Även om gårdagens regn var mer än välbehövligt så går det inte att komma ifrån att varma sommarkvällar är magiskt härligt!

Än härligare att jag i fredags faktiskt kunde rida med stigbyglar igen! Nästan två veckor senare. Foten är fortfarande svartblå på sina ställen och fotbladet gör jätte ont emellanåt men sakta blir den faktiskt bättre!

Det är bara Gullis som jag ridit dom här två veckorna faktiskt medan dom andra fått gå i pessoa med mig eller mamma och Anndao har ridit. Och sen skritten och Gullis har hunnit med en vattenträning också.

Men som sagt i fredags åkte både stigbyglar och kandaret på. Solen strålade och man kan rida i t-shirt trots att man inte skrittar av förrän 20:45.

Gullis favorit är ju inte kandar men vi kämpar på ändå. Han blir ju väldigt fin på det även om vägen är så mycket längre än på träns men det känns som att jag får ihop honom ett snäpp mer på kandaret så skam den som ger sig.

Det stod en linje med två hinder längs ena långsidan så dom utnyttjade jag och red volter runt och bytte om volt med hjälp av slutor. Perfekt när det står hinder uppe tycker jag så att man inte svävar iväg för mycket.

Vår ridbana är ju G I G A N T I S K så man får lätt lite skev verklighetsuppfattning. Haha tänk från början när vi hemmavid hade en sluttande bana som med vilje var 18*32 och man då tyckte att det ändå var en ridbana och att den var hur bra som helst.

Idag har jag en bana som är så stor så jag vet inte ens måtten på den och nu när jag har varit ute och tävlar har jag typ tyckte att det är trångt på framhoppningarna. Förr tyckte jag allt blev stort när man kom hemifrån. Så ja jag behöver helt klart ha lite riktlinjer och ramar så att jag inte svävar iväg och rider på hela ytan jämt.

Alltså hur fina blev inte bilderna förresten? 😍 var verkligen en så fin kväll! Nu har Mattias dessutom uppgraderat med ett polfilter så ryktet säger att bilderna kan bli ännu mer magiska! Och då är ju dom här helt underbara redan utan filter.