Tråkigt är ändå inte så tråkigt …

Lite sen rapport kanske men bättre sent än aldrig som man brukar säga … Liten avslutade ju dressyråret 2018 med en LB:1 i Katrineholm och finalen av allsvenskan. Hon kändes lite på tårna och bjöd på någon grisfattning på framridningen och så så det fick helt enkelt bli fokus på att hålla henne lugn och utan bus.

Hon höll sig på mattan och jag hade väl en känsla som sa att det var ett godkänt program men inte så mycket mer än så. Hon kändes extremt tråkig och jag tyckte typ att det var slätstruket rakt igenom.

Och man kan helt klart konstatera att hennes sprudliga jag spelar en ett spratt! För här har ni ritten!

Och att säga att det här ser tråkigt ut är kanske inte helt rättvist. Anndao sa att hon såg fin ut och ja jag får väl glatt säga att Anndao nog ändå hade rätt.

Och när jag ser det här och kopplar ihop det med min tråkiga känsla så förstår jag ju nu varför det ibland ballar ur totalt. För som sagt är detta tråkigt och jag läggar på tryck ur det här så förstår jag att det ibland blir som att lägga en mentos i cola.

Så den här vintern blir till att känna om lite grann och få det tråkiga till roligt så att hon blir lite mer lagom tempererad nästa säsong.

Ritten belönades med 66,429% och med det kom vi på en 4:e placering. Alltid lite extra roligt att vara placerad hemma och att dessutom få avsluta säsongen i dressyr med pris.

Tyvärr kom inte laget placerat denna gång men tycker verkligen att vi har haft så roliga omgångar i div 4 i år och att laget dessutom levererade super jämna och fina ritter i finalen får ändå vara grädden på moset, Jag 66%, Fia 65%, Anndao 64% och Tindra 63%

Ska bli roligt nästa år och då får vi gå upp en division eller två och ryktet säger ju att vi håller på att värva Philippa vilket ju vore magiskt kul! Tänk att få åka ut och rida lag med både henne och Anndao, kan det bli bättre? Knappast! Vi står ju tillsammans, hänger tillsammans och tränar tillsammans. Vi får helt enkelt inte nog av varandra. Men det är väl precis just så det ska vara också.

Kom på förresten att jag inte heller visat er ritten från Trosa när Liten kom 2:a i LC, samma poäng som ettan. Ja jag grämer mig fortfarande att jag typ bara inte släppte tygeln i den fria skritten. Inte för att det är en merit att vinna en LC, men för att det är ett klantigt sätt att förlora en LC på.

Annonser
Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

Gult är allt annat än fult!

Tjat, tjat, tjat! Men den här hösten! Åh vad jag gillar milda plusgrader även om det medför lite lera. Men att rida med öppen jacka i gula höstlöv, kan det bli bättre? Vet att kylan kommit lite nu och igår kväll frös jag faktiskt… Men helgen, så mysig! Elmer fick komma ut på en lättare tur och han verkade helt klart uppskatta det och var taggad till tusen.

Tycker att han har varit lite skruttig, eller ja ni vet iallafall inte tillräckligt bra för att springa i ridhuset mer än när han lösgalopperas. Så det har varit lite vila för honom nu ett tag eller vad man ska säga.

Mycket skritt, vibration, löslongering och lösgalopp, så att få komma ut i skogen var mer än lycka. Haha han stod typ och hoppade i spolspiltan när jag sadlade upp honom. Knäppa älskade Gamlis!

Även om han testade min balans en gång när han såg två människor så var det så mysigt att komma ut bland löven, skritta på stigar i skogen och trava på grusvägar. Hoppas verkligen att grusvägarna får hålla sig mjuka ett tag till så att man iallafall på helgerna kan komma ut lite!

Vardagarna är ju bara att glömma, det är ju verkligen som om någon trycker på lampknappen när klockan blir 16 och det är kolsvart ute… Så himla trist. Och vad trött man blir… Man vill ju typ gå och lägga sig kl 17 helt galet.

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

Vårkänslor.

Hästarna är verkligen så galet pigga just nu! Superhärligt såklart! Det känns nästan som om dom tror att det är vår, ridbanan är dessutom helt perfekt! Så man kan ju inte annat än bli lycklig i själen!

Passade på att hoppa både Gullis och Liten ute igår, hej och hå men oj så kul. Båda var riktigt laddade men kändes fina! Gullis la sig på lite mycket kanske och i från att inte täcka distanser så fick jag lite väl kort i 5,50 så han någon gång gick på frambommen lite.

Och visst det är ju inte så att han har bakbenen upp till skyn, långt ifrån men han öppnar ändå upp bra för att vara honom så det är väldigt kul!

Busig och bockig men det kändes ändå relativt enkelt och han fick ett uns höjd i benen vilket var skönt. Mest för mig såklart för det är nog mest jag som är lite ringrostig men alltid skönt att känna att man kan hoppa över 1 meter och det ändå känns lätt. Ett tag har det ju känts hyfsat svårt att hoppa alla hästarna… Mycket beror ju såklart på att jag vill strutta runt istället för att galoppera.

Men som sagt pigg och glad var han och jag fick helt klart hålla i mig lite ibland 😉 Och trots att vår ridbana är gigantisk så kändes det inte som att den räckte till ibland när han tog tag och avgick mot utgången, haha. Som tur var höll vi oss inne på banan 😉

Nästa på tur var Liten och även hon var rejält laddad och for runt lite när jag red fram, när vi väl började hoppa höll hon sig i skinnet ändå även om hon var lite stark och het. Även hon tycker jag känns jätte pigg och fräsch och hennes sista språng är jag så nöjd med!

Hade absolut kunnat ta en vända till med lite högre på henne men kände bara att jag nog skulle ha svårt att toppa just det språnget så då gav ja mig. Så skön känsla att avsluta med tycker jag.

Man kan som alltid önska lite mer av min skänkel men hon hoppade med gos marginal, hoppade av jämt på båda bakbenen och kändes så där super rund och lugn i språnget så ja jag var helt enkelt nöjd där! Jag hoppas ridbanan ska fortsätta vara såhär perfekt lite till så kanske man hinner hoppa ute även nästa helg, det vore ju magiskt. Även om ryktet säger att det ska bli kallt nu …

Väldigt glad i hästarna som sagt och det var en riktigt bra söndag, mamma hjälpte till på bana, jag hittade Gullis sko som han tappade i fredags, alla utetäcken och grimmor är tvättade och rena. Nästan alla stalltäcken är rena, bara Cindys kvar att tvätta.

Så dumt att klaga helt enkelt, Cindy och Elmer reds ute i lördags. Elmer i skogen och Cindy på banan, så dom fick lösgaloppera igår. Roligt det där när man inte har ett ridhus hur kul hästarna tycker att det är att få lösgaloppera till de att vi nu har ett ridhus och det ingår i deras vardagliga träning. Dom uppskattar absolut att få lösgaloppera så men tack och lov är det inte någon massaker av ridhusbotten längre. Nu får man faktiskt driva lite på dom ibland. Mysigt också att hästarna är så bra vänner att man kan släppa dom tillsammans så dom får busa lite samtidigt som dom tränar.

Nu bara en jobbvecka kvar innan vi går in i Friends veckan också! Hur kul?? Ska verkligen bli super roligt, förr har jag ju varit med Sanna men dom bestämde sig för något år sedan att inte ha någon monter vilket såklart är jätte tråkigt tycker jag. Jag tycker verkligen att det har varit så himla kul att jobba tillsammans med Sanna och hennes familj och deras fantastiska butik.

Men i år får jag i stället äran att jobba för ett märke som ligger mig så varmt om hjärtat nämligen Equito! Och det ska verkligen bli så himla roligt! Deras nya kollektioner är dessutom smashing! Så ja det kan knappt bli bättre!

Så kom dit, leta upp mig! Kramas och prata lite och ska du unna dig en riktigt snygg ny outfit så har du ju dessutom kommit rätt! Det är både bra priser och bra kvalité så vad med kan man önska sig? Ni som känner mig vet ju att mina hästar typ bara bär schabrak från Equito eller Equiline. Så kan intyga att dom håller länge och tål att tvättas!

Dom kommer även få in sina helt nya ridtights till mässan! Läääängtar efter att få prova dom!

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

Fin form.

Gullis skrittade i måndags efter helgens träning för Lasse och i tisdags så var det dags att trimma lite igen och oj vad fin han var!

Så himla nöjd med honom. Han kändes riktigt pigg och framåt, travade på avspänt med stora steg och bjöd bra i galoppen.

Så från att först vara inställd på att han nog behövde joggas loss lite så ändrades passet till att faktiskt trimma på riktigt!

Lekte med lite serier på kvartslinjerna och efter att ha varit lite osynkade och heta först väntade han sedan bra och gjorde fina 3:or. Han blir ju ibland lite väl ambitiös så då räknar vi lite olika. Han oftast snabbare än mig …. Gullis tycker inte att det är så stor skillnad på 1,2,3,4 eller 5 nämligen. En annan kan ju få en känsla av att ligga lite efter om man räknar till 4 och han räknar till två …

Han fick även trampa lite dagen till ära vilket jag tyckte att han också gjorde bra och bjöd framåt. Det är ju annars hans problem att han samlar sig mer än vad som krävs och då är det lätt att han sätter ett ben bakåt istället för att hela tiden vara i riktning framåt. Och alla ni som har sett dressyr på tv vet hur ajabaja det är från kommentatorerna om hästarna tänker bakåt.

Så jag brukar öva på skritta, komma upp i tramp och sedan rida fram i trav så att hela övningen blir i riktning framåt istället för att gå via trav ner i tramp.

Super roligt pass helt enkelt och man ville typ inte sluta rida. Precis som det ska vara helt enkelt.

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

Sista träning.

Då är vägen mot vintervila påbörjad. Känns såklart lite sorgligt men jag tror ändå att det är det bästa. Att det är rätt tid. Cindy har utvecklats så himla mycket sista två månaderna så nu känns det som om det måste få landa lite och sjunka in.

Hon kommer självklart att gå en hel del på maskin och så både för att hålla igång magen, hålla nere energinivån ett uns och för att inte tappa så mycket grundkondition. Skritt är verkligen ett bra sätt att ha en bra grund i hästarna. Och sen får vi se om vi i slutet på vilan vågar köra in henne på vatten lite grann.

Så i måndags väntade sista träningen för nu, planen är inte sista träningen för året utan planen är att vi ska starta upp sen efter vilan med dressyrkurs för Pelle om allt känns bra och hon är tillräckligt tam 😉

Hon gjorde en väldigt bra träning ändå även om hon tycker att vänsterskänkeln är ett uns onödig. Och när vi skulle introducera öppna lite så försökte hon skala av mig mot väggen.

Men emellanåt blir hon så fin i formen och orkar bära som en tävlingshäst man blir ju helt lycklig. Och i högervarv gjorde hon faktiskt några riktigt bra steg i öppna. Går inte att komma ifrån att man blir lite stolt över henne.

Hon har även blivit mycket mer ridbar för skänkeln vilket då såklart medför att det är lite lättare att få henne att gå åt sidan. Förr visste man ju inte riktigt om det verkligen var åt sidan hon tänkte gå när man la om skänkeln om man säger så.

Fortsatte sen jobbet även på tisdagen men då utan Pelles ögon och jobbade mycket på förlängda hörnlinjen. Vilken bra linje det är! Dock har jag en stund under passet aldrig ridit så mycket i höger varv fast jag var i vänster varv …. som sagt vänsterskänkeln har en stor uppgift framför sig. Att bli sams med Cindy. Än är dom inte bff.

Men mycket annat ger det så hon gjorde några riktigt bra fattningar efter att hon blivit lite upprörd över att vänsterskänkeln aldrig slutade göra sig påmind.

Så inget ont som inte har något gott med sig. Nu väntar några pass över helgen och sen börjar jullovet.

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

Lasse-träning.

Då äntligen har vi tränat för Lasse igen. Är nig 6 månader sen sist. Vilket kändes … Var faktiskt rätt jobbigt att träna den här helgen. Älskar egentligen att träna men ibland kommer jag in i ett ganska lågt mode och just nu är jag där. Jag blir extremt självkritisk och ifrågasätter lite faktiskt varför jag håller på med det här eller vad jag ska säga.

Inte det att jag vill sluta med hästar, absolut inte men ni vet när det känns som att man har kommit till en nivå. En nivå som man kom till för ändå ganska många år sen och sedan dess har det lixom inte skett någon utveckling alls. Inte någon avveckling heller utan snarare som en EKG kurva på en död person, det vill säga ett rakt streck. Och det är väl det som känns lite jobbigt.

Och jag tror att det är där någonstans som självkritiken kommer in, då blir jag självkritisk på en orimlig nivå. Klart man ska vara självkritisk, det är så man utvecklas. Att vara strukturerad och öva på sina svagheter. Men jag kritiserar mig själv på en nivå som om jag hade vunnit OS guld men senaste tävlingen jag red var typ LC … Så ja jag kanske ska sänka mina förväntningar lite till min egna nivå.

Det var två dagar som genomsyrades av rytmen som byggsten, normala galoppsprång i en jämn rytm. Två saker jag tydligen har rätt svårt för. Jag har väldigt lätt att ligga och fisgaloppera och gärna gå på ett extra språng på alla distanser. Där är jag kung. Men att galoppera i en normal arbetsgalopp och bara rida enkelt på normala språng är något som emellanåt känns absolut helt omöjligt. 1, 2 och 3 galoppsprång har man ju inte så mycket val på men när man sen kommer upp på 5,6,7 ja då kan man ju fresstylea helt… även om det inte rätt.

Så ja det har varit två rätt tunga dagar av att öva på att galoppera stort och gör jag det utan tryck på en häst som Gullis så käglar han ju ut bommarna, jag måste hålla fjädern spänd. Och början han kägla så ja då hamnar man lite i en ond spiral som är tung att ta sig ut. Konsten är ju att ha typ 20-30 cm längre galoppsprång hela tiden men med bakbenen under och kraft i avstampet. Så vi har väldigt mycket att öva på en månad nu innan Lasse kommer nästa gång.

Absolut ingen katastrof träning verkligen inte och absolut inget plockepinn heller men ibland handlar det om en inre känsla som inte blir ”tillfredsställd” och då är det ibland lite svårt. Och ja just nu är jag nog lite allmänt låg, jag hatar ju höst, regn och mörker så det i kombination med insikten att man är en duglig LC-ryttare gör inte direkt att solen inom en strålar.

Bjuder på ett axplock av båda dagarna som Annas snälla hästskötare filmade, sista rundorna varje dag kom inte med då hon sadlade upp häst nr 2 men början och mitten och det är inte så dåligt heller. Eller ja man kunde som sagt önskat mer av ridningen i sig men annars så, det är inte filmen man kan klaga på iallafall.

Idag blir det ännu mer träning men dressyr och för Pelle, men rätt skönt att ha fått hjälp nu i dagarna tre måste jag ändå säga så man kanske kommer upp lite ur spökhålet i hjärnan. Det är det som tyvärr är lite synd med mig, hur starka och fina hästar jag än har så är jag emellanåt väldigt svag mental och det verkligen bara förstör. Man kan säga vad man vill om mental träning men med den kommer man väldigt långt. Tyckte där när jag vann på Ryttis att jag kände mig ganska stark mentalt och även vid Botkyrkas tävlingar men som sagt i takt med mörkret ute så kommer mörkret inne. Nu är fokus bara på att gropen inte ska bli djupare och Lasse kommer som sagt tillbaka om en månad igen vilket ska bli väldigt skönt.

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

Hemmavid.

Cindy kämpar på nu fram till sin vintervila som känns som att den står runt hörnet och knackar på. Hon har verkligen utvecklats så mycket sista tiden så snart måste hon få landa och smälta vårt första år tillsammans ❤

Vet inte om ni minns hur äcklad Cindy har varit av trånga passager och att det i början inte ens gick att passera om det var för trångt. Det har verkligen blivit så himla mycket bättre och hon har blivit så duktigt när det kommer till tittiga saker.

Så jag tänkte passa att visa er hur duktig hon har blivit. Och avspänt hon löser uppgiften att gå vid banderollerna och mellan hindret och väggen. Nu finns ju ingen före film men jag kan lova er att det är stor skillnad!

Något som hon också har blivit en stjärna på är ju markarbete. I måndags måste hon verkligen ha gjort ett av sina bästa pass hittills! Vi red på en liten bock på åttvolt med byten och hon var bara helt magiskt bra! Så duktig, så avspänd och bara så himla bra!

Började med stor volt och rida rakt över bommen för att sedan göra det svårare genom att göra volten mindre och där med hoppa snett över bommen och landa in mellan hinder. Hon är verkligen en sån stjärna. Kan inte vara annat än omättligt stolt!

Tänk att jag dessutom gör detta i dressyrsadel! Det ni! Det trodde jag nog typ ändå aldrig. Med tanke på att hon senast i somras tappade mig på en lika hög bom när jag hade hoppsadel.

Och att hon håller linjen när jag kommer så här snett. Man blir ju helt varm i hjärtat ❤

I onsdags sen passade vi på att hoppa lite större hinder och hade ni frågat mig för 6 månader sen hade jag tyckt detta var högt men nu börjar det här jobbet verkligen kännas som markarbete också. Hon hoppar inte alls stöden ut längre, hon går på rätt antal galoppsprång och ja är bara så himla bra helt enkelt.

Men det var även i onsdag som jag tyckte att hon kändes lite matt och jag är tvungen att påminna mig om att hur kul det än är just nu så är det faktiskt tid att snart verkligen bara få bearbeta allt hon lärt sig.

Så jag tänker nog att hon bara får tuffa på nästa vecka också och sedan vila från mitten på november till mitten på december för att sedan både hinna träna på nya saker och kanske ha en microvila till innan tävlingssäsongen 2019 drar igång på allvar.

Och det ska verkligen bli så fantastiskt kul att starta henne nästa år! Med tanke på hur hon har tagit sig an det här korta tävlingsåret som nog ändå blev lite mer än vad jag hade vågat tro på ett tag med tanke på först hennes släng av streptokocker hon drog på sig och fick vila 2 månader och sedan vara lite väl försiktig för att tävling skulle vara aktuellt.

Men jag tror att hon kommer matcha dom andra bra nästa år och åka med dom på roliga turnéer i så väl hoppning som fälttävlan. Jag tänker ju att 2019 är året då jag ska åka på mitt första hoppmeeting i livet.

Banan hon fick hoppa var lite av en evighetsbana där alla hinder kunde hoppas åt båda håll, så vi gjorde en väldigt lång bana, bara för att hålla rytmen och nöta på och som sagt – jag är så nöjd med hur hon jobbar på nu! Diamanten börjar verkligen sakta men säkert blomma ut ❤

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar