsett vad utgången på tävlingen blev.

Emeli var dessutom otroligt snäll och bokade in dom för en koll hos Camilla Larson som är equiterapeut hos Mälaren och båda fick kärlek av hennes fingerar och laser, Liten fick även lite nålar och vi fick bra tips och råd om massage och stretch. Så två dagar lugn och ro sen var dom redo att trappa upp träningen igen och ladda upp för nästa stora mål.

Gullis har då fått vara den som tränat på i veckan och han började måndagen med träning för Pelle där han var hot, hot, HOT.

Han var väldigt duktig på galoppjobb, byten, arbetspiruetter, skolor etc. Men att trava … ja nej det var typ totalt omöjligt. Han som har travat riktigt bra ett tag och jag skulle nog ändå vilja säga att jag har hittat en till växel i traven men den hade han helt glömt bort till denna träning. Men det vore synd att klaga på att han är taggad och het, han blir bara så sjukt känslig så för mig är det verkligen så galet svårt att rida. Men det är väl så man utvecklas?

Men som alltid väldigt bra träning och vi har massor att jobba på för att bli bättre på allt vi gör. Han ska få gå en lättare start den 6:e juni är planen så det ska bli kul och se vad han säger om det!

Vi har sen varvat uteritter med galoppjobb och trim i ridhus med bommar och jogg. Och även vila och skrittmaskin. En ganska typisk vecka med andra ord och jag försöker hålla träningen så varierad som möjligt.

Galoppjobbet gjorde Gullis snabbare än innan utan att jag inte på något sätt red fort utan han har nog bara fått lite mer ork och styrka under våren. Så det är härligt och ett enkelt kvitto på träningen.

Brudarna har ju som sagt mest joggat, skrittat och vilat denna vecka. Absoluta veckan med en söndag och enklare bomjobb vilket båda gjorde väldigt bra så det känns kul och vi känner oss laddade för två fullspäckade veckor med bra hjälp runt oss för att vara så förberedda som möjligt. Även om allt sen väl kan hända när man står där på ruinens brant. Men med bra förutsättningar och trygg känsla så känns det inte riktigt lika bajs i brallan nervöst när det väl är dags.

Lyssnat på lite poddar och kollat lite vloggar. Ja, jag gillar hästar sjukt mycket och kan lyssna och titta på det i mängder. Oavsett om det är proffs eller amatörer så tycker jag att man kan inspireras lite här och där av allt möjligt.

Men … något som sas i en podd var i stil med – att mitt barn fick välja att träna eller tävla för vi har inte råd med båda och den valde att tävla så nu tränar vi inte något mer.

Jag har verkligen ALL respekt för den ekonomiska biten, tro mig! Jag sliter allt jag kan för att till syvens och sist lägga all mina resurser i form av så väl energi som ekonomi och tid för att göra det jag älskar mest och som jag är så sugen på att bli riktigt bra på. Så jag förstår verkligen att man ibland måste välja bort saker för det gör jag också! Hela tiden, i stort och smått.

Och sedan såg jag i en vlogg i stil med – vi ska inte köra slut på hästarna nu bara för att tävlingarna har öppnat så vi tränar inte för tränare längre utan nu tävlar vi. Träna fick man göra förut nu får vi vara klara med och det är tävling som gäller.

Och det är väl just det som skrämmer mig, självklart ska vi inte köra slut på våra hästar! Absolut inte! Men jag är inte säker på att lösningen sitter i att inte träna? Jag skulle nog ändå säga att det sitter i att träna rätt?! Och att faktiskt ha en tränare som är delaktig i ens plan för att ha ett bra upplägg för att ge så väl sig själv som sina hästar de bästa av förutsättningar.

Lite som jag har tagit upp tidigare hur man hör alla som har motivationsbrist bara för att man inte får tävla. Det känns också så långt bort för mig. Vi, glada amatörer, gör väl ändå det här för kärleken till hästarna? Hur kan då en tävling som blir av eller inte vara hela drivkraften? Har man inte missat något väsentligt då?

Jag är som sagt oerhört tacksam för teamet runt mig, alla kloka människor och den hjälpen jag har och jag ser så mycket fram emot två fullspäckade veckor fyllda med massor av häst!

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

Gott & blandat.

Då har vi dragit igång den här tävlingssäsongen och vi började med en tur ner till Falkenberg och Hermanstorp. Och kanske har vi hybris eller så har vi behållit en bra form trots helt klart lite väl blandade resultat men vi valde att gå direkt ut i en nationell 2*-klass. Det vill säga att vi startar på vår högstanivå för stunden.

Det började med en något spänd, lite små missar och mycket kvar att ge dressyr men med ett städat intryck av Cindy som belönades med 68%. Det känns ju otroligt bra måste jag säga att ha en så hög lägsta nivå. För vi kan verkligen helt galet mycket bättre än det vi presterade denna gång så det känns super kul att ha så mycket kvar att plocka fram. Både hos henne och hos mig. Programträning är en färskvara som vi alla vet och jag har absolut varit för slarvig med det! Men jag har ju förmånen att få ha Rebecca nära mig så nu ska rätta till det här igen efter en vår med stängda stallar, mycket jobb och ett uns av brist på tid från mitt håll. För man har ju faktiskt bara sig själv att skylla på sin egen träning även om det är skönt att lägga skulden på någon annan.

Hoppningen började sen med vår absolut bästa hoppning någonsin och jag tror att varken Cindy eller jag har varit så bra som vi var hinder nr 1 – 5b. Sen blev det lite trångt när man skulle in mellan massa hinder och skärmar så Cindy blev först väldigt spänd, hoppade väldigt högt och slog ut en bom. Då blev hon extremt försiktig och jag hann inte ställa om min ridning så jag fick tyvärr ett stopp på hinder nr 8 och ett på hinder 10 (sista hindret) och därmed var vår vistelse på den halländska slätten över.

Super tråkigt såklart och inte alls det jag hade tänkt mig. Och himla onödigt kan man känna att både göra sin absolut bästa runda och sämsta runda samtidigt. Men är det något som jag tar med mig så är det helt klart första halvan av banan för som sagt så bra har varken hon eller jag någonsin varit.

Näst ut var Liten, eller vår allas cirkusapa som hon också är. Man kan säga att det gynnade henne och hennes kreativitet inte helt att gå ut efter Christoffers 77,5% … Tina blev föga imponerad av blandade delar i galopp, byten, sned ryggning och diverse annat som bjöds under ritten. Men Liten är alltid lycklig över att vara ute på tävling trots att hon belönas med 58% … vi har helt klart kvar att öva på för att kanalisera hennes energi. Energi är bra så länge den inte egnas åt allt för mycket delar av kür …

Efter Cindys hoppning måste jag erkänna att jag var lite spak. Hon gör ju alltid livet väldigt lätt för mig så jag var helt klart lite ur form till Litens hoppning. Så jag började med att rida så fint jag bara kunde … det är ju aldrig bra. För när jag rider fint så rider ju jag utan galopp. Att hoppa utan galopp är svårt. Så jag lyckades att dra till mig ännu ett stopp men nu på hinder nummer 4 … gav mig själv helt enkelt en mental käftsmäll och red sen resten av banan felfritt. Jo en tackar. Synd bara att den där käftsmällen inte kom ett uns tidigare. Så med 7,3 straff till till våra fantastiska dressyrpoäng och med en häst utesluten låg jag i ledning och på en 4:e plats om man läste resultatlistan baklänges…

Så ungefär samma lika som förra säsongen fast tvärtom … Det är där man kan börja skönja en viss mån av hybris i beslutet att säsongsdebutera på vår högstanivå.

Men vi hade ju ett moment kvar vilket var Litens terräng ocharmigt var väl egentligen här som det verkligen skulle avgöras om jag hade fått svindel av hybrisen eller om jag faktiskt hade en bra magkänsla gällande formen på mina hästar.

Och trots att JAG fick ett stopp på första vattnet så gick Liten ut och lekte runt den ändå stora terrängen som skördade en hel del offer. Hon var verkligen så fin och ridbar och med mig hela vägen runt den nästan 6 minuter långa terrängen. Tyvärr kom ett lite väl stort rookie misstag av mig precis på slutet av banan med tre hinderkomplex kvar. Lycklig som jag var efter den fina rundan tror jag att jag någonstans långt där inne i mig var helt galet stolt över Liten och slappnade av för en sekund, hon började bli pyttelite trött och efter en väldigt lååååång och ganska brant nedförsbacke in mot första vattenkomplexet hamnade hon lite dragande i framvikt på bogarna och jag valde den briljanta idéen att dra tillbaka … En dragkamp mot en häst vinner man aldrig … Det är den med två ben som måste komma på att – lättar man av kan man komma till ridning. Jag lättade aldrig …. inte Liten heller … varken från handen eller marken. Rimligt ändå.

Då valde jag att ta god tid på mig, gå ner i vattnet, gå ett varv runt ”ön” i vattnet upp där vi skulle rida upp ur det andra vattnet och sedan rida på igen. Detta medförde en hel del tidsfel absolut! Men har man ett stopp så har man och att då stressa till något verkar inte mer än idiotiskt i mina ögon. Att jag tog god tid på mig resulterade ju även i att jag fick tillbaka balansen i min häst, lättade av på trycket i tygeln och fortsatte rundan felfritt i mål.

Så nu skulle jag nog faktiskt vilja säga att det som kanske skulle kunna uppfattas som hybris ändå var att jag hade en relativt bra koll på att hästarna kändes otroligt fina och ridbara innan start och jag ser verkligen fram emot fortsättningen på säsongen.

Att Cindy blev super försiktig och att jag inte hann ställa om min ridning och stötta henne säger mer om min form än om hennes. Och vi vill ju faktiskt ha försiktiga hästar, det är dom som sista dagen till slut hoppar felfritt.

Att Liten var glad att komma ut och därmed bjöd på show är inget nytt under solen. En vanlig säsong brukar hon få göra ett gäng dressyrstarter innan det är dags för att tömma sitt kreativa flöde något. Men med nya tider som det är nu med restriktioner om, när, var och hur tävlingar får vara får man helt enkelt bara försöka ha henne ett uns mindre glad i början på säsongen ändå och hitta andra vägar att rasta av energin lite.

Så resultatmässigt min sämsta tävling sen mannaminne, men känslomässigt hade jag helt klart några riktiga toppar som jag tar med mig och nu övar vi vidare i veckorna tre innan det är dags att pröva vingarna igen.

Vi hann förövrigt träffa hela det här härliga gänget ur den svenska European Cup truppen, Liten och Cindy är fortfarande lite väl newbie men båda två siktar på att vara med i spetstruppen till mästerskapet 2023 som dessutom går på Segersjö. En av mina absoluta favorit banor faktiskt. Den och Malmö är helt klart något speciellt.

Vi blev snyggt kittade allesammans i nya västar tack vare InterSport i Kristinehamn, Nipet Horse och K9. Tusen tack för det!

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

Efter toppar kommer ibland mindre dalar.

Tanken är ju inte att man ska vara bäst på träning utan att man ska träna för att bli bäst. Men jag har verkligen varit inne i ett väldigt bra flyt med hästarna senaste träningarna och hästarna har verkligen skämt bort mig med att vara fantastiska. Och även om jag har hur mycket som helst att öva på såklart så har det känts lätt. Men denna vecka var verkligen allt annat än lätt … Denna vecka gjorde jag verkligen allt jag kunde för att göra det svårt för mig. Märkligt det där, man försöker allt man kan för att vara perfekt och ju mer man försöker desto svårare blir det, istället för att koppla på känslan och komma ihåg de viktigaste byggstenarna.

Jag är just nu i ”min nya ridning” lite av en slow starter. Det sitter inte helt i ryggmärgen än även om jag såklart tänker på det varje dag när jag rider så kan det ta lite tid innan jag helt är där från start. Och skulle jag vara lite nervös inför en träning, ja jag är absolut nervös inför träningar. Jag tror att det är sunt att vara lite på tå, vilja vara ren och fin och komma dit och vilja insupa så mycket kunskap man kan när man har chansen och möjligheten att få lära sig av någon med gedigen erfarenhet. Men då är jag ännu lite mer slow i att komma ihåg det som är viktigt, nämligen galoppen.

När jag får till att ha hästarna framme för min skänkel, stora i sin galopp och korta på sin yttersida så har inget i världen känts lättare och mer naturligt. När man har hästarna så så känns det helt omöjligt att inte pricka en perfekt distans till 100%. Men missar man någon liten del av dessa tre byggstenar så har inget i världen känts så svårt och att man rider så mycket i blindo att man aldrig skulle kunna pricka en distans. Och det var lite där jag hamnade i tisdags.

Det är just nu det svåraste för min hjärna att koppla och något som jag verkligen bara måste nöta och nöta så att det sätter sig.

Jag hamnade i ett läge där jag red ut galoppen, ibland lite för stressat istället för stort. Det är ju också en viktig skillnad. Och istället för att sätta ihop hästen på yttertygeln i den stora galoppen för att tex hitta en närmare avsprångspunkt så backade jag in ett till galoppsprång.

Om du får instruktionen att komma närmare bommen tex så betyder ju inte det att du ska plocka bort galoppen för att kunna rida på ett till för att på så sätt skapa en trängre distans. Utan jag ska ju fortfarande galoppera genom svängen i den galoppen jag faktiskt vill ha men sätta ihop min häst på yttersidan så att den är kort och spänstig i sin kropp och då kunna komma till ett närmare men fortfarande starkt, lugnt och avspänt avsprång.

Men det är där min kortslutning uppstår som mest just nu tycker jag. Att hjärnan på något sätt säger till mig att antigen – bästa att bromsa så att du kommer intill. Eller gasa för fan så du räcker fram. Båda dom två alternativen leder ju till en lång häst. En lång häst oavsett vad hoppar alltid sämre än en kort häst. Och har man tex backat in över en galoppbom då blir det ju till att bli platt som en tax för att komma ut sen för avståndet mellan bom och hinder blir ju lite direkt kortare för att du backar in, det har snarare motsatt effekt.

Så det var helt enkelt i det träsket som jag var och vandrade lite i tisdag tyvärr men det är ju dock väldigt skönt då att ha Stefan i örat och även att få träna med väldigt rutinerade kompisar. Tänkte på det att det verkligen är få förunnat att jag har typ alla av mina träningskompisar hemma som har ridit eller rider 145/150. Jag om någon har verkligen lyxen att få se och lära av väldigt duktiga människor när vi tränar tillsammans varje vecka.

Till helgen blir det träning för Lasse med både hoppning och terräng vilket ska bli jätte kul! Känner mig laddad, tar med mig tisdagens träning och vikten av att rida galoppen, kontakt med yttersidan och sen inte analysera så mycket. Jag vet att jag lätt blir detaljstyrd och kan lätt bli störd om jag tappar en detalj och det är ju så i hela mitt liv inte bara i stallet när jag rider såklart så detta är något jag jobbar på jämt. Men ni som läst ledarskap och sånt ni vet ju hur svårt det är för en rödblå person att bli gulgrön. Det är ju lite av ett livslångt projekt 😉

Och sen får man ju verkligen påminna sig om att även om man får en liten dal så är den dalen fortfarande väldigt bra det är bara det att topparna nu börjar bli så jäkla bra så då känns ibland fallet större än vad det faktiskt är.

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

Att ha is i magen.

Klart att det känns så jävla tråkigt att vara den enda som inte är på Gärds i helgen. Klart att detta har varit något jag har laddat för sen typ årsskiftet. Klart att jag har tränat och förberett mig för detta. Men ibland kommer det helt enkelt saker emellan som gör att iallafall jag tror att det är bättre att ha lite is i magen hur mycket man än vill.

Jag går så ofta på min magkänsla när jag ska göra saker med hästarna oavsett om folk tror att jag kan klara uppgiften eller ej. Känner jag att vi är redo är vi oftast redo. Känner jag att vi inte är redo är vi oftast inte redo. Det är egentligen inte svårare än så.

Som mitt lilla hjärta i sadelkammaren som påminner mig varje dag – gör det du tror på och tro på det du gör.

Vi har valt att i försiktighetsåtgärd ha stallet stängt under en tid med tanke på det utbrott av EHV-1 som härjat i Europa, det i kombination med att det fortfarande är otroligt blött i markerna omkring här har gjort att träningen på terränghinder blivit extremt begränsad.

Cinderella V Anna Fors Photo: KimC.nu by Ateni AB

Och det är ju inte så att jag inte ridit terräng förr, för det har jag absolut. Men jag är helt övertygad om att en stor anledning till att jag hade en så bra säsong som jag hade förra året var att jag kunde få så otroligt mycket hjälp av Lasse med just min terrängridning och att hästarna kunde få träna på otroligt mycket och bra på Åbys fina bana för att verkligen vara förberedda på de uppgifter vi har ställts inför 2020.

Så efter nu drygt 6 månader utan en enda stock i hinderbanken för året så känns det inte rättvist mot varken mig eller mina hästar. Inte det att jag inte tror på mina hästar men jag vill verkligen allt annat än förstöra något som jag verkligen la tid och engagemang på att bygga upp förra året för att sedan med lite otur rasera för att jag hade lite bråttom igång.

Locomotion Anna Fors Photo: KimC.nu by Ateni AB

Jag har två rätt känsliga ston som verkligen är två fantastiskt bra hästar men båda två är lite försiktiga, den ena lite virrig och rätt lik Doris i hitta Nemo och den andra het som en raket och som inte alltid vill ha två ben runt sin mage. Trots att jag fick med mig ett stopp på Cindy i sista tävlingen förra året så avslutade jag verkligen precis där jag ville med hästarna dom kändes helt fantastiska och Liten gjorde nog verkligen sin livs runda om man ser till hur hon var att rida och hur hon lät mig rida henne.

Så just nu är det verkligen så otroligt viktigt för mig att kunna ta vid där jag slutade och kunna utveckla det ännu mer så där av tror jag att jag tar helt rätt beslut att ha just is i magen och vänta. Det är så många som pratar om motivationsbrist just nu för att man inte får tävla och så vidare. Jag väljer att aktivt inte tävla för min motivation ligger i att när jag väl gör det så vill jag vara mitt bästa för mig och mina hästar.

Vi har nu varit ute och rastat oss en gång på terrängbanan och man kan säga att båda brudarna visade upp sina specialitéer, Liten snabb som vinden men också med ett självförtroende likt aldrig förr. Och Cindy som om hon aldrig hade lämnat gården och var mer Doris än någonsin. Så allt är precis i sin ordning och om två veckor kommer Lasse upp och hjälper oss sen hoppas jag att vi är redo för vad 2021 har att erbjuda.

Så vi börjar helt enkelt med hoppning på Sundbyholm nästa vecka vilket ska bli otroligt roligt! Jag har ju fått så galet mycket och bra hjälp av Stefan och Sjöbacka under en längre tid nu och som blivit mer intensivt under våren i och med att vi fick hitta på kreativa lösningar och nu tränar digitalt varje vecka. Så det ska bli riktigt kul och se om jag kan ha is i magen även på tävling, rida disciplinerat och applicera allt nytt jag har lärt mig.

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

Härliga påsk.

Så mysiga lediga dagar vi har haft, hästarna har tränat på och jag har blivit drillad av så väl Stefan som Rebecca och Pelle. Det vill jag ändå kalla lyx! Vädret har verkligen gjort så att ingen har misstagit sig utan nu är det april. Men vi har trots det hunnit med att galoppera oss svettiga ute, hängt lite utan täcke och njutit av ljusa kvällar.

Hästarna känns verkligen super och har verkligen gjort så himla fina träningar. Både Liten och Cindy fick hoppa ett uns större i torsdags och även om det är mycket annat som känns svårt och som vi måste öva på. Framförallt att komma fram till hinderna på bästa sätt genom yttertygeln så känns själva hoppningen väldigt enkel. Hästarna kommer starkt av backen och hoppar väl så det är väldigt kul!

Långfredagen fick sen äntligen spenderas med Rebecca! Det var verkligen inte igår! Men det var verkligen härligt att få träffas igen, se vart mitt vinterbona hade tagit mig och sedan få en påminnelse på vad jag har att öva på i min vardag.

Det blev mycket jobb med den förvända galoppen och jag tror att Cindy ett tag inte har längtat lika mycket efter Rebecca som jag om en säger. Men det blev enorm skillnad och hon blev riktigt fin, kom igång med sina bakben och blev jämnare in i handen. För trots att Cindy är så liten kan hon få så himla långa bakben och då inte på ett positivt sätt utan då hänger dom lite bakom och sitter inte under. Vilket är ett jobb jag alltid måste tänka på med henne även i hoppningen för att hon inte ska bli för lång i kroppen. Så det var verkligen ett himla nyttigt pass och super kul som sagt att få hänga med Rebecca igen!

Gullis har fått komma ut och både gå ett långt galoppjobb vilket han gjorde väldigt bra och följde upp med ett super pass på kandaret. Känner mig lite tjatig i det men som sagt han är så mycket bättre i kontakten på det nu. Han känns stark i kroppen och det är riktigt roligt att trimma på honom.

Och apropå trim så avslutade vi påsken med Pelle-träning på annandagen. Anndao fick trimma på Gullis och dom skötte sig väldigt bra.

Liten kom in i ridhuset och började ännu en gång med att vara lite sugen på att kliva ur sitt skinn, sprang och skakade på huvudet i galoppen och var G L Ö D H E T !

Men! Jävlar i havet vilken träning hon bjöd på när man bara hade lyckats kanalisera energin lite i rätt fack. Hon är så jävla ball just nu och har hittat en ny växel i traven och känns bara så himla rolig! Att jag som sitter på sen känner mig som en tant och på riktigt var nära att fråga – när får man vila? För att om det var jobbigt att sitta på henne i traven innan, vilket det var! Så är det allt annat än lätt nu. Jag får på riktigt träningsvärk av hennes nya jag. Och då tycker jag ändå att jag rider ganska mycket och har ridit ganska mycket. Men icke. Jag är alldeles för otränad för min nya häst.

Men som sagt jag och hästarna har verkligen haft en håll käften påsk rent träningsmässigt. Super nöjd med dom och dom känns så fina!

Jag har fått bra hemläxor av alla som jag tänker på varje dag och jag börjar sakta men säkert känna mig redo för säsongen även om jag verkligen nu längtar efter terrängen!

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

Svårslaget.

Den som klagar på sol, mjuka grusvägar och galoppjobb ute ska ha någon form av straff det är en sak som är säker. Att den sen är lite väl mjuk i marken när det kommer till gräsytor är ju på ett sätt tråkigt för det betyder att det är väldigt svårt att hoppa terräng här uppe, det som är fördelen med lite mjuka gräsmattor är att vi har hela golfbanan för oss själva. Och det är allt annat än tråkigt.

Så alla hästarna har fått komma ut och gå backintervaller i vår galoppbacke vilket uppskattades av alla skulle jag säga. Och tro det eller ej men den som bockade mest var faktiskt Gullis … Men som alla vet – Lycklig häst! Lycklig ryttare!

Alla fick gå varsitt mer eller mindre copy paste pass där alla fick gå 8 vändor upp för backen och alla hästarna kändes väldigt fräscha och fina. Dom kändes ett uns lika i sitt flås också alla stod på bra till vända 6 och sedan hade udden gått ur lite till vända 7 och 8.

Gullis var faktiskt den som nog låg på mest dom första vändorna, Liten var ju super pigg såklart, hon blir ju lite som en motorcykel och slickar så väl marken som kurvorna när hon tar sig fram. Cindy var faktiskt inte så mycket Doris som hon kan vara när vi kommer ut i skogen så hon höll god fart redan från vända två i backen. Vända ett är ju alltid lite av en flaxig färd upp för berget.

Men som sagt riktigt bra pass för hästarna och planen är absolut att dom snart ska få komma dit igen och gå ännu ett pass i backen. Tycker den är väldigt bra att träna i och förra säsongen kändes hästarna väldigt starka och redo så jag hoppas helt klart att backen ska göra sitt även i år. Jag har ju dessutom hittat en till backe men som dock kräver en något längre utflykt men planen är 100% att hästarna ska få åka ut på ett litet äventyr och även träna i den backen några gånger emellanåt.

Så härligt med ännu lite mer vårkänslor, sol och värme. Glada, pigga hästar och roliga ridpass. Dock verkar vädret se ut att vända lite? Men jag hoppas att det ångrar sig och behåller våren!

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

Bra träningsvecka.

Tyvärr hör man ju från allt för många att dom tappar motivationen nu när de inte vet vad de ska träna inför. Bli bättre tänker jag, men jag kan ju ha fel? Och jag såg även en annons här om dagen från en hästbutik med uspen – Inga tävlingar just nu! Passa på att ladda för dagen och lägg pengarna på utrustningen nu när du sparar in lite pengar på tävlingskostnader och resor

Då blir jag ändå väldigt mörkrädd! Det är ju det största skämtet jag sett! Om det är något dom där pengarna ska gå till så är det väl träning?! Ändå roligt att man benämner det som sparar pengar, dom har helt missat att från den dagen man köpte häst började man sakta gå på stigen mot konkursen. Och man behöver framförallt inte en kavaj och ridbyxor med deras logga på för 6000 spänn. 6000 är för övrigt relativt många tävlingar för en glad amatör som dom flesta av oss är. För att inte tala om träningar det är väl en sisådär allt mellan 8-20 st lite beroende på vad dom kostar såklart men oavsett så kommer man rätt långt på det!

Så för mig blev det inte en kavaj utan jag har istället blivit drillad av både Pelle och Stefan i veckan vilket har varit jätte kul! Och hästarna har varit väldigt fina!

Liten började veckan med att vara så hot att jag fick börja ned att ta mig av när jag red fram inför Pelle för att både överleva och sadla om efter att Liten krupit ur så väl sitt eget skinn och utrustningen… men efter lite korrigeringar av sadling och dyl så slutade hon att vilja skjuta rygg och levererade istället en magisk träning. Hon har ju börjat hitta sin second trott nu såhär vid 11 års ålder så det är jätte kul!

Cindy var även hon en stjärna och kämpade på som tusan. Vi jobbade mycket galopp och började till och med om än väldigt smått och med lite god vilja och fantasi att komma ner mot väldigt stora arbetspiruetter. Alltså vi pratar verkligen inte Grand prix nu utan vi pratar om att jobba på hennes bärighet och få henne lite mer i uppförsbacke och att sitta lite mer. Som Pelle sa – hon har ju lite korta framben och det kommer hon ju alltid att ha.

Så nu ligger jobbet på att få frambenen lite längre med hjälp av att vinkla bakbenen lite mer. Men hon kämpade verkligen på i måndags så det var jätte kul! Känns absolut som hon kommit upp ett snäpp i formen och orkar bära ännu lite mer vilket ska bli kul att se vad domarna tycker denna säsong om henne. Förra säsongen var ju ett uns av overklig med över 70% i nästan varje start så vi har ju helt klart ett svårt record att slå!

I onsdags var det sen dags för båda brudarna igen och denna gång för Stefan. Han frågade – har hon tjuvtränat? Det tar jag helt klart som en komplimang! Även om jag absolut även denna saker hade massor att träna på så var båda hästarna väldigt mycket bättre än sist så det var jätte kul!

Vi jobbar fortfarande på att hålla stor rund galopp och komma ut ur svängarna. Fick jobba en del på vägarna och just nyttja att i vissa fall inte komma för djupt i svängarna utan komma lite mer på innerbåge in i linjerna för att få med galoppen lite mer. Och öva mycket på att svänga för ytter tygel och visa vägen för inner.

Liten blir fortfarande lite studsig och jag blir för hård i min ytterhand så där har vi båda att jobba på. Hon lite på acceptansen av min hand och jag lite på finmotoriken att kunna rida med en stadig ytterhand utan att bli hård eller stum.

Jobbet på att sitta mer still i sadeln fortsätter det med, jag vill så väldigt gärna fortfarande lyfta hästarna lite över hinderna och hjälpa dom. Jag har lixom två hästar som hoppar ganska väl – dom behöver ingen hjälp! Mem det är lite svårt för hjärnan att vänja sig in med. Det blir ju snarare att jag stör dom och att dom med lite otur kan tucha en bakbom om jag sitter där uppe och fågeldansar. Svårt också ibland i alla fall för min hjärna att vara mjuk i handen när man lägger allt fokus på att den ska vara still så blir det ibland att jag då blir för stum i handen för då glömmer jag att vara följsam. Det kanske bara är min hjärna som har det problemet att man just fokuserar så hårt på något att man glömmer något annat? Men det är i alla fall det jag som ryttare jobbar väldigt mycket med just nu.

Men det var verkligen en super kul träning och hästarna känns verkligen så himla fina just nu! Även Gullis känns jätte fin även om han inte fått glänsa så mycket i det här inlägget men han gick också för Pelle i måndags fast med Anndao på ryggen och han fick beröm. Jag trimmade på kandar i går och jag får verkligen bara bättre och bättre känsla på det. Ni som följt oss länge vet ju att det inte varit hans favorit att gå på kandar, eller känslan har i alla fall inte varit lysande fram till. Men nu är han väldigt fin och känns väldigt mycket mer bärig så det är jätte kul!

Så jag och hästarna kämpar helt enkelt på och jag tycker ändå att vi alla fyra tar oss sakta men säkert framåt och blir ett uns bättre hela tiden så det är jätte kul! Hur många gånger kan man skriva jätte kul i ett inlägg? Men tänk vad tråkigt det hade varit om man inte hade tyckt att det här var jätte kul!

Det vi längtar efter nu är dock verkligen att få komma ut på terrängbanorna igen. Det spritter verkligen i hela kroppen och jag i alla fall känner mig sjukt taggad. Synd bara att alla marker här upp är lite för blöta fortfarande men något att glädja sig åt under tiden är att vi nu harvat ridbanan och den är ridbar för våren 😍 samt att jag hela veckan bara haft tröja och väst på mig i stallet! Det om något är väl två väldigt säkra vårtecken!

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

Det är skillnad på avspänd och loj.

Att rida avspänt men med en positiv anspänning är verkligen inte helt enkelt. Att rida en häst antingen anspänd eller loj är väldigt mycket lättare. Det är något som jag fick jobba på på förra veckans Stefan-träning.

Markjobbet som jag skrev om att jag framförallt var lite dålig på framridning var helt klart ett uns bättre denna gång och Stefan var nöjd med hur Cindy jobbade med bommarna i trav. Men sen när vi gick över och började hoppa fram så blev det lite ett uns av att jag galopperade på henne, träffade galoppbommen helt okej och hon kom absolut upp i luften men allt blev då istället lite lojt.

Cindy är ju en känslig häst och det är lätt när man vill få ut galoppen att man även får en negativ anspänning på köpet och hon istället för att galoppera stort framför mig blir lite stressad. Nu försökte jag lite att inte over do it men då blev det istället att jag tappade lite power i galoppen och avstampet från backen.

Väldigt svår kombo det där att just ha hästarna i en bra power med starkt avstamp utan att det kommer från en spänning och att man själv känner lite det som Lasse brukar påminna en om – upp i galopp. Och att man just killar med skänkeln och får hästarna upp i galopp och runda framför sig. Och inte lite mer åt bensax i hopp om en några galopp där hästarna springer för sitt liv. Eller den varianten när man sitter i lite lätt spagat och hoppas på att det ska bli bra.

Man kan alla fall konstatera att den som säger att ridning är lätt ljuger.

Efter framhoppning ägnade vi oss sedan lite mer åt ren banhoppning denna träning med fokus på att komma genom svängarna och nå fram på distanserna. Det är ju lite av mitt svåraste just nu och det blir ibland ett uns vilt då jag gärna rider lite väl noga genom svängen istället för att ta med mig galoppen och sedan låta hindret komma till mig. När jag blir för noga i svängen plockar jag bort lite väl mycket galopp och då har jag inte jätte många val när jag väl kommer fram till hindret och kommer jag då på ett halvt in vilket är lite av min nya specialité så får man ju rida livet ur både sig och hästen sen för att räcka fram. Inte helt optimalt om en säger. Det är ju inget nytt under solen att det är bättre att hinderna kommer till en istället för att man jagar efter dom.

Men både jag och Stefan tycker absolut att det är bättre och jag tycker verkligen att Cindy känns fin. Det är att vissa detaljer inte är helt på plats än och att jag har hamnat lite i min klassiska ridning att jag vill vara väldigt perfekt och komma väldigt perfekt till hinderna och jag väljer då att rida lite långsamt och kort för att hinna med i stället för att just snurra igång hästarna lite, ha dom runda framför mig och låta hinderna komma till mig.

Bjuder på vår träning i det digitala formatet så får ni ändå se träningen och vad vi gjorde.

Igår passade jag och Madde sen på att träna på banan igen och denna gång red jag Liten och även om Liten och Cindy är två helt olika hästar så är ju jag samma ryttare. Och tro det eller ej men dom blir ofta det man gör dom till så jag har absolut samma problem på båda hästarna även om dom är olika att rida.

Men jag försökte verkligen att tänka på det Stefan har gett mig i läxa att få henne att bli rund framför mig och komma upp och runt i galoppen när jag trycker på och att hon kommer genom handen. Så att jag inte bara lättar ur för att komma fram och då får henne platt och två delar. Vi övade även en hel del på det på Pelle-träningen i måndags. Just att komma fram för benen inte för att man lättar i handen. Märkligt det där i hur människan i naturen är en lat person och att man så lätt hamnar i att välja vägen att lätta lite istället för att känna med skänkeln.

Tycker absolut att jag i många fall igår ändå kom till läget att när hon blev lite kort och trutig att jag ändå faktiskt vågade hålla kvar och rida med benen så att lättnaden kom för att hon gick fram till min hand och inte för att jag släppte när hon trutade.

Någon gång absolut blev jag lite av och på och plockade lite väl mycket genom sväng men sen måste jag faktiskt säga att jag tycker att jag red bra, kom fram genom svängarna och vågade galoppera fram till hindren och inte måtta baklänges in på dom. Och hör och häpna – då var det inte långt att komma fram på distanserna.

Ändå riktigt nöjd med min sista runda även om det blev en lite snöplig volt innan sista linjen då tygeln helt plötsligt fastnade i stigbygeln. Väldigt obehagligt! Men nyttigt för mig att bli lite störd och sedan bara kunna komma in igen som om inget har hänt och rida precis som innan och lösa det lätt.

Tycker som sagt att Liten var väldigt fin och det ska bli riktigt kul att träna henne för Stefan ikväll och se om jag kan hålla i en bra ridning och om han ser i alla fall ett uns av skillnad åt ett positivt håll.

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

Smalt.

Vi passade på att inleda veckan med att ta in tårtbitarna i ridhuset och även bygga fram en liten spets, en coffin och två smalhinder till för att låta brudarna hoppa lite inomhusterräng. Ingen av dom har ju hoppat terräng sen Gärds i höstas så formen har ju absolut varit lite oklar och det är den väl på ett sätt fortfarande såklart då vi inte hoppat något alls ute än men övningen i ridhuset gjorde båda två med lätthet och dom kändes väldigt självklara på sin uppgift och inte en tvekan på att vingla åt sidan på de smala hinderna.

Liten var laddad till tusen och väldigt sugen på att spränga ljudvallen så hon fick öva ett uns mer än Cindy om man säger. Och då inte för att hon inte prickade hinderna utan för att hon skulle pricka dom liiiiiite lugnare.

Men det var verkligen kul att känna att hästarna var så följsamma och verkligen visste var dom skulle. Hade byggt en S-linje med 6 + 4 språng och sedan hade jag två raka linjer på 4 och 3 språng och sist men inser minst 1+1 i coffin.

Väldigt roligt som sagt och hästarna känns laddad till tusen. Så det blir till att sätta upp skärmarna någon dag igen och öva lite till och vem vet, kanske jag lyckas flirta med Robban så vi kan bygga något mer roligt att hoppa på innan säsongen är här.

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

Uteritter.

Även om man på ett sätt vill sätta det mesta på paus så är det inget som pausas utan allt bara rullar på ”som om inget har hänt”. Sorgen sköljer över mig ibland och tårarna går inte att hålla borta men jag har haft två ändå mysiga dagar i stallet som bjudit på ett uns mildare väder så att alla hästarna har fått komma ut och tränas i skogen och på galoppbanan, vilket dom har varit väldigt glada i.

I lördags fick Cindy komma ut och galoppera lite längre och gå en lugnare lång intervall till Hansta och tillbaka. Hon passade på att räkna alla stenar och reflexpinnar längs hela vägen både dit och hem. Jag kan sammanfatta det som många …. hon hade accepterat dom lite mer på vägen hemåt än vägen ditåt så det var ju ändå skönt.

Passade även på att hoppa en liten stock också. Första terrängen sen Gärds. Jag har en känsla av att jag var lyckligare än Cindy just över denna kanske inte allt för inspirerande stock…

Gullis fick ett pass på galoppbanan på kvällen och göra ett galoppjobb han också. Och jag konstaterade både hur fräsch och stark han kändes och även hur härligt det är att rida efter 18 på kväll och att det fortfarande är ljust ut. Det om något är vårkänslor och lycka. Liten fick en vilodag men hon hade haft lyxen att gå ett varv med Anndao runt golfbanan i fredags medan de andra vilade så på så sätt gick det på ett ut.

Söndagen sen gick alla hästarna komma ut och gå ett varv runt golfbanan tillsammans med Anndaos hjälp, så jag tog brudarna och hon Gullis. Liten gick tillsammans med Sarah och Nixon och passade nog på att visa hela sitt register ovan mark. Men som vi alla vet – glada hästar är lyckliga hästar. Lyckliga hästar bockar …

Cindy och Gullis kom ut på kvällen sen och ännu en gång konstaterade jag ljuset efter 18 och insåg att man snart kommer kunna rida runt golfbanan även på vardagar efter jobbet och inte bara på helgen längre. Så himla härligt.

Hästarna verkade som sagt uppskatta att få komma ut och galoppera av sig och nu blir det en del galoppjobb innan tävlingarna drar igång och när ljuset är med oss tillsammans med plusgraderna.

Och det där med tävlingarna. Vi är anmälda till en tävling nu men med allt som händer just nu så känns allt högst oklart men vi jobbar på mot att vara starka och redo när det väl blir av. Världsläget är svårt att påverka oavsett vad man vill eller ej. Utan man får helt enkelt bara vara noga i allt man gör hemma i allt från träningen till att verkligen tempa sina hästar, det tvätta sin utrustning och sina kläder, hålla koll och välja sina utflykter. Smitta har vi tyvärr alltid haft och kommer alltid att ha. Så här noga bör vi vara alltid för att värna om våra hästar. Olyckor händer men vi kan alltid försöka göra så mycket som möjligt för att undvika dom.

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar