Ryggont.

Smärta är väl ett bra ord att sammanfatta mitt läge just nu. I tisdags på kliniken började jag få ont i rygg och jag frågade om jag inte kunde få en kortisonshot i ryggen. Fick jag ju såklart inte men man kan känna nu såhär 2 dagar senare att det nog hade varit skönt ….

För fy fan va ont jag har just nu. Tur det finns lite starkare smärtstillande och bra vänner!

Gullis har ju tagit det lugnt sen han fick sin lilla ”behandling” och det verkar som att han tycker att det var väldigt skönt att låsa upp lite spänningar.

Cissi och Philippa red på Elmer och Liten igår. Cissi var duktig! Och Philippa red Liten jätte bra ❤️ jag fick nöja mig med att sitta på en pall.

Cindy skrittade igår med Gullis för att idag jogga igång igen i pessoaselen. Det är typ det jag klarar av … men hon var fin och gjorde fina fattningar så det var kul och bra jobb 🙂

Resten av gänget fick skritta imorse så hoppas vi att min rygg snart är återställd igen. För det här är hemskt.

Annonser
Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

Vardag.

Det känns mer och mer som att hösten verkligen är här. Det tränas på. Det vet checkas. Det avmaskas. Täcken är leriga. Jackor, handskar och mössor är på. Man rider med täcken både inne och ut. Ja där är jag kanske lite sjåpig absolut!

Har ridit väldigt mycket bommar på Liten i alla dess former, trav och galopp, långa och korta språng. Här nedan en övning från i fredags där jag övade lite på min pricksäkerhet och mina växlar i galoppen. Himla nyttigt och sjukt svårt.

Två bommar med 15,5 m emellan och sedan en bom bakom/innan på 3 m så studs ut/in och sedan kunna reglera galoppen däremellan. SVÅRT. Men efter att ha sett delar ur 4 års hoppningen på Flyinge insåg jag än mer hur viktigt det är att ha koll på sina växlar och galoppsprång. Det bland annat Arnold gjorde lekande lätt, det vill säga sista linjen såg så himla svårt ut för de allra flesta. Inte en slump att han hoppade 10-10 i finalen sen.

Gammelsmurfen har både busat i skogen tillsammans med Freddie och Manne som han har trimmat i ridhuset. Han känns väldigt pigg och glad. Och trots sin ringa ålder hittar han ju alltid på hyss. I måndags var han bland annat rädd för ridhus dörren varje varv i 40 min. Ändå rimligt …

Gullis har fått åka in på koll hos Flemming och Carro nu när säsongen är slut för att göra en liten check. Blev böjprov högt och lågt vilket inte var några konstigheter så det var väldigt skönt.

Sedan gick Carro igenom honom kroppsligt och muskulärt. Han är fint musklad men det var helt klart bra att knäcka igenom honom, det behövdes verkligen. Musklerna fick sen lite el på sig, TNS/TENS alltså, Transkutan elektrisk nervstimulering.

Så nu blir det lugnare jobb och mycket skritt ca 1,5 vecka innan vi tränar på igen och så går Carro igenom honom vid jul igen och sedan en gång till innan säsongen drar igång igen till våren. Känns som ett helt lysande upplägg. Och så kommer han att gå gå lite vatten och vibra hemma vilket nog kommer passa honom helt perfekt.

I övrigt myser hästarna varje dag och kommer in leriga dag ut och dag in. Dom känns fina i ridningen och är blanka i pälsen om än något långhåriga. Så ja allt är precis som det ska helt enkelt. Har rensat sadelkammaren en gång men borde göra det alldeles strax igen, sen byta ut lite av garderoberna till hästarna. Plocka undan lite tunnare täcken och ta fram lite tjockare.

Borde även ta tag i sånt annats klassiskt ”fixa i ordning när tävlingarna är slut” grejer som att olja in allt läder och putsa av. Har börjar tvätta upp alla boots och sånt vardagsgöra. Och sen är det där där med klippningen, skjuter det där problemet framför mig hela tiden. Jag har fortfarande inte tagit tag i att ge min maskin kärlek…. Bra där och nu står vi här igen med snart en vinter och långhåriga hästar…. Jaja jag skjuter det framför mg ett tag till helt enkelt.

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

När ingen annan tävlar.

Då var debuten som hopphäst avklarad. Även om den fick en lite snöplig början. Jag var mer än stensäker på att tävlingen var på lördagen, det står i kalendern, det var preppat med jobb och groom i helgen. Ja allt var lixom fixat. Så döm om min förvåning när jag, Cindy och Uffe kommer fram till Nynäshamn och det inte är en kotte där … Tävlingen var ju inte alls på lördagen, den var ju på söndagen …. Bara att göra som GPS:en hade sagt – Gör en laglig u-sväng och vända hemåt.

Cindy fick ju iallafall en bra trailerträning med två timmars åktur… Och döm om hennes förvåning när hon efter två timmar kliver av likt en stridstupp och inser att hon är hemma …

Så på söndagen gjorde vi om proceduren och då var det ju både skyltat från motorvägen och andra medtävlande på plats ….

Lilla gullet stod som ett ljus hela resan och helt ljudlöst har hon lyckats klä av sig grimman … Börjar känna att hon kanske inte behöver ta efter alla Litens trix… Det här är tredje grimman på två tävlingar som hon tar av sig. Alla grimmor är dock hela så måste säga att jag är imponerad av henne Houdini-skills.

Hon har verkligen skött sig så bra denna helg även om hon tyckte att det var lite läskigt inne på banan första rundan och gärna ville krypa lite väl mycket intill ibland istället för att kliva. Men en felfri om än något långsam runda blev det i första klassen som var 90 cm.

Trots en lite väl spännande framhoppning till andra klassen med många sprarkar, ryck och slag från andra ryttare på sina unghästar, vad nu det spelar för roll. Hästar kanske man bara ska säga … Och Cindy blev unset skärrad så gick hon in på banan och var mycket mer avpänd denna gång.

Är verkligen nöjd med denna rundan och hon hoppade ut mycket bättre och tog för sig mycket bättre och i från att ha nästan långsammaste tiden i 90-klassen till att vara snabbast i 95-klassen. Inte för att tiden i sig spelar roll men det säger en del om framåtbjudningen och avspändheten.

img_3091

Tyvärr fick hon med sig en bom som jag verkligen inte tycker att hon förtjänade. Kanske är jag bara lycklig över att hon känns så fin och att hon har utvecklats så mycket och för att just hon är min häst men jag tycker verkligen att hon gjorde en jätte fin runda.

Super kul att vara ute på tävling med henne och fortfarande lite overkligt på något sätt men hon ger fantastisk känsla och när hon spänner av är det verkligen lätt att pricka hinder med henne och hon hoppar så fint. Samtidigt som jag nu längtar efter en vinter fylld med träning och utveckling och självklart vila! Så vill jag samtligt hitta en ny tävling att ta mig an. Dock är hon ju fortfarande rädd på framhopningar, förstår henne alla dagar i veckan! Än mer efter gårdagen! Så man måste välja sina tävlingar med omsorg. Ur den synvinkeln var Nynäshamn jätte bra med framhoppning i ett 20*60 ridhus med ca 6 ekipage bara inne samtidigt. Så trots att hon blev lite spänd så fanns det ställen att hålla sig undan på.

img_3090

Stor guldstjärna till henne helt klart under denna helg, lastat ganska bra, sista gången igår bara rakt in, stått som ett ljus när vi har åkt, inte försökt tappa mig en enda gång, inte dött när tåget dundrade förbi utanför och sedan bjudit på två fina rundor.

Det är bara hon på ryggen som ska lära sig att skriva in rätt dag i almanackan framöver och kanske faktiskt också läsa vilken dag det står i equipe … Och ja TDB också för den delen för det står ju 7:e överallt utom just i min kalender. Man vet iallafall att man har lite mycket i huvudet men förhoppningsvis är detta första och sista gången det händer.

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

Allsvenskan.

Då är andra omgången av allsvenskan avklarad. Även denna gång var det jag, Anndao och Fia i laget. Omgången reds i Trosa på deras nya utebana och programmet som vi skulle klara av även denna gång var LC:1.

Anndao fick rida Elmer denna gång och gjorde det så bra! I förklassen som även den var en LC:1 red dom ihop 67,037% och kom där med 2:a! Heja heja! Och efter det gick dom in som första ryttare i laget och levererade en snudd på lika fin ritt till, kanske något mattare men ändå fina procent med 66,11% och en 7:e plats! Så stolt över dom! Anndao har verkligen blivit så duktig och man kan inte ens jämföra hennes ritter från tidigare!

Liten var sist ut i laget och målet var enbart att hon skulle sköta sig och inte bjuda på stora extrapaketet. Och det gjorde hon absolut, jag däremot red klantigt och medvetet släppte jag inte ut hela tygeln i skritten. Det straffades kan man säga och jag fick se mig som god två i klassen med 67,963%, samma som 1:a i klassen med 0,5p sämre allmänt intryck. VÄLDIGT klantigt av mig! Gör om! GÖR RÄTT!

Jag red sedan även LB:1 efter för att hon skulle få två klasser i kroppen, men med en klass och en prisutdelning i kroppen så trodde ju Liten av vid uppsittning tre väntar terrängen… Så näsan kom in lite väl mycket ibland och vi bytte även galopp i båda varven, snyggt kan tyckas men det genererar 4:or i protokollet…

Så poängen blev allt annat än skyhög, snarare bottenlåg skulle man kunna säga … 60,714% och en 9:e plats av 15 startande. Vet inte om jag tycker att hon var så dålig som 60% känns ju helt klart som ett rätt hårt slag i magen när man knapp är godkänd i den lägsta klassen som finns. Men då får man ju helt enkelt bara träna mer och stärka henne så fronten kommer upp och näsan fram.

Men som ni kan se är vi båda ändå nöjda med att komma hem med ett pris iallafall i en klass även om vi lovar att bli bättre!

Tyvärr kom laget sist denna omgång efter en hjälteinsats av Fia, Kalle checkade ut helt och ville inte alls vara på dressyrtävling men Fia lotsade ändå runt honom på 57,963% trots att han innan start lämnade banan, sköt rygg ett helt var på stora mittvolten i programmet… och diverse annat. Stor eloge att ta sig runt programmet! Och eftersom vi bara är 3 i laget kunde vi tyvärr inte räkna bort Fia denna gång eller vad man ska säga men också tack vare att Fia inte gav upp så blev ju inte laget uteslutet. Så inför finalen ligger vi 2:a nu. Och tack till Trosa för att ge Fia ett uns mer tid inne på banan innan start, när det är div 4 tycker jag verkligen att det är så här en tävling ska gå till. Många är gröna, är det inte ryttarna så är det hästarna, utom kanske jag, Liten och Elmer då 😉

Så tack Trosa för en härlig dag i solen på er nya fina utebana! Tråkigt att tävlingsdagen slutade med att någon okänd (för mig) med tävlande stod och gormade över hela parkeringen på sin groom och sitt resultat och allt mellan himmel och jord. Så tråkigt bara med dålig sportsmanship. Klart man får vara besviken på sin poäng eller sitt upplägg men då får man faktiskt åka hem och träna och inte stå och gorma över en hel parkering helt hysteriskt.

Jag tycker inte att mina 60% var bra heller, man jag skrek inte på någon utan konstaterar bara att ja livet är hårt, jag är inte bättre än det här och jag har en lång vinter på mig att öva!

Var snälla mot era hästar och era team hur ska de annars kunna leverera för er?

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

Vardagstrim

Så ovan med kylan. Jackor och täcken. Mössor och vantar. Så oförberedd och saknar redan sommaren. Och mörkret ska vi inte tala om. Och det värsta av allt, hösten har precis börjat och vintern är inte ens i närheten.

Tråkigast av allt är väl att man knappt hinner ut längre på vardagarna, i onsdags hann vi ut runt berget och en sväng på galoppbanan innan vi gick in för att jogga lite på grabbarna.

Dom andra dagarna har jag varit så sen så det har inte ens varit någon idé att ge sig ut i kolmörkret. Och på helgen när man vill ge sig ut på tur så har golfarna inte riktigt gett upp än tyvärr. Så då måste man slåss lite med dom. Men man kan ju hoppas på att dom snart tycker att det är alldeles för kallt för att ge sig ut.

Denna vecka känns som att den har sprungit förbi vet inte alls vart tiden har tagit vägen, i teorin borde jag har mer tid över till ridning men i verkligheten är jag lyckligt lottad över att både Anndao och Cissi har hängt lite i stallet. Jag har ridit Cindy och Gullis medan dom har ridit Liten och Gamlis. Så väldigt skönt att vi kan dela upp oss lite. Hästarna har även fått skritta såklart, vilket dom gör minst en dag i veckan och då skrittas dom en timme.

Att låta hästarna skritta mycket håller dom verkligen både i en bra grundkondition som mjuka och varma i kroppen och muskler så det försöker jag vara noga med att dom gör på sina vilodagar.

Cindy är helgens tävlingshäst så hon laddar upp för det. Det är hennes livs första hopptävling som står på schemat. 90 och 95 cm hos Nynäshamn. Och troligtvis sista utomhus tävlingen för i år. Tråkigt men sant. Går ju inte att komma i från att det är härligare att tävla ute än inne, så länge det inte är regn eller storm vill säga 😉

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

Sol i sinne. Brun inne.

Så skönt nu när det är regn och rusk ut att kunna skämma bort hästarna lite extra. Så efter två dagar med en timmes skritt fick Gullis sola och vibra efter helgens start.

Känns verkligen bra att kunna låta honom vibra nu lite efter en lite hårdare start med lite tungt och lerigt underlag. Och han om någon älskar ju när det är varmt så att få lite sol på ryggen klagar han inte över!

Några som inte fick lika lyxigt var Liten och Elmer som fick komma ut på tur i regnet, men dom klagade verkligen inte och Elmer var sitt piggaste så han provade på en rivstart och sa försten upp. Han kom först upp.

Gullis fick även bli så bortskämd att han fick vibra och sola även igår innan vi sparkar igång lite lätt igen, blev även en promenad på asfalten på morgonen. Att ha allt detta på hemmaplan är verkligen få förunnat och fortfarande lite som en dröm.

Livsnjutaren ❤ 

Brudarna har varit mer än pigga efter starten och mest liknat popcorn på maskin, så dom har kommit igång och börjat jogga igen och känns fina och fräscha. För Liten väntar tävling redan i helgen. Dags att gå i skolan… Hon får gå med och gå i laget i dressyr. Vi får väl se vad mina lagkamrater tycker om det haha. Hon får gå två klasser och jag hoppas kunna hitta lite lugn. Men ni förstår ju själva vilken besvikelse det kommer att vara när hon ska ut gång nr två och tror att det är banhoppning och det är ännu ett dressyrstaket som väntar…

Cindy ska få komma ut på en hopptävling nästa helg, spännande! Valde Nynäshamn då det på pappret kändes som bra förutsättningar. Framridning 20*40, framhoppning 20*60 och tävling ute. Med lite tur blir det då inte så många på varje plats. För det är ju det som är det svåraste just nu att umgås med andra hästar.

Liten och Gullis ska sen gå varsin klass på Unnihoppet i Södertälje vilket ska bli kul. Var länge sen jag tävlade på SRK och dom brukar ju ha fina tävlingar så det ska bli roligt. Dock är deras framhoppning alldeles för stökig så Cindy får stå över, tror dessutom inte att dom hade någon 100-klass så det löste sig ju av sig själv om inte annat.

Ikväll kommer Pelle förbi och trimmar oss inför morgondagens start, så kul! Vi är ju dessutom ett lite gäng hemifrån som både tränar idag tillsammans och sen tävlar imorgon tillsammans så det blir en mysig start på helgen 🙂

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

Vilket avslut!

Lite mycket vind ibland. Lite vilda hästar ibland. Men ack så nöjd jag är med avslutningen trots bristen på pris med hem.

I helgen som var var vi ju nämligen i Botkyrka med nästan hela entouraget för att rida årets sista fälttävlan.

Liten var först ut och hon hade fått gå ner och gå en 90-klass efter en säsong där hon hellre velat vara en hopphäst än en fälttävlanshäst om man säger. Så nu backade vi bandet ännu mer och gör det ännu lättare för att se om hon vill vara fälttävlanshäst eller ej.

Hon började med en dressyr som mer bestod av missar än av vad som faktiskt ingick i programmet…. Så ja nej, poängen får man bara vara glad över. Trodde jag skulle få 32% men fick i alla fall 57,75%  så det får man väl se som positivt eller vad jag ska säga. Det var ju i alla fall 25,75% mer än vad jag trodde att jag skulle få för den uppvisningen….

Hoppningen gör hon ju lekande lätt och ska ju göra baklänges och i sömnen så det var ju inga konstigheter. Hon var ju fortfarande lite het så jag red lite väl orytmiskt om jag får önska något mer av min egen ridning.

Det skönaste med hennes tävling den här helgen var att hon äntligen gjorde en terräng lekande lätt igen. Hon låg på rätt mycket och jag valde att rida utan klocka den här gången, det enda jag ville fokusera på var att ge henne en fin runda. Trodde jag hade ridit lite väl fort så slog av på tempot sista biten ute på Stockhaus åker, vilket gav mig 2,8 tidsfel för jag red för långsamt… Lite onödig missbedömning såklart men vad spelar det för roll? Uppdraget denna helg – Rida en bra terräng. Resultatet denna helg – Red en bra terräng. Mission complete.

Nästa på tur var Cindy dom nu skulle få debutera 90-klass. Tänkte att efter hennes fina prestation på Muskö där dressyren och hoppningen visade sig vara lika svår som i en H90 fick vi lite blodad tand och körde på.

Jag är fortfarande lite i chock över hur bra hon sköter sig och hur fantastiskt duktig hon är ute på tävling! Hon gjorde en jätte duktig dressyr, jag red som förra gång lätt genom hela programmet, i hoppsadel och med brösta och även utsläppt man denna gång. Inte för att jag inte orkar eller kan knoppa men insåg under Muskös tävlingar hur ofta jag tar mantag och hur svårt det är med knoppar…. Så jag körde safety first helt enkelt. Även om Beata gav mig minuspoäng när jag kom in på hoppningen.

Domaren tyckte att jag skulle rida henne mer fram till handen, jag är fortfarande lite försiktig med det. Eller asså försiktig med att sparka på, man vet ju inte alltid ännu vart själva trycket tar vägen.

Vi fick 59,5%, klart man alltid vill ha mer eller vad man säger men allt blir ju lite lidande när man kör på jockeyläder och skrajsnöre. Vilket jag förstår är svårt att sätta högre än 6 på ryttaren bland annat. Men snart kanske jag vågar mig på dressyrsadel även på bortaplan även om jag nog behåller bröstan ett tag till 😉

Till hoppningen sen var hon rejält laddad och det kändes lite som att hon har börjat fatta vad som väntar trots att hon bara varit ute en gång tidigare så hon bjöd på bakutsparkar och bus på framhoppningen.

Förutom att jag red lite klantigt hinder 1 och 2 så gjorde hon hoppningen så bra. Blir kanske lite att jag ibland hamnar i lite väl mycket framåt läge och man skulle vilja vara lite mer kall, men det kommer med mer rutin från både henne och mig. Och jämför man hoppningen nu mot Muskö så är det ju som natt och dag! Så imponerad av henne!

För att inte tala om terrängen, var såklart nervös då det här är det ”största” hon har gjort och som jag skrivit innan så kände jag att jag kanske hade tränat lite väl lite terräng. Botkyrkas 90-klass är ju dessutom inte jätte förlåtande i början. Den är absolut inte osjyst men man måste helt klart rida i från start.

Men ja vad ska jag säga? Hon löste verkligen allt så himla bra, jag kan bara le när jag tänker på hennes runda! Hon hoppar ju fortfarande väldigt stort ibland men hon kändes så modig och så klar med sin uppgift. Hon kunde inte få ett bättre avslut inför vinterträningen. Vi fick med oss 9,2 straff för tiden men det är ju en världslig sak i sammanhanget.

Sist ut på lördagen i alla fall var Gullis och han känns starkare för varje start han gör. Tycker att han gjorde en fin dressyr som belönades med 67,73% och nu äntligen red jag lite bättre skänkelvikningar igen. 7,5 på första och 7 på andra. bättre än min typ 5 som jag hade sist…. Så även jag rider lite bättre igen!

Var lite nervös till hoppningen då det regnat satan under fredagskvällen och som vi alla vet tål inte Vallen allt för mycket vatten och mycket riktigt var den lite sank längs långsidan mot skogen.

Försökte ändå att tänka bort det och rida med en bra galopp hela vägen runt. Jag själv frös på två ställen och därmed fick jag två bommar. I övrigt tycker jag att han gjorde en jätte fin hoppning! Och jag fick väldigt mycket beröm från väldigt många olika håll över att han verkligen hoppade bra. Super kul att höra och jag kan bara hålla med. Jag har verkligen försökt att bli bättre tillsammans med honom i hoppningen och sakta men säkert tycker jag att vi hittar ett bra flow. Jag är jätte nöjd med bettlösningen vi har hittat på honom och att jag nu möter med tillräckligt mycket ben i dom flesta av fallen.

Andra hade kanske inte varit nöjda med 8 straff men just nu är jag väldigt nöjd med det och jag ser fram emot att fortsätta jobba på i vinter.

Alltså dom här två! Best Friends Forever! ❤ 

Var lite nervös inför söndagens terräng även om den gick av stapeln ”hemma”, så kände jag att jag i alla fall kanske inte visste vart jag hade min egen form. Även om jag tycker att jag red bra i både Enköping och på Ryttis så är det ju såklart lite svårare när vi kommer upp i 1* igen även om det alltid har känts plättlätt förut.

Men vad ska jag säga, han gör mig aldrig besviken när det kommer till terrängen! Han löste alla frågor hur enkelt som helst och han kändes jätte fin. Kunde inte ridit honom snabbare för dagen vilket gav oss 4,4 straff för tiden, vilket ”kostade” oss en placering. Man kunde ju såklart ha haft ett riv mindre i hoppningen också. Men just nu var vi inte bättre än så här eller vad jag ska säga. Hade ju känts fantastiskt att få avsluta med pris det går inte att ta i från den känslan men oavsett så är jag otroligt nöjd med min häst och jag tycker att han har gjort en jätte fin tävling. Och det känns fantastiskt skönt att efter 1,5 år av strul med hans hovar få avsluta och det äntligen känns lätt igen.

Jag hoppas nu innerligt att han ska få må bra i vinter och att vi kan fortsätta på vår träning och komma ut ännu starkare nästa år. Efter den här tävling känns det såklart som att man är sugen på att åka på Lag SM men jag tror fortfarande att det är så bra att vi avstår och fortsätter på denna insprungna väg vi nu har börjat jobba fram.

Jätte nöjd med alla hästarna i helgen och alla löste dom målen som var uppsatta för varje individ. Även om dom skämt bort mig nu sista tiden med många priser så var det här ändå ett väldigt bra känslomässigt pris att få.

Kan bara konstatera att det är så tråkigt att säsongen är slut och att jag såklart gärna hade ridit fler tävlingar, men nu har vi gjort stora förändringar, hästarna har fått dom absolut bästa träningsmöjligheterna som finns med bra underlag inne och ute och för återhämtning. Så nu ser jag fram emot en vinter i arbetsro. Tänk att vi för andra gången i livet ska få uppleva en vinter med ridhus, man minns så den första när jag flyttade till Loviseholm. Bara Elin och Arnold som saknas för att denna vinter skulle vara komplett! Men tur att jag nu har dom bästa träningskompisarna som finns och att vi kan stöta och blöta allt i massor och hjälpa varandra. Det gör så mycket och ja det syns ju på resultaten också. Om man mår bra så går det bra. Tack hästarna för denna helg ❤

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar